Jag vill vara med!

Igår kom insikten. Här är jag, en kvinna mitt i livet,och milstolpen närmar sig med stormsteg! Det är nu jag måste fatta beslutet... Och jag har fattat mitt beslut! Ja, jag vill vara med också efter 50 fyllda, jag vill kunna röra mig obehindrat, orka leva! Nu har jag legat så länge på sparlåga. Sjukdomar i familjen, arbete, barn med massor av aktiviteter, ja allt detta har fått gå före mig själv. Sömnlösheten under en längre period i samband med makens sjukdom, stressen, hormonomställningen i min kropp och en trött sköldkörtel har gjort sitt! med nedsatt ämnesomsättning som följd, och slutligen var en övervikt på 20 kg bara att konstatera! Men nu är det slut! Sköldkörteln går att styra med diverse preparat, barnen har körkort och tar sig själva dit de ska, klimakterievåndorna  är ett minne blott, och peppar,peppar nu just är det ganska lugnt på sjukdomsfronten också. Nu gäller det att passa på och satsa på mig själv!
Jag kör också för fullt, och har så gjort ända sen nyår. Det har kostat svett och smärtande muskler än här och än där, men det är trots allt en skön smärta! Jag har dragit upp till fyra "danspass" per vecka, varvat med gymträning, och senaste veckan hoppade jag på ett undergörande yoga pass som avslutning på arbetsveckan. Tala om motsträviga muskler och obeskrivlig smärta efteråt på lördagen, men efter en genomkörare av musklerna var jag igen fit for fight till söndagens baila latina pass!
Insikten igår sa mig att det är så här det ska kännas att leva! Och det vill jag ju fortsätta med... Det är nu jag måste satsa på mitt kommande liv! Vem vet när det är för sent?
Trots att jag anser mig leva ett lyckligt liv, så har jag ju trots allt saknat lyckoruset som kommer efter ett tufft träningspass. Tröttheten, men trots allt känslan av att ha gjort rätt för sig. Det är kanske därifrån uttrycket 'trött men lycklig' kommer? 
Nu börjar kroppen orka bära övervikten, och livet är lättare att leva! Och ännu lättare ska det bli! Idag kunde jag konstatera att jag gått ner det kilo som jag från början ökade i vikt. Det kändes ganska surt att gå upp i vikt, men muskler väger ju trots allt mera än fläsk!

 Det börjar röra på sig i rätt riktning, vågen går åt rätt håll, midjemåttet har minskat med 7 cm. Fettprocenten har minskat med 8 och muskelmassan ökat med 6 kg, så trots en liten viktökning är det ingen fara å färde. Det kommer... Nu känner jag att jag är på gång!

Så akta er er alla unga flickor i min ålder, när ni kommer in i klimakteriet, då ska jag ha min kropp i toppskick igen!
Det har jag sagt i många år redan, men jag har bara varit lite sen i starten.