torsdag 25 april 2013

Intensivvård på gång

I ett halvårs tid har vår 14 åriga katt druckit, kissat, druckit kissat.... Hon har gått från vattenkoppen till sandlådan för att gå tillbaka ock dricka. Min diagnos kom snabbt, Diabetes insipidus! Hon uppvisade alla symtom, vilket också bekräftades med bioresonansens hjälp. Men att behandla en gammal katt var inte det enklaste. Det gick så långt att hon blev helt slut, sjuk? Hon slutade äta och vandrade som en osalig ande, mellan vatten och sand... och då tog jag henne till veterinären , för jag visste om ett preparat, ett syntetiskt hormon -desmopressin- som ersätter vasopressin som ska balansera vätskebalansen via njurarna, (mer info).


Nu fick jag ingen respons från veterinären på diabetes insipidus, utan det visade istället att katten skulle ha en urinvägs infektion, och jag for lite skamset hem med antibiotika i fickan... Nå katten blev lite piggare, men fortsatte dricka och kissa! En liten katt på 2,5 kg som dricker ca 1 liter vatten /dag och kissar samma mängd! det är mycket urin som ska passera genom de små njurarna!
I slutet på förra veckan började hon försämras igen, slutade äta. Och någon dålig matlust har man inte direkt kunnat anklaga henne för! Hon har glupskt ätit ca 10 portionspåsar/dag, men då slutade hon igen äta som förra gången. Jag tog kontakt med veterinären igen, fick ett urinprov taget som visade rikligt med leucosyter, och proteiner och en låg specifik vikt. Det blev ett besök hos veterinären igen, antibiotika injektion, smärtmedicin. Blodprov för att kontrollera njurfunktionen och 2,5 dl dropp, eftersom katten visade tecken på uttorkning... Inget desmopressin fick jag denna gång heller, även om det står högst på önskelistan.

Men vad som hände medan katten blev svag och orkeslös var att hon helt plötsligt inte orkade stå på sig, utan resignerade och tog emot min bioresonans behandling! De första gångerna trodde både jag och katten att hon skulle dö, eftersom hon blev så påverkad av behandlingen. Vi har nu behandlat dagligen ca 20 minuter i 10 dagars tid.
Hon blir fortfarande helt slut. Hjärtat pickar snabbt i hennes lilla magra kropp, och hon andas flämtande. Efter behandling, lägger hon sig en stund för att vila, och därefter är det dags för mat. Hon äter nu endast sheebas file´, dvs nästan enbart kött, dessutom dricker hon lactosfri mjölk, vatten tar hon om mjölk saknas. kissar gör hon också. Idag har hon framtill denna stund besökt sandlådan två gånger! Jämfört med tidigare dagar så skulle hon ha hunnit med kanske 10 besök denna morgonstund.
Vad nu detta beror på vågar jag inte sia om... antingen har behandlingen hjälpt? eller också ... katten blir 14 år den 14 maj...
I går fick vi också besked om blodprovet. Hennes njurar är "helt slut"! Ureavärdet låg på 49,5 och krea 165.
Det märkliga är att hon nu mår riktigt bra, förutom de stunder bioresonansen pågår. Hon hoppar själv upp och ner på den köksbänk som är hennes matplats! och efter att nu ha ätit, och druckit ville hon gå ut på jakt! Jag strök henne över ryggen innan jag släppte iväg henne ut, och kunde konstatera att, nu känns inte revbenen längre! Hon har igen lagt på sig lite hull... Märklig katt! Hoppas hon kommer hem ikväll igen...

En katt med diabetes insipidus, och en hund med parkinsson... man kan ju undra varför??? Men det har väl sin mening!?

Vi har ju bioresonansen som tydligt hjälper!


.

lördag 20 april 2013

Var börjar man?

Det är samma fråga varje vår; var ska man börja? Fullt med bråte kommer fram överallt så snart snön smälter, och genast är det så mycket man borde göra,  eller kanske borde ha gjort redan på hösten? men så länge snön ligger är det ju bortgömt - bortglömt....





Nå det är bara att börja gnaga av... en sak i taget... Varje år ställer jag mig frågan; varför hålla på med detta? Tänk hur skönt det kunde vara ...att bara sitta i en stol i solen och njuta, kanske med en bok, kanske utan. Men handen på hjärtat... när har jag kunnat sitta stilla i en solstol och bara slappa? Även om vårtröttheten är påtaglig, slutligen är det ju bara att erkänna; det är ju inte riktigt min stil... det ska alltid vara något projekt på gång, en rörelse framåt... en dröm...en bild man ser för sin inre syn, och som sakteligen tar form och så småningom kanske ger den tillfredsställelse som bara kommer av att man fått leva drömmen fullt ut! 

På bilderna syns min frukt och bärträdgård, min örtagård i vardande. Gammalt jordgubbsland och blivande jordgubbsland... Örtbänkar, aroniabuskar, svarta vinbär, hallon, trädgårdsland osv. Där ska också komma den självskrivna gammeldags gärdesgården,  plus en syren"berså" eller snarare häck.

Men allt har sin tid...


...först kommer detta...

Gurkor, tomater, blomster och örter håller på att växa ifrån mig, så dagens första projekt blev att tömma det lilla växthuset på nät, sikkrokar, flaggor och allsköns bråte som någon av en slump lyckats fylla växthuset med över vintern...
Den senaste stormen rev också loss en plastvåd på huset, men nu är huset tomt och helt. Återstår bara lite "städning" så är det klart att tas ibruk redan i morgon.



I morgon är en ny dag,  men det vackra vårvädret bjuder ju också på lek och stoj...  Det stora vårrejset...


torsdag 18 april 2013

Det sker i år igen...


Jag menar... det kommer att bli vår i år också fast det just nu låter som om den värsta höststormen rasar utanför knutarna.



Skönt att bara få sitta i soffan och slappa efter några tunga arbetsdagar. Nu känns det som om min kropp skulle vara i behov av vila... Bastu och mys framför den sprakande brasan. Jag skäms nästan över att helt resolut ha hoppat över Bailan i kväll, bara för att få vila. Men om man andra dagen i rad glömmer gympakläderna hemma, ser jag det som ett tecken på att kroppslig vila är av nöden?


Igår hade vårregnet, stormen och det höga vattenståndet börjat äta stora hål i isen, och nu kommer det att gå snabbt framåt ... den fyrfotade vännen vågade sig på en yster dans runt hålen, medan matte förskräck såg på. Märkligt att det kan vara så roligt med iskallt vatten så här på våren? trots att han skyr vattnet på sommaren.




Och nu har också puppe-hare lyckats kasta av sig snötäcket. Och dessa vår-budbärare går in för landning...