Vårt eget paradis

Vet knappt var man befinner sig längre!? Skriver datumet 28 maj, klockan är just 22.00 och termometern visar på + 22 grader celsius!

  

Någon gång under dagens lopp har körsbärsträdet slagit ut i blom, häggen har snart blommat ut, jordgubbslandet är översållat med blommor, och doften av blommande liljekonvalj  var bedövande, på min och vännens kvällstur med cykel. Hade gärna stannat för att plocka en bukett, men i en klädsel av det lättare slaget var det otänkbart pga av alla mygg. Vi får utrusta oss bättre i morgon...

 

Vårkragar och Fänrikshjärtan pryder rabatten, och snart slår väl också kaprifolen ut i all sin prakt och doftsensation? Härliga tider, men lite overkligt på något vis, kan detta vara österbotten i slutet på maj? Får en känsla av att befinna mig på sydliga bräddgrader, men nej vi är ju faktiskt hemma i vårt eget paradis!

Nöjd !

Inget blev på minussidan detta veckoslut, utan så gott som alla förhoppningar blev uppfyllda! En skön känsla - den där tillfredställelsen - vetskapen att snart är allt avklarat också denna vår.

Trädgårdslandet har "omstrukturerats" med lite upphöjda odlingsbäddar, och  sallad , morot, frilandsgurka och palsternacka-frön har kommit i jorden. Vart mina rödbetsfrön tagit vägen, det vete fåglarna! Nåväl det blir till att skaffa nya. Synd- det var en spännande sort som förkommit... Sparrisen är planterad och också rabarbern som inte trivts på sin gamla plats har flyttats.




De från frö uppdrivna medicicinalörterna,
Hjärtstilla, gullris, ålandsrot, svartkämpar, läkemalva, malört och bockrot har planterats ut lite varstans. Huruvida de överlever inkommande vinter återstår att se, jag får väl försöka få till ett ordentligt vinterskydd i god tid... Citronmelissen verkar ha frusit bort, så där blir det till att inhandla en påse ettårig ört, men förövrigt spirar alla kryddörter tom. lavendel har överlevt vintern.

I jordgubbslandet visar sig de första blommorna redan i slutet på Maj! Och under söndagseftermiddagen slog de ut med en rasande fart! Varje gång jag gick förbi fanns där nya blommor, kanske blir det till att söka fram frostskyddet ännu någon natt?

I växthuset växer tomatplantorna så det knakar,
Några plantor gurka som är tänkt att planteras ut på friland växer också ifrån mig. En av dem planterade jag inomhus, efter en viss tvekan, men kanske lika bra.




Kvar står nu snart bara sommarblommorna och
väntar på utplantering, men jag vill nog se blommande plantor innan de planteras ut.
Spännande blir det också att se hur buskpionerna tar sig, och hur de börjar se ut? En ny bekantskap ska det bli.


Jag fick också en del bonuslökar, samtidigt med leveransen av de röda björkarna som ska planteras vid Einarsgården, och de gror nu som bäst i jorden...

 Gräslök, kinesisk gräslök (med vitlökssmak) och luftlöken sprider sig och växer ganska vilt, och det ska den få fortsätta med. Problemet är bara vildhallonen som konkurrerar om platsen,

därför har de nu fått en helt egen bänk, förhoppningsvis fri från hallon, vilket visar sig så småningom

Och här de förargliga hallonbuskarna, som nu ska få ta över... Härifrån har räddats, johannesört och lök. Vallörten verkar klara sig ganska bra i konkurrensen med hallonen, men den ska också räddas till annan plats, men den sprider sig och räddar sig ganska bra själv, och johannesörten finns också lite överallt + lök, en salig blandning, jo visst! Och ska så få förbli...


Söndageftermiddag ägnades sen åt Einarsgården. Kratta, räfsa och bända sten...och snart är de förargliga stenarna borta från gräsmattan. Men ännu återstår en del...Onödigt mycket sten kom upp till ytan i samband med höstens dränering, men nog ska det väl bli gräsmatta där också vad det nu lider. Lite örter fick jag också planterade där, men den planerade örtagården där uppe blir nog framskjuten till nästa år!

Och sen avslutningen på helgen...

 

Ryggläge på terassen... 

Helt nöjd och tillfreds med det veckoslut som varit!

Bortblåst är vårtröttheten! Och alla;  matte, husse och hund har fått motion, gubben har också fått  sina "fällor" tvättade och placerade i havet... Vilket innebär att det nu bara återstår att invänta fångst och skörd! Det känns gott att leva i denna försommargrönska!

Sommar när den är som bäst!

De senaste dagarnas värmebölja har gjort att naturen exploderat, och nu har man bokstavligen kunnat höra att det växer så det knakar! Men kanske har det mest varit tallkottarna som satt frön?

Nu är jag ju inte mycket för värme. Men naturen är underbar! Fåglarna sjunger i allehanda stämmor och de försöker outtröttligt överrösta varandra. Färgerna är fantastiska, och dofterna... mmm .. Härligt!

Värmen är det ju inte mycket jag kan göra åt, men 27-30 grader i MAJ!? nåja, man får ta det som det är, men ska vi nu ha  södernvärme här hos oss i norden så är det ju för tur att den kommer nu medan det är relativt myggfritt. Antagligen bara en tidsfråga innan den explosionen är här också, men förvånansvärt lite mygg så här långt.

Visst det är skönt med sommar och värme, men helst inte över 20 grader... Jag vet att det är många som protesterar, men det är min åsikt! Inte trevligt med en massa sysslor som man inte orkar utföra pga att; ...svetten rinner... huvudet surrar...snurrar...orken tryter och till slut kommer huvudvärken... och det utan vätskebrist! Dessutom är det ju stört omöjligt att hitta sömnen nattetid!
 I går var det närapå att jag avbokat den semesterresa som är bokad till september, betala för detta dessutom?!
Nå well, det är ju inte riktigt samma sak, för då är det ju semester och förhoppningsvis kan man tillbringa den tiden i havet om det nu blir för varmt på land.

Nu mullrar dock åskan på avstånd och förhoppningsvis ska den ta sig ner till oss också. 
Åska och blixt och dunder det älskar jag! Det är sommar när den är som bäst! Det är aldrig så friskt, härligt och underbart doftande  som efter att ett riktigt åskväder rensat luften!

Mirakelsalva uträttar mirakel

Denna historia är inte min, men jag har fått lov att berätta den för att informera andra i samma situation. Tyvärr medför den också en del obehagliga bilder för den som är känslig.

 Fotens hälsår började i Maj 2012 med att hälen hade svullnat, och att det av någon anledning kommit ett lite sår i huden,

Här följer berättarens text:
Hemsjukvården satte på Polymem flera centimeter över det lilla sår som skulle ligga på i 3 dagar innan det skulle bytas....jag var med vid byte och såret hade blivit lika stort som Polymem var satt på såret. Jag har testas polymem i min hand själv ett halvt år senare, det brände fruktansvärt så jag var tvungen att ta bort det efter 2,5 timmar och då var huden redan hel vit så skulle jag ha haft på det i 3 dygn så skulle min hud varit sönder frätad.
Jag hade tyvärr inte varit klok nog att ta foto av såret från början Så det lilla sår blev till ett stor sår.

Såret såg inte så dåligt ut i November så jag trodde jag skulle få det bra till jul men så var det och
svullna upp bakpå hälen så det var väl då akillesenan brustit och därifrån började det ruttna upp bak
på benet. Den 25.12.2012 var jag till akuten ( fick antibiotika av läkarn där)
Akillessenan hade brustit sa vår egen doktor när
vi äntligen slapp till honom den 08.01.2013 Han reviderade sammanlagt 4 gånger. Andra gången den 30.01.2013 när doktorn skar bort ruttet kött upp bak på benen så sa han att om de skulle ta in honom på bädden i 2 dygn och ge kalium bad och se om de får stopp på rötan. Han låg där i 12 dygn jag bad dem att ha på idealbindan när han är uppe så att inte foten svullnar .....5 dagar av 12 hade de foten lindad när han satt i rullstolen när jag kom dit....så foten blev svullen under tiden han var där så såret på hälen blev värre under tiden han låg inne.

12.2 2013 Hörde jag talas om denna klients bensår,  och det förestående besöket till kirurg, och med den erfarenhet jag har från sjukvården antog jag att de skulle rekommendera amputation. Jag skickade en burk mirakelsalva till dottern som skött såret den senaste tiden, med budskapet att de har absolut inget att förlora på att prova salvan! Jag rekommenderade en blandning av 1 del Mirakelsalva och 1 del honung, antingen direkt på såret eller ovanpå en tunn kompress.


Dotterns berättelse fortsätter ;
  Jag började med Mirakelsalvan den 13.02.2013 som jag satte på på sterila kompresser direkt på
såret, jag märkte genast efter några dagar att den verkar fungera bra på pappas sår förstås också att allt annat fungerar bra med (lindning och tryck ) osv...

                                        Läkningens processer syns tydligt här
21/2 2013 -Besök i Vasa Kärlkirurg prata om amputation. Jag sa finns det inga andra alternativ så vi
fick en ny tid till en hudläkare kirurg, han sa att det kanske kan gå att transplantera ny hud.

Två och en halv månad har de nu använt mirakelsalvan och läkeprocessen år i full gång! Dottern började först försiktigt med att använda salvan mitt i såret medan hon fortsatte den traditionella sårbehandlingen på de värst nekrotiska områdena. Efter att tydligt ha sett ett positivt resultat gick hon sen över till mirakelsalva på hela såret. Läkarna talar inte längre om amputation, utan överväger hudtransplantation. Men eftersom också sjukvårdens kvarnar mal ganska långsamt så kan man anta att såret är läkt innan det blir dags för transplantation...

Nu var utgångsläget ganska långt gånget innan mirakelsalvan togs i bruk, och jag anser personligen att det är helt onödigt att skapa så stora sår innan man börjar använda den... Varför inte ta mirakelsalva direkt??! Och därmed kunna undvika sår som detta? Bilderna jag har använt är bara en bråkdel av de bilder som dokumenterar detta sårs utveckling. Och jag ser med spänning fram mot fortsättningen av historien.

Fortsättning 1
Slutet :)