Fortsättningen på historien om min amalgamförgiftning (del 2)

Tankarna på amalgamfyllningarna jag bar i min mun återkom ständigt, men då var redan mitt nervsystem så avtrubbat, att jag nästan börjat acceptera alla symptom som psykiska....

Men trots allt - detta var ju inte jag!?

Jag hade ju aldrig förr haft psykiska besvär, så varför skulle jag få det nu???

Men som alltid när jag förde fyllningarna på tal så var det något ljushuvud som kom med omedelbart besked -"det är inbillning!"
Men trots allt var jag envis i tanken, detta var ju inte jag! Det kändes inte rätt, och jag visste att något var riktigt fel, men vad?

Vändningen kom när min dåvarande svärfar kom på oväntat besök. Han hittade mig hopsjunken på tamburgolvet med febertermometern under armen...

Nämen, sitter du här?! sa han.
Ja, var mitt ynkliga svar. Jag vet snart inte vart jag ska göra av mig... jag har en sån fruktansvärd värk i hela kroppen! och får jag nu inte influenza nu så tror jag att jag måste börja byta mina amalgamfyllningar, för då är något fel!! Detta råkade vara i influenza tider, och jag satt med termometern i hopp om att febern  skulle ha stigit och influenza brutit ut.

Då började min svärfar berätta om en bekant som höll på att byta ut amalgamet, och hur fruktansvärt sjuk amalgamet gjort honom:
Och där föll slanten ner!! Han var den första som tog mig på allvar, och det var bara det som behövdes, att någon lyssnade och bekräftade vad jag själv misstänkt och innerst inne visste!

Därefter fick jag genomgå en smärre krigsföring med min tandläkare för att få saneringen genomförd. Men jag gick vinnande ur slaget! Och fyllningarna blev bytta!

Från att ha varit en mänsklig vrakspillra vid 32 års ålder, försvann alla besvär efterhand.
Vid 40- års ålder sa jag; Ni ska få se att med den här farten på förbättringen kommer jag att få dö frisk!

De symtom på förgiftning som försvann, (och som för mig nästan börjat accepteras som normala) var:

-Salivproduktionen minskade märkbart!
-Sömnen förbättrades, och jag är fortfarande lika fascinerad av att somna nästan direkt vid   sänggåendet.
-Nattblindheten försvann
-Synen förbättrades från -4,0 till -2,0 på ett års tid!
-Magbesvären försvann, likaså lactosintoleransen.
-Panik-attackerna försvann
-Minnet återkom, telefonnummer och namn fanns plötsligt där igen, och närminnet förbättrades gradvis.
-Konditionen förbättrades nästan över en natt!
-Värken försvann !
-Ömheten i musklerna minskade markant, men jag har fortfarande besvär med bindväven.
-Urinträngningarna upphörde. Från att konstant ha sprungit på vc (tom 3-4 ggr/natt) utan någon egentlig urinmäng, så började mina njurar igen producera urin.
- Svindeln och overklighetskänslan försvann. Kupan togs av mitt huvud!
-Och jag blir inte längre sjuk av alkohol.
-1/2 år efter saneringen hade mina vita blodkroppar normaliserats till 6,4.
-Min normaltemperatur är numera 36,4
-Och jag är nästan aldrig sjuk!

Men så här efteråt kan jag konstatera att från det sista året med amalgamfyllningar, finns just inga minnen! Det är nästan som ett helt år ur mitt liv har raderats. Det känns som en dröm man svagt kommer ihåg, något overkligt! Det tragiska är att jag under detta år hade jag två små barn på 4 och 1 år......

Varför blev jag amalgamförgiftad? - Alla blir ju inte sjuka.

Troligen fick jag ganska mycket kvicksilver från min mor, redan i moderlivet.
Min mor tappade sedermera sina tänder i 40 års åldern pga av tandlossning. Hon hade munnen full med amalgam. (Då försvann också hennes värk!)
Hon födde min syster vid 37 års ålder. Min syster var mycket allergisk och sjuklig som barn. (Jämför med min yngsta dotter, vars allergi försvann när jag började ge henne selen!).
Min mor satt ständigt och gned sin kropp på grund av värk. Så likhetstecknen blir många!

Jag fick mina första amalgamfyllningar i 2-3 klass, och allteftersom åren gick utökades antalet fyllningar. I åttonde klass hade jag vuxit 15cm, och därför hade jag fått sju nya hål (enligt tandläkaren) - Sju nya svarta amalgamfyllningar!
I åttonde klass fick jag också min första tandställning, att ha över natten. I åttonde klass försvann sömnen!
Hela mitt liv har jag gnisslat tänder, och jag har konstant sprungit hos tandläkaren för att slipa och förbättra mina ojämna skrovliga fyllningar, så troligen har min salivsammansättning brutit ner och ätit fyllningarna?
Därför tror jag att just jag blev sjuk.

Det har krävts en hel del utgifter för att bli fri från amalgamet, inte nog med att saneringen kostat en del, men vitamin och antioxidant konsumtionen har också krävt sina slantar!
Men det är absolut värt varenda slant det har kostat!

Hälsan kan inte värderas i pengar!!

Återkommer med tips för sanering- gör inte samma misstag som jag gjorde! Förbered och stärk kroppen före saneringen och avgiftningen

Tveka inte att ta kontakt om det är något du undrar över! min mailadress är tillsvidare stramalou@hotmail.com

Min amalgam-historia (del 1)

Min amalgamhistorik är lång! Den började egentligen i moderlivet eftersom min mor hade munnen full med amalgam. Men de första egentliga besvären av amalgamet fick jag först i 14-års åldern, att besvären berodde på mina amalgamfyllning klargjordes dock först efter att giftkällorna försvunnit ur min kropp!
Lågstadietiden präglades av magbesvär, gaser, magknip och diarre'. Tonårstiden och skoltiden minns jag med smärta - Huvudvärk! Huvudvärken trodde jag själv berodde på sömnbristen. Sömnlösheten infann sig ju helt plötsligt i 14-års åldern, och jag fick ligga och vända mig i sängen på nätterna. Tankarna vandrade, och som ju är ganska vanligt i den åldern så tänkte jag rätt mycket på pojkar, därför lade jag ihop sömnlösheten med puberteten och hormonerna. Jag var 23 år när jag första gången noterade förändringar i kroppstemperaturen, och därefter gick jag med konstant feberstegring, 37,4-37,5. Du är gravid! sa en läkare när jag förde saken på tal. Gravid var jag inte! men feberstegringarna fortgick, och så småningom accepterade jag dem som normala. Vid samma tidpunkt började också mitt immunförsvar svikta, och jag gick med ständigt återkommande förkylningar och bihåleinflammationer. Ofta kollades labb-status, och mina leukocyter (vita blodkroppar) smög sig sakteligen uppåt. De sades vara "hög normala".
Min första dotter föddes när jag var 28 år, då började jag också känna av frossa och värk. En ständigt malande värk i "benmärgen". En värk som jag trots allt klarade av att leva med, en gång kollades reumavärdena, eftersom värken ofta var koncentrerad till fingerlederna och fingrarna var stela. Reumafaktorn var förstås normal. Alkohol undvek jag helt eftersom bara en halv öl gjorde mig fruktansvärt sjuk dagen efter.
Också minnet började försämras, speciellt närminnet. Och jag hade infört lappsystem. Jag arbetade denna tid på akutmottagning och ambulansen, och på något märkligt sätt lyckades jag utföra arbetet. Medicinordinationerna försvann ur minnet under den tid jag gick till medicinskåpet, och därför var lappsystemet nödvändigt. Ordinationen var jag tvungen att skriva ner omedelbart, annars var det borta!
Jag var 31 år när jag igen blev mamma, och det var då helvetet bröt ut!
Jag gick med konstant värk, intensiv malande värk, ibland häftigt ilande smärtor. Ibland var det som om någon vred om en kniv i hälen, ibland i överarmsbenet... Smärtorna flyttade runt i kroppen! Magen gjorde uppror, och jag var helt övertygad om att jag hade cancer i magen. Röntgen av tjocktarmen visade en mycket irriterad och överaktiv tarm. Gastroskopin visade en irriterad magslemhinna. Men inget som skulle visa på allvarligare sjukdom. Hjärtfilmen visade en mycket långsam puls. Trots den förlamande tröttheten var hemoglobinvärdet högre än det varit på länge, men leukocyterna höll sig inte längre inom ramarna för det normala, men de var bara precis över gränsen för det normala. Så de var fortfarande "högnormala- Jag hade ju alltid haft högnormala leukocyt-värden!"
Konditionen for i botten jag orkade knappt röra mig längre. Närminnet var nu helt borta,  Också långtidsminnet försvann! Namn och telefonnummer var en dag bara borta!
Illamåendet var nu konstant, magen var svullen som om jag fortfarande var gravid. Svindel och en märklig känsla som inte går att beskriva. "Närvarande- men frånvarande?"  Dessutom fick jag ofta aggressiva utbrott.

 Nu hade jag  insett att något var allvarligt fel! men vad? Läkarna skyllde på graviditeten och osäkerheten i samband med att bli förälder...
Vad då?? Det var ju mitt andra barn, och inte hade det varit några bekymmer med det första. Visserligen var min andra dotter konstant sjuk! Matintolerant, grinig och kinkig, återkommande öroninflammationer och dessutom ville hon äta hela nätterna, men det var ju inte det som var problemet!
Hjärtat började göra uppror. Ibland gick det så långsamt att jag trodde det skulle stanna, ibland skenade det iväg 150 slag/minut för att normaliseras genom en massa voltartade kullerbyttor- ner igen till 40 slag/minut. Under normaliseringstiden kände jag också av kramande bröstsmärtor.
Panikångesten började smyga sig på!
Håller jag på att dö????

to be continued...

.