Jag vill vara med!

Igår kom insikten. Här är jag, en kvinna mitt i livet,och milstolpen närmar sig med stormsteg! Det är nu jag måste fatta beslutet... Och jag har fattat mitt beslut! Ja, jag vill vara med också efter 50 fyllda, jag vill kunna röra mig obehindrat, orka leva! Nu har jag legat så länge på sparlåga. Sjukdomar i familjen, arbete, barn med massor av aktiviteter, ja allt detta har fått gå före mig själv. Sömnlösheten under en längre period i samband med makens sjukdom, stressen, hormonomställningen i min kropp och en trött sköldkörtel har gjort sitt! med nedsatt ämnesomsättning som följd, och slutligen var en övervikt på 20 kg bara att konstatera! Men nu är det slut! Sköldkörteln går att styra med diverse preparat, barnen har körkort och tar sig själva dit de ska, klimakterievåndorna  är ett minne blott, och peppar,peppar nu just är det ganska lugnt på sjukdomsfronten också. Nu gäller det att passa på och satsa på mig själv!
Jag kör också för fullt, och har så gjort ända sen nyår. Det har kostat svett och smärtande muskler än här och än där, men det är trots allt en skön smärta! Jag har dragit upp till fyra "danspass" per vecka, varvat med gymträning, och senaste veckan hoppade jag på ett undergörande yoga pass som avslutning på arbetsveckan. Tala om motsträviga muskler och obeskrivlig smärta efteråt på lördagen, men efter en genomkörare av musklerna var jag igen fit for fight till söndagens baila latina pass!
Insikten igår sa mig att det är så här det ska kännas att leva! Och det vill jag ju fortsätta med... Det är nu jag måste satsa på mitt kommande liv! Vem vet när det är för sent?
Trots att jag anser mig leva ett lyckligt liv, så har jag ju trots allt saknat lyckoruset som kommer efter ett tufft träningspass. Tröttheten, men trots allt känslan av att ha gjort rätt för sig. Det är kanske därifrån uttrycket 'trött men lycklig' kommer? 
Nu börjar kroppen orka bära övervikten, och livet är lättare att leva! Och ännu lättare ska det bli! Idag kunde jag konstatera att jag gått ner det kilo som jag från början ökade i vikt. Det kändes ganska surt att gå upp i vikt, men muskler väger ju trots allt mera än fläsk!

 Det börjar röra på sig i rätt riktning, vågen går åt rätt håll, midjemåttet har minskat med 7 cm. Fettprocenten har minskat med 8 och muskelmassan ökat med 6 kg, så trots en liten viktökning är det ingen fara å färde. Det kommer... Nu känner jag att jag är på gång!

Så akta er er alla unga flickor i min ålder, när ni kommer in i klimakteriet, då ska jag ha min kropp i toppskick igen!
Det har jag sagt i många år redan, men jag har bara varit lite sen i starten.

Allt hänger ihop!

Morgonstund har inte bara guld i mund, utan ibland känns det också lite silvrigt

Tänk på det nyfödda barnet, allt det förunderliga... öronmusslans ringlingar, alla de små fingrarna och tårna!
Hur förunderligt, allt är färdigt, allt ser ut som på den vuxna människan, men i miniformat. Kan det vara en slump? Är det en slump att vi föds färdigtutvecklade för att möta livet?

De flesta är friska från födseln och lever friska långt upp i åldrarna, medan andra kan få problem redan i unga år. Oftast är det också så att den som haft en "sjuklig" barndom också är "svaga" resten av livet. Varför?
Min, och många andras, teori är ju att energin av någon anledning blockeras och att det sedan orsakar symtom av olika slag. Energimeridianerna löper ju längs genom hela kroppen. En blockering i foten eller underbenet ger kanske inte bara besvär i underbenet utan kan ge besvär i stort sätt varsomhelst i kroppen, beroende på vilken energimeridian som blockeras.
Detta är för mig en helt naturlig sak, och jag upphör aldrig att förvånas över den nonchalans som vissa läkare fortfarande kan visa sina klienter. Många trycks ner och dumförklaras för att de anar sambandet i kroppen. Läkarkåren tror tydligen fortfarande att alla organ har slängts in slumpmässigt i kroppen, och existerar helt på egna grunder, oberoende av varandra? Detta upplever jag som okunskap om livets existens.

Väder hit och väder dit...

Vi lever i de stora kontrasternas tid! Lördagen hade vi isande kyla, ner mot -24 grader, och strålande sol. Trots solen var det knappt att man vågade ta sig ut på den välbehövliga uppfriskande promenaden, men det gav sin belöning i form av några vackra vinterbilder i den nalkande skymningen.

 Söndagen bjöd på en riktig gammaldags vinterstorm, med rikligt med snö som hastigt samlades i drivor. Kvicksilvret kröp snabbt uppåt för att nu måndag nå nollstrecket på termometern, och därmed ligger en tjock dimma över nejden. Dessutom har det börjat regna!

Trots vårt omväxlande väder har vi det bra här uppe hos oss och inget att klaga på.
Nyheterna fylls av väder och naturkatastrofer ute i världen. Översvämningarna avlöser varandra, Australien ligger under vatten, Brasilien under lera, Island under aska och Haiti ligger i ruiner...För att nu nämna några, så vad har väl vi att klaga på? Vi har ju det fantastiskt bra här med vårt omväxlande väder!
 Vilken tur att vi har väder! Det ger ju ett omväxlande samtalsämne även när orden kanske annars skulle tryta...

Nytt år - Nya förhoppningar

Ett nytt år är påbörjat, nyårslöftena givna - men ännu inte brutna!
Första vardagen på det nya året stod jag utanför gymmets dörr, det var nu det nya livet började. Månadskortet löstes, maskinerna förevisades och jag började med att utmana löpbandet. Jag har tidigare - nu tyvärr många år sedan varit flitig användare av gymmet, så mycket var bekant, men många maskiner var också nya och främmande. Jag kände mig mycket tillfreds med mig själv efter avslutat pass.
 Min mening är att dra tre morgon- pass på gymmet/vecka. Och till min stora glädje har jag redan 2 pass avklarade den här veckan, men visst var det motigt att komma iväg på morgonen- det kan ej förnekas.
Förutom gymmet ska det bli två zumba-pass/vecka, men zumban har ju inte kommit igång ännu på det nya året.
 Den tredje och kanske största utmaningen blir att avstå från alla godsaker! nåja, alla godsaker har jag ju inte tänkt avstå, men målet är en viktminskning på 10 kg till påsk, gärna mer, och ytterligare 5 kg till midsommar.
 Hur som helst 20 kg ska bort under 2011, på ett eller annat sätt... men har man väl fått en början, och kommit igång brukar det ju rulla på av bara farten. Kanske kan jag så småningom publicera före och efter bilderna också, den första är tagen men tål tillsvidare inte dagsljus...

Istället kommer en bild på mina hungriga småfåglar, det är ju för tur att det finns någon som får äta så mycket de orkar! Jag hade tänkt försöka fånga en bild på solförmörkelsen igår, men tyvärr, det var alldeles för många moln som skymde solen.