lördag 31 oktober 2015

Det går inte!!!?

Det har man fått höra så många gånger!



Nej, det går inte... Vad är det som inte går? jag brukar svara; det är bara små barn som inte går, och de flesta lär sig :) Förr eller senare brukar de lära sig att gå :)
Vem säger att det inte går? eller att man inte kan? eller har råd? Vem sätter begränsningarna?

 Jag minns så tydligt en höstdag för 19 år sedan. Det var det året då jag skildes från flickornas pappa, och jag hade bott med flickorna på sommarstugan ända från slutet på mars. Nu var det höst, och vintern nalkades.

Tillsammans med flickorna, den äldre nyss fyllda åtta och den yngre fem, skulle vi dra upp träbåten som transporterat oss mellan kobbar och skär under sommarmånaderna. Den hade legat hela sommaren i vattnet och var rejält tung.
Vi höll till vid mina föräldrars sommarstuga eftersom läget var lite gynnsammare där. Vi radade ut "trodor" att dra upp båten på... och vi drog och vi drog...
Inte en chans! den rörde sig inte ur fläcken!
Mamma det går inte, sa dottern.

Bilen kördes ner på gräsmattan och båten spändes fast i dragkroken, och båten följde sakta med ett tiotal centimetrar innan repet brast!
Hämta nytt rep ur ladan - samma procedur- och samma resultat...

"Det går inte" sa dottern, vi måste ringa till pappa!" ...klart det går svarade jag  vi får vi väl lov att binda i flera rep då... och så hämtade vi ett rep till...

Vid det här laget var man redan ganska svettig och också lite uppgiven, och den äldre dottern slängde igen fram förslaget på att ringa till pappa eller morfar, men jag sa nej, detta ska vi klara själva! Och skam den som ger sig!

Vid tredje försöket, följde båten fogligt med och repen höll! Sporrad av glädjen och de höga adrenalin nivåerna så var det heller ingen konst att få den tunga båten svängd med hjälp av stöttor och den äldre dottern!

Och när den väl låg där med kölen upp sa jag till döttrarna;
Vad var det jag sa? Klart det går! Där ser ni, man kan inte bara ge upp, med envishet och tro på sig själv klarar man vad som helst!

Minnet av den äldre dotterns skratt av glädje och ögonen som strålade av lycka över vår förmåga att klara svårigheten själva, har för alltid fastnat på min näthinna.
Mitt modershjärta svällde av att se lyckan och glädjen i dotterns ögon!
Vi gjorde det! Vi kan klara vad som helst! Hon skrattade hjärtegott!
Så skönt att kunna ge henne den vetskapen, Jag undrar om hon minns, eller om hon glömt? Nej, jag tror nog att minnet finns där djupt inne.
Vad hade jag månne lärt mina döttrar om vi ringt till pappa eller morfar?

Det jag vill säga är;
Om det inte går, om jag inte kan, eller om jag inte har råd? Vem har ansvaret för att det är så?
Är det en vana? Jag har alltid gjort så här, och vill inte göra på annat sätt? eller rädslan att pröva något man inte gjort förr? Ok, kanske är det dags att gå utanför ramarna, och våga pröva på ett annat sätt? 

Är det läraren som är för dålig? Ok då måste jag söka upp en annan lärare!

Betalar arbetsgivaren för låg lön? Eller är det jag som helt enkelt accepterar att ha för låg lön?

Valet är ju mitt! 
Är jag ett offer? eller är jag min egen lyckas smed?
Jag kanske måste tillföra eller pröva något nytt för att lyckas?
Det är kanske dags att tänka om och vidga vyerna? För resultatet vet man absolut ingenting om innan man prövat!

 Klart det går! Man måste bara bestämma sig för att det går!

 Och ibland måste man våga bryta det gamla invanda mönstret att göra saker och ting innan man kan lyckas.
Livet är fullt av möjligheter! men allt för ofta gör rädslan för något nytt, rädslan att misslyckas, att man helt enkelt missar möjligheten...




måndag 19 oktober 2015

Dagens snabbis

Äntligen! Nu känner jag att jag är på gång igen.
Också i bokstavlig bemärkelse...
Och utan undanflykter så stack vi också idag ut på dagens snabbis, i bland blir det lite längre sträcka, och ibland som idag, knappa tre kilometer, men huvudsaken är pulshöjningen och känslan när svetten rinner ner längs ryggen.

Det har varit trögt en tid, och jag har inte riktigt kommit igång med träningen denna höst, något som kännts av både i kropp och kläder! Antingen har det kommit resor, föreläsningar, jobb eller diverse krämpor emellan. Och ibland har det nog bara varit krämpor som känts som en passande ursäkt, tror jag? Men nu känner jag att det svängt, och det är huvudsaken.

Senaste vecka började med söndagens 10km länk, måndagen blev bara en kort snabbis, tisdagen var det tänkt att bli tre pass på gymmet, som dock avslutades efter 2 och ett halvt, onsdagen blev 2 riktigt korta snabbisar, men jag var så fruktansvärt "lemin", vilket satt i ordentligt ännu på torsdag. Men inga ursäkter... Jag tog mig genom torsdagens SBT med, i mitt tycke, godkänt vitsord. Fredagen blev det en kort snabbis, lördag en längre snabbis och söndagen blev det 5 kilometer i lite lugnare takt och avrundning med yoga-bodyrelaxation på gymmet. Och däremellan har jag stått 10-20 minuter på vibrationsplattan.

Och visst ger det resultat! Kondisen har blivit bättre, andningen är inte längre så ansträng vid rask promenad, och idag märker jag faktiskt också att magen börjat krympa igen... Härligt! Och så får vi dessutom andas frisk härlig havsluft!

Nu kör vi! Visst hänger ni på också?!




söndag 11 oktober 2015

Veckans bensträckare...

...Bjöd på en tur till stränder i fyra olika vädersträck


Med utgång från ledörsundet gick vi via Junkarsgrund på den korta skogsstigen ut till Enskärsskatan. Tanken var att vi skulle gå den fem-kilometerssträckan, vi brukar gå, men så kom vi på att vi skulle söka örnbo...
Och vi drog till skogs...
Men eftersom lokalsinnet inte är det bästa ens längs vägarna, så blev slutresultatet inget örnbo, istället kom vi ut på Rörgrundsskären :)

Inte mycket mer att göra än att bita ihop om det begynnande skavsåret på hälen och påbörja vandringen hemåt längs vägen, eftersom de  gamla trotjänarna inte är det bästa alternativet längs den stundom leriga skogsstigen.
Vårt enda sällskap i skogen förutom vår fyrfotade vän har varit ett par älgflugor.
Inga älgar, vitsvanshjortar, jägare, örnar eller björnar har vi sett röken av,  men någon har lämnat avtryck av en björntass i mossa ;) helt passande på den plats vi kom i närkontakt med björnen för några år sedan.


En fin höstdag, med värmande sol, frisk luft och bra ventilation av lungorna och dessutom lite välbehövlig motion - 2 timmar - ca 10 km.
 Tyvärr missade jag söndagens yoga- bodyrelaxation, men det var det värt!

Känns så skönt i kropp och själ!

tisdag 6 oktober 2015

Doktorns order

Förra veckan gjorde jag ett läkar besök! Ja hör och häpna :)

Besöket gjordes mera av nyfikenhet än av behov, men kanske mest för att jag tyckte jag borde passa på nu då doktorn för en gångs skull fanns i nejderna. Och eftersom maken blev tvungen att arbeta den dagen så lyckades jag också få min tid utökad till två tider och därmed också en behandling.




Dr Siddhartha är Ayur Vedisk doktor, och han såg mig, lyssnade på mig, tog min puls, tittade på min tunga och kastade en hastig blick på listan jag kryssat i med de uppgifter som stämde på mig. Därefter berättade han vilka symtom jag hade, och jag behövde i princip bara bekräfta att det stämde precis.

Och inte kunde jag ju heller förneka att jag har ett visst besvär med lederna eftersom nu kirurgen ville byta ut ett knä redan för en fyra-fem år sen. Nå den knäleden är fortfarande kvar och ska nog också få förbli så länge jag har något att säga till om.


Nu beror ju då mina knä och ledproblem på, enligt  Dr Siddhartha, att jag har för mycket luft i lederna, och det kan jag avhjälpa med djupandning. Och genom att följa kostråden. Massage med sesamolja, tistelolja och 22 örter ska också hjälpa, så jag passade förstås på att köpa lite av doktorns egenhändigt tillverkade olja.

Vilka symtom min mage uppvisar kunde han också berätta för mig, och jag fick nu också bara jaka med... magen skulle snabbt balansera sig om jag följer kostråden och dricker varmt vatten mellan måltiderna och innan jag går till sängs.

Jag passade förstås på att fråga om den pågående förkylningen som kommit o gått nu en tid. Men det var no problem! Den försvinner då magen reder upp sig, men om jag ville påskynda förloppet så kunde jag gurgla med 1 tsk gurkmeja och 1 tsk salt i ljummet vatten. (Jag gjorde det en gång, och sen glömde jag bort det eftersom jag inte såg förkylningen som något problem då längre)

Vi kom ju också in på, i mitt tycke och säkert många andras tycke? Övervikten! Men jag förstod att övervikten bara beror på hur jag ser på mig själv? Men om jag ville gå ner några kilon så var det bara att djupandas så skulle det sköta sig själv.

Det kanske mest förvånande med detta läkarbesök var att denna doktor tom kunde berätta för mig vilka drömmar jag drömmer på natten!

Så ni förstår säkert att för en gångs skull så kommer jag faktiskt att följa doctorns order :)