Behöver ni hjälp?

Svaret uteblev dock....

Som gammal ambulanssjukvårdare rusar man förstås till undsättning genast man ser någon inöd, men denna gång var ingen hjälp av nöden, utan han ville gärna ligga kvar och vila in det nya året ,sa han...

Och kanske finns det någon som rusat till undsättning? Åtminstone tror jag att det finns en och annan där ute som höjt på ögonbrynen denna jul när de kört igenom Norrnäs?

Säga vad man vill om Norrnäsborna, men något fel på uppfinningsrikdomen verkar det inte finnas!
Besök gärna denna sida för att ta del av Norrnäsbornas skapelser.


Förövrigt fick vi en skön skogspromenad över skiftena. Mycket att göra som alltid, (makens kommentar) men vi har skonats från stormskador och vindfall och det underlättar ju arbetet något.
Vår fyrbenta familjemedlem fick rusa av sig riktigt ordentligt idag, och nu ligger han som en slagen hjälte, helt tillfredställd efter dagens motionspass.

Gårdagen var jag och dottern på två timmars "marathonzumba" till grannstaden, och är det någon som fortfarande tror att det är en motionsform som bara omfattar, ben och höftrullningar så kan jag upplysa om att de har fel! Jag kan ju knappt förmå mig till att lyfta armarna idag, och jag som inte ens minns att jag skulle ha arbetat med armarna!?
Men det var skönt för både kropp och själ att få skaka på fläsket riktigt ordentligt. Nu väntar jag innerligt på att gruppträningarna på gymmet ska dra igång igen.
Jag kan bara konstatera att min kropp mår bra av att vara i mer eller mindre konstant rörelse... men det är ju också så mysigt med alla dessa filmer som gått på tv nu över julhelgen, eller?

Jag ser dock fram emot att återgå till arbetet i morgon, detta soffliggande börjar stå en upp i halsen snart!
Och jag är så tacksam för mitt arbete! Vilken glädje och tillfredställelse det ger att ha ett givande arbete att gå till!

En fin Julgåva!

I  kväll kom igen en mängd bilder i mailboxen, och här är den sista av alla de bilder som dokumenterat både tillväxten av det nu före detta trycksåret och läkningsprocessen sedan Mirakelsalvan började användas. ( Här hittas ursprungsbilderna )  Men jag varnar för att bilderna kan upplevas obehagliga. Läkningsprocessen har också dokumenterats flera gånger under det senaste året och här finns mera bilder.

Men här kommer dagens post, tagen den 22.12-13, och såret är nu till min stora glädje läkt!

En underbar julklapp! Benet som skulle amputeras, på grund av det stora luktande såret, är nu helt igen!
Såret är läkt, härligt!
Inget tvivel om att Mirakelsalva i kombination med omvårdnad, envishet och uthållighet kan uträtta mirakel.

Vad innehåller då mirakelsalvan kanske någon undrar? Ja det är inga konstigheter, bara sådant moder natur har att erbjuda! Gammalt och beprövat! Här finns innehållet.

Julpromenaden

 Visst  gör det ont när knoppar brister? speciellt den här årstiden!

***

Och egentligen borde det väl bara vara jugranen som skulle tillåtas få nya utväxter såhär i slutet av december?

***

Naturen är vacker oberoende av hur fel det känns för årstiden.

Det doftar jord och mull.

***

Vinden känns lite kylig, och i kombination med doften från havet så blir man lite osäker...

***

Är det egentligen höst eller vår?

***

Skogen doftar underbart och solens strålar ger en magisk, trolsk stämning.

***

 

Min vän rusar euforiskt fram och tillbaka mellan trädstammarna och jag gläds över att kunna glädja honom med en kort tur i skogen denna julannandag.

***

Julannandag? Matte, har du sett Tomten, är det här han bor?

Juldagsmorgonen gryr

Första morgonen denna julledighet som jag är uppe med tuppen! Efter att ha sörplat ett par muggar kaffe, och sett en gammal Colombo repris på tv gold så hamnade jag slutligen på Julotta i Katarina kyrka.
Eftersom det är Juldagsmorgon så stannade jag på Julottan!

Många år nu sedan jag varit på Julotta, även om det hörde till barndomens jular att bege sig till kyrkan denna morgon.  Oberoende av trötthet eller ålder packade vi in oss i den lilla fiaten och for man ur huse, till en början fyra generationer, till den tidiga ottan.

Varje år mindes mina farföräldrar hur de packat in sig i hästsläden i filtar och fårfällar för att med häst ta sig sig ca 20 km till kyrkan. Snö och kyla var inget som stoppade, och för att hinna till den tidiga julottan så gav de sig iväg mitt i natten. Hästslädarna gick som ett lemmeltåg längs vägen mot kyrkan, och bjällornas klang fyllde nattens mörker. Alla hade sitt eget stall utanför kyrkan där hästarna kunde vila och få värme innan hemfärden.
Ännu idag finns häststallarna kvar även om hästkrafterna för länge sedan har bytts ut.

Katarina kyrka bjöd denna morgon på en fin julotta fylld med det kärleksbudskap som hör julen till!
Alla är vi älskade oberoende av vem vi är eller vad vi gjort av våra liv! Tänkvärda ord i en värld fylld av fördömanden och diskremineringar.

Utanför mitt fönster viner vinden, och havet brusar oupphörligt. Ingen is över vattnet, ingen snö på marken, men ett högt vattenstånd har denna jul kunnat bjuda på!

Makens nättvättplats vadar i vatten och våra stadigt förankrade bryggor ligger under vatten. Den lägre bryggan har länge legat under vatten, men de senaste dagarna har också den andra försvunnit...

Till min stora glädje regnar det inte idag och genom molntecket kan man skönja en liten månskära!
Kanske, kanske ska vi få se solen idag? Åtminstone är det ljusare nu än på länge, så trots mörkret går vi nu mot en ljusare tid!

Ha en fortsatt skön julhelg!

Det blir Jul också utan stress...

...Ändock är limporna bakade! De vanliga jullimporna fick i år ett litet annorlunda utseende men lika glad för det är jag, fast gladast blev nog maken :) ...

 

... för se smaken var det inget fel på, nästan så de påminner om Enlunds limpor. Kanske har jag snart  knäckt reseptet? 

Ett par Lava-bröd blev det också enligt eget recept med mycket frön och frukter. 

Och ännu ligger degen/smeten till Malaxlimporna och jäser i väntan på att ugnen ska bli ledig, för där gräddas som bäst en stor härlig sötpotatislåda med ingefära. Hittade också ett nytt spännande recept på kladdkaka med citron och lakritssmak, så tre kladdkakor vilar nu också i frysen ifall det dyker upp oväntat besök över helgen? Toscakaka på mandelmjöl, kokosmjöl och kokosolja står som följande på agendan, ett litet experiment kanhända? Vi får väl se. Det som ska bakas så ska bakas idag för skinkan är framtagen för tining och imorgon är det den som ska uppta utrymmet i ugnen. Stressigt?

Nej absolut inte, allt har rullat på i maklig takt, och se nu är det ju Jul i stugan, trots att det regnat nästan hela dagen...

 

Med dessa yin o yang i huset så hade vi bestämt att inte ha någon julgran i år, men på eftermiddagspromenaden med den fyrfotade vännen stod den bara där vid vägkanten och pockade på min uppmärksamhet. Så där helt lagom stor, snart för stor att stå vid vägkanten, på egen tomt dessutom, så inte kunde jag väl vägra den kära granen tillträde till vårt hus? Det krävdes bara en minuts överläggning med mig själv innan jag gick hem och hämtade sågen.

Och nu står den här granen - så grön och grann i stugan...  Klädd med minsta möjliga frestelser för de små liven och de antika glasbollarna i tryggt förvar på översta hyllan i skåpet. Åtminstone kommer dottern att bli glatt överraskad vid hemkomsten. Hon muttrade surt över beslutet att inte ha någon gran detta år. Nu blir det däremot som i min barndoms jular, helt plötsligt står den bara där dagen före julafton... nåja nu blev det ju faktiskt dan före dan före dopparedan!

En riktigt fridfull Jul till er alla där ute! Var rädda om varandra, och en stor Julkram från mig!

Grå, trist och tråkig...

...söndag eftermiddag. Trots att klockan bara är två denna tidiga söndag eftermiddag så ligger ett kompakt dis över vårt paradis.

 

Men man håller ju det man lovat... och jag tar den fyrfotade vännen med på en liten runda till skogs.

Ute på kalhygget får han rasa fritt och rusar ystert över tuvorna och varvar med några vändor in och ut mellan träden.

Den friska skogsluften livar också upp mattes något tröga hjärnceller. 

Över sundet ligger en tunn livsfarlig isskorpa. Sundet frös till igen natten till igår, och våra grannar på andra sidan sundet, blev närapå strandsatta. De passade på med en sista övernattning på stugan, samtidigt som de såg över eventuella skador efter stormen. Isen var lyckligtvis inte så tjock, utan de kunde köra genom isen och ta sig därifrån.

Min vän passade också på med ett litet svalkand fotbad efter skogsturen, lugnar sig blåsten så kan det snabbt vara överfruset, och det kan kanske vara det sista fotbadet detta år?

Efter den grå trista utevistelsen är det skönt att komma in i stugvärmen, levande ljus och adventsstakar och stjärnor lyckas till en del liva upp detta trista advent, men nu får nog allt snön börja infinna sig!
Är det vinter så ska det ju vara vinter! Utan vinter brukar det ju inte heller bli mycket till sommar, har det visat sig.

Nu börjar det snart bli dags för pepparkaksbaket. Det pepparkaksbak jag trodde skulle utebli i år... men tidigt i morse var man ju uppe och gjorde pepparkaksdeg, och den vilar nu i kylen i vänta på att dottern ska dyka upp och börja kavla till lite kakor, så nog ska vi få pepparkaksdoft i huset även detta år.

Jag mår oförskämt bra!

Yes, min mage krymper, armarna har också blivit slankare. Känner mig inte heller lika "lös" i hullet längre, utan helt märkbart så har min kropp äntligen börjat bränna fett igen! Underbart!

Frånsett ovanstående har jag inte känt av svindeln på flera veckor, kan inte heller påstå att min kropp värker eller smärtar någonstans (förutom den förgrymmade tandkratern...men den är ju självförvållad). Huvudet och nacken är fullt rörlig, likaså höfterna rör sig bättre och också axlar och skuldror. Dessutom har jag fått en nytillkommen styrka och uthållighet i musklerna, något som jag trodde gått förlorad för alltid.
Förvånade mig själv ikväll, på väg ut från gymmet, med att gå med en lätthet jag inte känt på många år.

Kort sagt - livet känns gott att leva!

Men det har inte kommit av sig själv.

Trots att jag ansett mig må bra även tidigare, vilket har varit något av självbedrägeri... Så är tillståndet för en månad sedan och nu som att jämföra natt med dag.
Klart att svindeln, stelheten, smärtorna var otrevliga, men precis som med kvicksilverförgiftningen var det något som sakta smög sig på... att däremot bli av med alla krämpor på kort tid, är som att bli pånyttfödd!

Jag har nu kört stenhård behandling med bio-resonans på borrelia. Varvat med sköldkörtel och utrensning. Jag har dessutom basat kroppen med RayoBase och använt kattklo.

Jag har kört mina 3-6 pass/vecka på gymmet, mera regelbundet än oregelbundet, i flera års tid nu, och jag har inte minskat i vikt - ännu...men skam den som ger sig!
Däremot har jag inget problem med att orka bära vikten längre. Får jag nu bara fart på sköldkörteln ska väl något börja hända med vikten också så småniningom? Thyroxinet som jag använt i 5-6 år har jag nu minskat från 0,15mg/dag till 0,05mg, så jag antar att det börjar bli läge för en laboratoriekoll också? Något jag inte gjort på 3 års tid...
Kosten har jag inte gjort särskilt mycket åt, förutom 12 timmars fastan, och den gör mig gott - det känns bra!

Jo, som sagt livet känns riktigt gott att leva, och jag är så Tacksam för denna nyfunna hälsa!

Man faller så lätt in i klagovisor av allehanda slag att man glömmer att  vara tacksam och njuta av de goda stunderna.

Men vem kan ändra på situationen man befinner sig i? Det är nog ingen annan än jag som kan veta vad som känns rätt för mig. Man får pröva sig fram tills man hittar rätt, och trägen vinner!

Lägg inte ansvaret för din hälsa och ditt välmående på någon annan. Ansvaret är bara ditt, eller i mitt fall mitt!
Det är bara jag som vet hur jag mår och känner mig, det är bara jag som vet vad som känns rätt för mig, och vad som fungerar i mitt fall och det är bara jag som kan göra något åt det. Ibland måste man ta saken i egna händer ;)

Natti, Natti... zzzz..... efter 20 års sömnlöshet pga av amalgamet känns det gudagott att få somna nästan genast man lägger huvudet på dynan, och det tackar jag också för!

Bazarfynd

 

Denna vackra gravlykta hittade jag på bazaren idag, och den ska föras till min mors grav. De fina graverade fåglarna vet jag att hon skulle ha uppskattat.

 Fröautomaten till fåglarna är också den riktigt vacker och för en peng på 8€ så tyckte jag att den var ett riktigt fynd,  att den dessutom är tillverkad av en 90-åring gör ju inte saken sämre. Riktigt fin är den!

Det har varit en lyckad dag på Fagerö paviljong med mycket folk och trevlig stämning, isrosorna på fönstren förhöjde också de julstämningen. 

Kallt? Helt lagom, runt -10 utomhus och kanske någon grad varmare inomhus, men där har vi inte haft den strålande solen som värmekälla. Men vi visste ju redan på förhand att paviljongen inte var uppvärmd och klädseln blev också därefter.

 Och foton från tillställningen... ja jag glömde helt enkelt bort att ta några foton. Jag har haft jämn tillströmning av intresserade besökare hela dagen, och försäljningen har inte heller varit fyskam, och det tackar jag varmt för!

Väl hemkommen kunde jag också peta bort de första benflisorna ur min tandkrater, men där finns mera! Fortsätter med den utdragande behandlingen och hoppas på bättring innan näste veckoslut

Ên ros till min tandläkare...

...för att hon lyssnat på mig! Nu har jag två tänder mindre än i våras, men för första gången i mitt liv kan jag hålla munnen stängd :) (utan att spänna ihop käken, dvs den hålls ihop helt av sig själv!). Tänk vilka små konstigheter man kan glädja sig över. Nu återstår det bara att slipa ner två fyllningar, så skall väl mitt garnityr vara fullbordat!? man kan ju alltid hoppas...

Att jag sen ännu en gång sitter med världens ******* tandvärk är sånt man får ta på köpet. I våras höll värken i sig tre veckor och två benflisor kom så småningom ur den såsande kratern. Nu verkar det nästan som jag har något liknande att vänta, så här när det stundar mot jul...
Men vis av erfarenheten så vet jag ju nu att  penicillin bara förlänger lidandet. Det som ska bort så ska bort! Och till min hjälp har jag manuka-honung, beckolja och teetree. Dessutom är det
bara att knapra i sig lite värkpiller och krypa till kojs, är en natt kort efter senaste natts gästbesök på "hemmet" och hoppas nu på skön sömn och ljuva drömmar. I morgon är det full arbetsdag igen, med både kundbesök och förberädelse för söndagens Julbazar i Fagerö,  Hoppas på mycket folk och nya bekantskaper.
Har också lite "beställningssalvatillverkning" att åtgärda.
I morgon är en ny dag och okänd soldat, självständighetsdagen till ära, får knattra på själv för min del. Nu kryper jag till kojs med alla mina kära sängvärmare.

Här är två av dem

Ny månad - Nya tag...

... Och nu dras det igång ordentligt! Kampen mot övervikten fortsätter...
Utökar träningen med ett pass till / vecka, så då är jag uppe i sex pass.
Senaste lördagspass kunde ha varit värre och även om pulsen nästan skenade vid ett tillfälle, och den "mer vältränade" dottern också klagar på ömmande skinkor, så tog jag mig igenom. Lite stolt är jag nog. Trots att kilona är alldeles för många så orkar jag ändå bära dem och känner mig ganska pigg och vigulant.

Men nu har jag också äntligen bestämt mig för att ta itu med kosten och kalorimängden, så här lagom till den stundande julen :) .
Nu ska jag pröva ett litet annorlunda koncept där träningen är av en avgörande faktor, men också  fettförbränningshormonet Leptin. Blir lite intressant att se hur det fungerar, men det kan passa min dygnsrytm ganska bra. Huvudsaken att kalorimängden hålls nere, och det har jag ju alltid sagt att enda sättet att gå ner i vikt är att stoppa i sig mindre kalorier än vad man förbrukar :).
Jag har ju så fruktansvärt svårt med att hålla regelbundna mattider och därför anser jag att detta koncept är värt att pröva, och det innebär halvdygnsfasta! Jag arbetar  sena kvällar och hinner sällan äta ordentligt dagtid, vilket innebär att jag är hungrig kvällstid. Det enda jag behöver ändra på är att avstå från frukost och äta första målet till lunch. Då får jag en 12 timmars fasta, och hinner inte heller förbruka så mycket kalorier/dag. Egentligen borde man inte äta på kvällen utan äta protein till frukost, men det fungerar ju inte i mitt liv! Och det ska ju fungera också med att avstå från frukosten, så det är värt ett försök. Vi får väl se hur det går? Det utlovas åtminstone en rejäl viktminskning,

http://www.youtube.com/watch?v=6_2rZG80GQ0


http://www.wellnessresources.com/weight/articles/the_five_rules_of_the_leptin_diet/

Lördagsmys

 Tänk en hel dag ledig! den första av två lediga dagar, vilken lyx!
Och den har förstås tillbringats med att städa, tvätta, koka och t.o.m fålla byxor  dvs en helt vanlig ledig dag...

 Och jag tilldelar mig själv dagens Is-ros...

.

 ...därför att jag lyckades ta mig ut på en uppfriskande promenad med den fyrbenta vännen innan mörkret föll. :)

 

Den sista timmen med dagsljus är oftast den bästa. Ljuset blir alltid lite magiskt innan solen försvinner ner i havet, och där lyckades jag fånga den precis innan den försvann!

  

 

 Lite av skogen fick vi också med oss hem, och därför kan vi nu njuta av skogens dofter...

...framför den härligt sprakande och värmande brasan. 

Och nu väntar bastun. Detta kallar jag lördagsmys när det är som bäst!

 Ha ett riktigt skönt veckoslut alla, njut av ledigheten och var rädda om varandra!

 ps. askluckan har nu rättats till :)

Stadsbesök

Halva dagen i dag gick till egen service. Först blev det ett besök hos tandläkaren, för att fila av gaddarna lite... Jag kommer väl så småningom att få acceptera att mitt garnityr kommer att förbli ett livslångt lidande? Amalgam i tänderna sen första klass, första tandställning i åttan, mera amalgamfyllningar med jämna mellanrum tills man var helt förgiftad. Tandställning igen vid 30, amalgamsanering, käkoperation... något misslyckat resultat, bettskena och tandställningen in igen! Käkspänningar, käkspänningar och ännu mera käkspänningar, bettskena och slutligen atlasprofilax. Och käkspänningarna försvann!  och mycket annat blev också bättre, men käken flyttade på sig och bettet gick förlorat igen... Bort med en tand, slipa, slipa och slipa igen... I december ryker kanske en tand till? Resignation...

 

Ovanstående tandproblematik orsakar förstås nackspänningar, och idag har jag också gjort en ny bekantskap. För ett tag sedan tipsades jag om en duktig naprapath, och till min glädje lyckades jag få en tid idag i samband med tandläkarbesöket. Och jodå jag är nöjd :) Nu rör sig alla kotor i nacken! Mycket rörligare än så här kan det inte bli. Men det blir återbesök, och nästa gång hoppas jag att också puckeln lossar. Säger bara Napodi...rekommenderas varmt!

Vi hann också med ett besök på ClasOhlsson, och bättre kundservice än hos Clas Ohlsson får man leta efter! och hem for vi med ett stort paket i bagaget så också maken blev nöjd med dagens besök i storstan.

Årets första julbazar...

...gick av stapeln i kalax på Oasen.

Senaste veckan har varit ganska bråd, med tillverkning av salvor, shampon och tvålar, utöver det andra jobbet. Till all lycka har dottern haft två lediga dagar från skolan och har kunnat hjälpa till med både tillverkning och etikettering (sådant smågöra som tar massor med tid). Hon har också komponerat och lanserat en bodybutter av bla. chokladmassa , kakaosmör och shea. En nyhet till julen, och det kanske kan bli något återkommande? Vem vet...


Blåsigt värre idag, men bara ett träd låg över vägen på morgonen, och det gick enkelt att ta sig runt.
Men det kunde ha varit värre efter morgonnattens allt mer tilltagande stormbyar.

Mycket folk hade tagit sig ut till Oasen och den vågskummande badstranden vädret till trots.
Havet bjöd också alla på en kraftfull uppvisning denna november söndag. Inne i Oasen var det förhållandevis varmt, även om strömavbrotten fick värmen att sjunka mellan varven.

Borrelia - hujeda mig!

Hur många är egentligen smittade med borrelia?
Denna helg har jag hittat 2 nya fall med tydlig borrelia-infektion, skrämmande!

För en tid sedan då jag började söka orsaken till mina egna allt mer skrämmande yrselattacker hittade jag till min stora förvåning borrelia.
 Smått förbryllad började jag behandla med bio-resonans och till saken hör att jag faktiskt hade en fästing fastbiten ovanför knät förra sommaren. Men den observerade jag ganska snabbt, så den var knappt uppsugen alls då jag fick bort den därifrån, dessutom hade den av någon anledning dött, vilket gjorde mig lite förnärmad... mitt blod dög inte ens till fästingmat?
Någon röd ring fick jag heller aldrig och jag tänkte inte mera på saken.

I dagens läge kan jag inte ens komma ihåg när jag började få svindel och yrsel? Jag hade för några år sedan 2-3 veckor ordentlig svindel, men den började akut en morgon med att hela världen snurrade, och var en ganska klassisk "kristallsjuka". När den väl var borta så glömdes den snabbt bort.

Den yrsel jag haft nu en tid, kommer jag bara ihåg att första gången jag kände den så var det som en knapp skönjbar förnimmelse, och jag tänkte vad var det där? Nästa gång kände jag en tydlig svajning i "hjärnan". Kan det ha börjat i början på året? åtminstone hade jag haft den en tid när jag fick atlaskotan fixad i april.
Yrseln har allt mer tagit fäste och blivit till en ständig följesslagare. Alltid värst på morgonen för att avklinga framåt middagstid. Ibland har det också slagit till skov på kvällarna, med en extra omskakning vid läggdags.
Lägespåverkad? Jodå.
Rotations-svindel? nja inte direkt, mer lite svajande och ofta med en dragning till vänster.

Klart jag har funderat på vad det kan vara, men det var ju lite mycket jobb i sommar, och jag trodde att det kanske var stress, kanske lite nacke också?  Men jag har ju gått med ett svagt tryck i vänstra hjärnan, nästan som en hand som hållit i vänstra  hjärnhalvan för att ruska om den då och då. En tid började jag nästan bli rädd för att jag skulle falla mig fördärvad någon morgon...
Hjärntumör? Jodå, tanken har slagit mig, och var väl också orsaken till att jag började undersöka,
speciellt eftersom jag ofta kommer på mig själv med att säga helt andra ord än de jag tänkt mig att säga....

Den mest obehagliga upplevelsen jag haft var någon gång på våren, det minns jag eftersom en vän ramlat och slagit sitt knä på en isfläck. Och det sista jag minns var att jag kände på hennes knä efter yoga-passet och sedan gick jag ut till min bil och for hem. Väl hemkommen visste jag inte hur jag kommit hem, allt var en röra i mitt huvud, och jag visste inte om jag sovit hela vägen hem och drömt? men jag var helt omtumlad. Men förnuftigt lugnade jag den oroliga maken, med att de inte var någon fara på färde eftersom jag ju inte hade någon huvudvärk. Så småningom klarnade huvudet, men orsaken till "frånvaron" förblev en gåta.

Nacken som var helt bra efter atlasprofilaxen, har nu i höst blivit allt stelare och ibland är alla muskler, i hela kroppen, oförklarligt sjuka och stela. Det känns ungefär som om man gått genom en mangel.

En period var tröttheten förlamande, speciellt kvällstid och ofta från kl 17. Och tröttheten kom ofta akut från att jag ena minuten höll på med något till att följande minut nästan tappa det man höll i handen och stupa in i soffhörnan.... Nå efter att ha ätit thyroxin i många år för hypothyreos, så är korta stunder av trötthet ingenting jämfört med den konstanta trötthet jag kände innan...kanske bara lite obalans i sköldkörteln igen?
Jag har ju också ökat i vikt trots de många träningspassen.
Synen kan också förändras från en timme till en annan, och jag har trott att det berott på atlasprofilaxen, men kanske inte? Ibland ser jag kanonbra! och en stund senare svär jag i mina nya glasögon...

Ilande smärtor än här , än där... det har jag förklarat som meridiansmärtor. OK, men varför då???

Det märkliga var att yrseln släppte samma dag jag for på semester, för att vara borta i närmare fyra veckor. Så där fick jag min förklaring... semesterbrist!
 Men jag började min semester i floating tanken, full med ebsonsalt. Kan saltet ha haft någon läkade utrensande efftekt på borrelian? Jag hade också behandlat sporadiskt med bio-resonansen - lite halvhjärtat, för inte trodde jag att jag egentligen kunde ha borrelia i min kropp!?
I 10 dagars tid tillbringade jag också stora delar av dagen i ett härligt, salt hav! Semestern avslutades också i den salta floatingtanken.
Och en och en halv vecka senare var världen i svaj igen!

För ett par veckor sedan satt jag och översatte denna engelska symtomlista på borrelia till svenska, och konstaterade att jag hade de flesta av symtomen... och då började jag förstås fundera hur länge har jag egentligen haft detta i min kropp?  Hur många år är det sen gynekologen frågade om jag haft en fästing och visade på en rodnad på låret? Nå jag vill ju trots allt tro att det kom förra sommaren...

Som avslutning på denna svada kan jag bara konstatera; Ska man lära sig något så ska man väl gå igenom det själv, som alltid... Hur ska man annars kunna förstå hur någon annan person känner sig?

Och nej, jag har inte besökt läkare och jag har inte tagit varken blodprov eller antibiotika. Lite sent för blodprov nu när jag behandlat sen augusti. Men senaste veckan började jag ta örter som ska ta bort bakterier, virus och svamp, eftersom musklerna är så stela och yrseln kommer och går. Jag kör också intensivt med bio-resonans nu, men blir det inte bättre så ska jag nog försöka kriga loss lite antibiotika också!

Ett leende kostar inget

För ett par år sedan promenerade jag från viking-terminalen i Stockholm ut till Sundbyberg, det var på den tiden jag försökte träna mig lite extra för vandringen mot Santiago de Compostela.

Det var tidig morgon, och jag mötte massor av människor på min väg. Trots att jag envist försökte få ögonkonkontakt med de trötta morgonflanörerna såg de flesta envist ner i marken. Någon enstaka person gav mig ett flyktigt ögonkast, för att snabbt vika undan med blicken.

Endast en stack ut ur mängden, och jag såg henne på långt håll. Hon kom stolt, rakryggad med raska steg. Våra blickar möttes på långt håll och hon gav mig ett härligt strålande leende! Och jag svarade med ett lika stort leende tillbaka. Jag minns henne lika tydligt än idag, den underbara människan.

Ett leende kostar inget att ge, men kan vara värt miljoner för mottagaren! Le och skratta ofta! Det får också en själv att må så mycket bättre.

Konstverk

Förundras över vår magnifika värld, vilka konstverk...

 Tänk hur många timmars arbete som ligger bakom dessa hantverk!

Och så drar en oförsiktig människa förbi och frustar ilsket över all spindelväv, och ett storverk är förstört inom loppet av någon sekund!

 Och det är bara för den lilla spindeln att igen träget börja bygga upp sitt nät...

Vilken presision! Jag undrar var de har fått lära sig detta hantverk, undrar också om man kan gå på kurs för att lära sig detta?!

Grått och trist...

Ja så kan det också se ut, precis som livet i allmänhet. Vem har väl sagt att solen ska skina varje dag?

Ibland skiner solen och allt känns ljust och glatt, däremellan uppfylls vi av ett kompakt mörker, men se där mitt i allt det mörka blir det en spricka i molntäcket, och så ser man en stjärna glimma till... för att om en stund stråla klart, och snart kanske det mörka fylls av en massa ljusa glimmande stjärnor?

Den mörka natten följs alltid av en gryning, efter regn kommer alltid solsken... så sant!
men ack så lätt att glömma när mörkret omsluter en.

En gammal goding! :) med Annifrid Lyngstad   

Ha en riktigt skön helg och ta tillvara alla "stunder"!

Stockholms-tripp

Det blev en trevlig snabbvisit till Stockholm i veckan. Efter en natts ostörd sömn ombord på Baltic Princess  tillbringades torsdagen tillsammans med en hop entusiastiska rayocomp användare.
Dragare av workshopen/seminariet var Mrs. Gudrun Bunkenburg, Rayonex international medical support specialist och deras Exportchef  Mr. Holger Terlohr.

Mrs Gudrun Bunkenburg har i många år jobbat med Veterinärmedicin och Bioresonans och nu flyger hon jorden runt och utbildar och inspirerar Rayocomp användare om hur de bäst hjälper sina patienter.

Det blev en mycket givande och inspirerande dag och hem for man glad i hågen och tillfreds med allt nytt rayonex har att erbjuda. Många tips på behandlingsförslag och aha upplevelser fanns med i bagaget hem, och utöver det en ganska saftig faktura på en nyinvestering :s

Ack dessa fakturor de dyker bara upp helt överraskande, men ibland blir det bara för frestande och utmanande för att kunna låta bli... klart man vill vara med...Spännande!

Behandlingsdebut...

...för Bruno! På förmiddagen fick Bruno sin första bio-resonansbehandling för hosta.

Han har hostat tidigare medan vi var på semester, men det gick över.

  

På söndagmorgonen vaknade vi dock av ett ynkligt jamande som knappt gick att tyda som sådant utan mera som ett kraxande pip... han fortsatte dock med en kruppaktig hosta, och blev därmed lagd i behandling. Något bekymrad till att börja med... 

På kvällen upprepades behandlingen, och då låg den lilla älsklingen helt avslappnad och njöt av behandlingen. 

Om han slutat hosta och kraxa vågar jag ännu inte svara på, men åtminstone inget jag hört under dagen, däremot spinner han helt som vanligt. Vi får väl se när morgonen gryr och lustarna för lite utomhusvistelse faller på.

 Efter bio-resonansen låg Bruno kvar och tog igen sig, medan vi fortsatte med lite avmaskning på lillebror Felix. Han har tidigare fått behandling både för ögoninflammation och avmaskning.
Men nu ligger han helt utslagen... så där antar jag att det finns en hel del småkryp som snyltar på den mat han äter! Inte så förvånande faktiskt, för han håller på att äta oss ur huset! :) Trots eller kanske pga alla möss han äter. Så är det att ha stadsfrassen hemma på besök... men han är en kär och välkommen gäst!

Jodå, Brunos hosta och heshet var mycket bättre nu på morgonen, men det blev ännu en behandlinsrunda innan grabbarna stack iväg ut på dagens första musjakt!


Vår 14 år gamla katt Maja somnade in i våras, hon orkade inte mera. Veterinärens blodprov visade på helt förstörda njurar men hon kämpade envist på nöjd och glad in i det sista tills njursvikten gav ett akut lungödem. Med hjälp av bio-resonansen som gjorde henne lugn och en sömtablett somnade hon i min famn,  medan mattes hand  kärleksfullt smekte hennes lilla kropp.  In Memorian (Mattes sorgebearbetningsfilm )
Ack de kära, kära "krypen" vad vore väl världen utan djur!?

Samma bilder men ändå så olika

 Om jag öppnar min dörr och stiger ut på terassen är det detta jag ser, samma sak varje gång, men ändå så olika, ingen dag är den andra lik....

Tar jag några steg framåt och går ner till stranden så ändras vyn en aning och jag möts av detta...

Och ifall jag svänger huvudet åt andra hållet... ja vad hittar vi väl där?

mmm... vilken underbart vacker värld vi lever i, en mångfald av färger, en fröjd för ögat! Och detta är min värld! Vem kan väl påstå att alla dagar ser likadana ut?