Tvingad till vila!

I måndags fick sig min redan sargade vrist en ny törn! Tänk så enkelt det går att skada det som redan skadat är...Där stod jag med båda fötterna stadigt på golvet när vristen plötsligt vippade till, och en tydlig pisksnärt hördes från foten! Jaha, var första tanken, en avrivningsfraktur igen! Men jag tror trots allt att det var ett ligament som revs av i själva fotbladet, någonstans inom ringen på bilden. Inget att göra åt detta, men med bioresonansens hjälp tycker jag dock att läkningen gått snabbare än vid tidigare liknande tillbud. 

Efter att ha linkat mig igenom första dagarna kunde jag konstatera att en stadig sko med mina Pedikom inlägg gav det bästa stödet och hjälpen för smärtan.Och i med att smärtan gett med sig en aning, så kom direkt tankarna på gymmet tillbaka, och när nästa pass skulle gå att genomföra? och vad händer väl då? Jo, då passar förstås värsta förkylningen på!

Så nu är det vila som gäller över helgen, och kanske hela nästa vecka? Men då får det vara nog!

Livet är inte spikrakt

Livet är inte spikrakt, det var titeln på den bok en vän lade i min hand kort efter att min man påbörjat sin mödosamma färd tillbaka efter hjärnblödningen. Det är också det som har  uppdagats ganska tydligt för
för mig under de prövningar som ju livet trots allt är. Vi ställs hela tiden in för nya prövningar, och man tänker hur ska jag nu orka ta mig vidare? Men av någon anledning går livet vidare, mitt i mörkret finns de små ljusglimtarna som tänder små gnistor av hopp om en ljusare framtid.

 Ibland kan saker kännas så orättvisa och meningslösa! Vänner dör, barn dör... Varför? Finns det någon mening med något så meningslöst? Nej! är väl det man först intalar sig, inte kan det finnas någon som helst mening! Men allt eftersom dagar läggs till dagar, för att så småningom bli till år, så kan man börja se ett visst mönster i det som skett och också börja förstå varför det hänt.

Vi ställs inför prövningar och vi ställs inför valmöjligheter. En prövning gör att vi kanske ställs inför en korsväg och måste byta väg. Valet är alltid vårt eget - vilken väg ska man välja? Kriser kan man inte undvika, men valet hur man låter krisen påverka sig är alltid ens eget! Antingen bestämmer man sig för att bli stärkt av krisen eller också gräver man ner sig i eländet och låter krisen stjälpa hela tillvaron?

För min del har det alltid känts enkelt, valet har blivit att gå vidare och göra det bästa av situationen. Och ur varje kris har man gått en aning starkare, trygg i vissheten om att man aldrig tilldelas mera än man orkar bära!

Söndagspromenad med vännerna

En märklig söndag - vovven har sorg , och för att muntra upp honom en aning traskade vi ut i den nästintill stormiga söndagseftermiddagen. På behörigt avstånd kom också Maja, vår gamla katt. Ibland smög hon sig försiktigt för att springa ikapp så snart vi kom utom synhåll. Kosmo rusade glatt runt och såg till att sträcka ordentligt på benen. Ibland fick jag en känsla av att han inte var ensam i sin lek, för det såg ut som om han väjde undan för en osynlig lekkamrat emellanåt. Vem vet? Kanske fanns den hädangångna goda vännen med i en för mitt öga osynlig värld?
Så tragiskt att han så oväntat skulle gå bort. Visst han blev påkörd av en bil 2 dagar tidigare, men vem kunde väl tro... Han var på bättringsvägen, bara lite förstoppad och med två brutna revben innan han försämrades snabbt på natten till fredag,och fick somna in tryggt i vetskapen om att vara älskad! Hjärtsvikt är väl det mest troliga eftersom han ätit hjärtmedicin något år. Men allas vår sorg har varit stor! Andra goda vännen vår Kosmo förlorat på kort tid.

Min kära fyrfotade vän såg dock till att glatt skutta runt i vattnet i en yster dans innan det blev dags att återvända hemåt i snålblåsten. Havet var mest en grå ilsken massa denna eftermiddag, och det kändes skönt att få återvända till stugvärmen och tankarna på vår vän som lämnat oss för att få vila ett tag i hundhimlen.

In Memorian - Shadow

Trivs som fisken i vattnet!

Hundarna börjar till min stora lycka hitta till Einarsgården, och vilken glädje och tillfredställelse det ger mig!
De tillitsfulla blickarna och förtroendet jag känner mig få. Ingen tvekan där vid andra besöket, utan de kommer in glatt viftandes på svansen i vetskap om att detta är ett bra ställe! Och den lycka jag känner då hunden söker sig självmant till mina händer är obeskrivlig! Ingen tvekan om att detta kommer att bli en stor del av mitt framtida yrkesliv!
Senaste helg var jag på en kurs i Natural horsemanship, mycket givande den också. Nu har jag ju ingen häst, så jag fick bara se på när de andra tränade sina hästar, men otroligt intressant att se med vilka enkla medel det går att kommunicera och manövrera ett sånt stort djur som hästen
Ikväll har jag tyvärr också varit på mitt första akutbesök, (efter att han besökt veterinären för röntgen) kanske inte det mest trevliga uppdrag man kan tänka sig, men det gick ju ganska bra, bara några brutna revben på den kära vännen. Trots att det är en stor hund kanske han ändå har lärt sig att det inte är någon bra kombination att jaga katter ut framför bilar? Det blir intressant att se hur snabbt revbenen läker med hjälp av bioresonansen? ikväll var dock den stora malamuten en liten slagen hjälte, stackars liten.

Projekt djurklinik på Einarsgården

Dränering på gång

Det går sakta men säkert framåt, ett första delmål är avklarat, dvs dräneringen! Så här bedrövlig såg tomten ut förra helgen. Nu har snön smält bort och dikena har fyllts igen, skönt att ha det överstökat. Någon vackert grön gräsmatta kommer vi inte att få direkt i vår, men den kommer den kommer.
I dag har också den första fyrbenta klienten besökt gården, den tillfälliga kliniken är av modell mindre, men så länge besökarna är ganska små ryms vi bra.

Dagens djur mottagning

Nu efter att en del av projekten färdigställts börjar det bli dags att påbörja nästa etapp; 

Och här är nu de uppslagna dörrarna som bara väntar på att arbetet ska påbörjas i den nya kliniken. Entre'n tycker jag redan nu ser ganska trevlig ut? och in till höger blir den egentliga mottagningen medan "stallet" kommer till vänster, men där ska ett fönster bytas ut mot en ny större dörr. Stallet jo, det blir sen ännu ett senare projekt...

Det ser kanske lite luggslitet ut i dagsläget? med alla överloppsmöbler som slängts in under tak, men vänta bara det kommer att bli så bra!! Brasan ska knastra hemtrevligt ännu en gång i den gamla vedspisen som den gjort sen början på 50-talet, nu har muren spruckit, och det blir det första som ska rustas upp i detta kommande projekt.