söndag 14 augusti 2016

Ett riktigt äventyr!


I dag tog vi oss till Ofredalen (Offerdal) genom tunneln upp över Seimsåsen och ner på andra sidan på en delvis asfalterad, delvis grusväg, med får som låg roligt (lungt) på vägen... bara att stiga ur och sjasa dem åt sidan! Och över privata gårdstun gick vägen.



Tretton kilometer till andra sidan.Och en slingrande brant smal grusväg på fjällsidan sista vägen ner, bara med enstaka mötesplatser. Motorbroms i ettan och tvåan ner...

Men oj vad vackert i Ofredalen med den gamla sågen och kvarnen som tidigare drevs av forsen. Numera endast cafe, med några övernattningsrum, och museiområde.

Bilen, den strejkande, parkerades i liten nedförsbacke. Och tur var väl det! Tanken på bärgningsbil tillbaka, ve och fasa! Jag tror inte ens att det varit genomförbart.
Det blir nog service genast vid hemkomst. Men jag räknar med att vi tar oss hem, för om den väl startar så går den ju...

Bilder, bilder och bilder i mängder i min lur. Här ett litet smakprov

Avbruten söndagsutflykt

Jag hade tänkt mig till Vettisfossen denna soliga, lediga söndag. Förövrigt den 3e lediga dagen på denna min turne.

det får bli en bild från Årdalsbroschyren istället
Det har ju regnat en hel del under de senaste veckorna, så nu rinner faktiskt vatten överallt tom så det rinner ner längs de överskjutande klippväggarna och rinner ner på vägarna. Nå hur som helst hade jag tänkt mig upp till Vetti och därifrån en vandring upp till fossen eftersom nu detta är nordens högst fritt fallande fors med en fri fallhöjd på 275 meter. Men det är väl inte tänkt att jag ska dit tydligen?

Jag stannade först till vid Eldegardsfossen eftersom det nu var så mycket vatten i den. Detta är nu en gång för alla forsarnas rike, och bilden är tagen från vägen.


Och därifrån for jag vidare genom Utladalen. Tyckte väl att Vettisfossen kom snabbt på, men stannade till där, och kunde konstatera att det var Hjellefossen, och upp ganska långt ovanför denna finns Vettisfossen.


Men den var allt ganska mäktig Hjellefossen den också.




När jag återvände till min bil och skulle sätta nyckeln i låset visste jag, innan nyckel nått låset, att nu startar den inte! Och nej, den gjorde ju inte det! Jag trodde ju att jag var fri från detta problem, sen jag bytt batteri i nyckeln. Men tydligen är det fukten som spökar? För här var luften fuktmättad!

 Mitt dilemma uppmärksammades av 2 Holländska vandrare som erbjöd sig att skuffa igång bilen, som de gjort med en bil tidigare!? Så tydligen är det också andra som fått sin utflykt stoppad vid Hjellefossen... Stort tack till dessa två barfotade holländare, nyss nerkomna från sin fjälltur!
Döm om den hemmavarandes förvåning när han förstod att det gått att skuffa igång min, nu i dagsläget inte lika populära, pärla. Jag har nu bestämt att det är regnet och fukten som får den att gå i strejk och hoppas nu på lite mera sol och uppehållsväder så den tar mig och min snart hitflygande väninna hem igen.

Och se hem det vill jag! Kommer inte från att jag börja känna mig allt mer instängd här i grytan, jag som ju är van vid öppna vidder och fri sikt så långt ögat når...  Nu beror det ju på lite vartåt fönstren ligger men utsikten från sjykehjemmet är en mäktig fjällvägg med grönt och någon liten fors, går man ner på knä så kanske man ser himlen? Jag saknar möjligheten att se himlen var jag än är.

Jo börjar nog längta hemåt nu... Och med allt detta regnande som varit och alla varningar för ras och därmed också stängda vägar så förhöjs känslan av att vara instängd.

Efter att ha läst massor med böcker, så har jag nu äntligen kommit i gång med stickningen
<3 p="">

onsdag 3 augusti 2016

Livet är de dagar som går

Dagarna kom och dagarna gick- Inte visste jag att det var livet?


Nä, nä det är ju inte mina ord... Jag vet att dagarna som går är livet, och därför gäller det att leva varje dag - här och nu, och ta tillvara varje stund för att uppleva så mycket som möjligt av detta som kallas livet, det har ju sagts; att man vet inte dagen ej heller stunden...

Här i min lilla dal är det tydligen regnperiod? Det har nu regnat varje dag, antingen större eller mindre stänk, en veckas tid. Men i dag har solen tittat fram, och nu lovas också några grader varmare.


Förra veckas torsdag hade jag den första och hittills enda lediga dagen och fick äntligen fixat med skattebestyren.


Jag for tidigt på morgonen in till Sogndal ca 1 timme bort (45,5 km), där skatteetaten finns. (Det finns faktiskt ett skattekontor i Årdalstangen också men de har semesterstängt) Därifrån var det tänkt ett stopp i Leardal, före Flåm.
Men, men min kära Juke tänkte vägra starta på färjan, startspärren fick för sig att krångla, så det blev att köra raka spåret till Flåm. Samtidigt skaffade den hemmavarande fram alla kontaktuppgifter till verkstad och bärgning ifall det skulle bli av nöden.


Nå varför Flåm då, om bilen strejkar? Jo för i Flåm finns Flåmsbanan och Flåm gav också möjlighet till en liten båttur på fjorden som där går under namnet Aurlandsfjorden. Från Flåm for jag sen med buss till Gudvangen, där nu också raset gick någon dag före, så vägen efter Gudvangen var avstängd. Men se det var inte min väg... :)


Från Gudvangen blev det sen en tur på fjorden fram till Flåm. Inte helt fel, men tyvärr lite regntunga skyar.



Vidare från Flåm bar det med Flåmsbanan upp 860 möh till Myrdal. Flåmsbanan lär vara den enda järnvägslinjen i Norge som går med vinst, men så är det också den största turistmagneten.

Kjosfossen
Rallarvägen "liten foss! och järnväg i 2 etage med ändstation Myrdal högst upp

Förutom fjordtur och tågtur så fick man ju köra i Norges längsta och troligen vackraste tunnel? 24,5 km genom fjället. Ja det var den lediga dagen, hem kom jag efter kl 22.


Men man behöver ju inte ha lediga dagar heller för att få uppleva vacker natur? Åtminstone inte om man får jobba på dagesentret i Årdalstangen. Nej, då packar man in klienterna i bilen och far på fjällstur! Så det blev en tur upp över Tyin till Jotunheims nasionalpark med paus på Eidsbugardens fina hotelrestaurant. Som sagt det är gott att va gammal i Årdal.

Och se där... visst råkade ett hjärta smyga sig med högst upp i bilden :)

tisdag 26 juli 2016

Kvällstur runt broarna


Andra jagar Pokemon men jag hittar bara hjärtan :) (2 på denna bild)
I dag har det regnat hela dagen, men lagom till kvällsturen bröt solen genom molntäcket.
Endast några droppar regn kom under den 1,5 timmes turen.
 Men här är lika vackert oberoende av sol eller regn, det ger ju bara olika färgskiftningar.
Jag gick ikväll längs med vägen upp mot sjukhemmet,  sen tog jag vägen ner längs med älven fram till bron som skiljer Årdalsvattnet från älven. Årdalsvattnet är på sitt djupaste ställe 186 meter, en sötvattens insjö, som fylls på från fjällen.
Sen följde jag älven en bit på norra sidan men svängde sen upp på höjden. Ner kom jag tillbaka över bron som skiljer älven från Årdalsfjorden. Sportstrackern visade på 5,4 km runt broarna men det tar ju väldigt lång tid då kameran är med :)

Plockar in bilderna vartefter vägen...

Den svarta peugeoten är min tjänstebil
Årdalstangens sjukehjem
Bron som skiljer Årdalsvattnet från Årdalsälven
Årdalsvattnet  lugnt, stilla och hemlighetsfullt


Fiskande pojkar i älven



Tyckte blåklocke-hjärtat gjorde sig så fint mot muren

ljusspel




Hemma! Och någon verkar ha huggit ut ett stort runt hjärta i fjället medan jag varit borta
Sportstrackern som jag haft med mig bekräftar det gubbarna på Tangen berättar alla synliga fjäll runt omkring mig är alla ca 1000 meter höga!

söndag 24 juli 2016

Genom eller över bergen?

Ja det är väl inte alltid man kan välja?
I går for jag på en liten upptäcktsfärd. Jag hade ju gott om tid innan jag gick på kvällspasset.

Så jag tog vägen på norra sidan om fjorden mot Seimsdalen och Ofredal. Till Seimsdalen kom jag snabbt det var bara nån kilometer genom berget, så jag fick för mig att fortsatta på en brant stigande väg längs med fjällsidan mot Seimsåsens aktivitetscenter.
Plötsligt hade jag öppningen av en liten brant stigande tunnel framför mig... jaha?
Det kändes inte direkt som någon god ide' att försöka svänga där på fjällsidan? så det var väl bara att ge sig in i berget.
Där var kolsvart, trångt, fuktigt och det kändes som om det gick rakt uppåt?
Hur mycket klarar min Juke? som nu inte är känd som den piggaste i uppförsbacke, och hur lång var denna tunnel? Kändes väldigt långt...
När jag väl kom ut i ljuset så fortsatte stigningen och jag kom fram till aktivitetscentret.

Visst var det vackert där, lummigt grönt, lugnt och skönt. Men det slog mig att det egentligen inte alltid är slutdestination som är det viktigaste utan många gånger är det nog faktiskt vägen som är målet?
Jag svängde och for neråt tillbaka. Och in i berget...



Vyn över Seimdalen och fjorden var bedårande även om ett litet dis störde sikten.


Väl nere tillbaka kunde jag konstatera att vägen gick upp där bakom husen innan den försvann genom berget för att komma ut på toppen

 Helt plötsligt nån dag tidigare hade jag sett en bil uppenbara sig på andra sidan vattnet!?
Oj? Varifrån kom den då? Jo givetvis ur berget. Jag följde den lilla pricken där på andra sidan vattnet, tills den igen försvann in i berget...
Ännu var det ju långt kvar till kl 15, så varför inte ta reda på varifrån bilen kom och vart den försvann?
Det blev att fortsätta på vägen mot Sogndal. Ganska snart efter rondellen kom första tunneln (lite över 2 km genom berget) sen ut på den korta sträckan där jag såg bilen, ca en km och sen in i berget igen.

Seimsdalen till vänster med Seimsåsen i bakgrunden, och Årdalstangen på höger sida, själv är jag nu på södra sidan av fjorden


Jag följde vägen fram till Foddnäs och färjfästet mot Sogndal, och där fick det räcka till för denna gång.

På torsdag tar jag färjan över till Sogndal (dit är det ca 40 km och tar väl ca 1,5 timme men dit måste jag för att få norskt signum och skattekort... Och på torsdag är min första lediga dag. Då är också annat inplanerat, sightseeing för hela slanten. Så hoppas på fint väder till torsdag :)

Jag blir alltmer fashinerad av storleken på både fjord och fjäll, det är så förvillande. Men idag då jag satt nere vid stranden kom ett fraktfartyg förbi (inte första gången) men idag såg jag faktiskt att det var ett fullstort fraktfartyg :) Tidigare när jag sett det stå vid Hydro så har jag tänkt att det var små gulliga fartyg de anlitar. Men om man utgår från att Owefossen faktiskt har en höjd på över 100 meter?!


Så är fartyget ganska långt ifrån fjällväggen, och djupet där fartyget är, är 300 meter djupt... så då är det lika djupt som fjället i bakgrunden är högt? Ser ju inte såå högt ut? meen..


Då fraktfartyget plötsligt får formen av en leksaksbåt, och kajen trots allt är långt från land, ja då känns det plötsligt mycket högre eller djupare :) Och om man jämför hacket  i fjället till höger med fraktfartyget ? ja då får man plötsligt en liten uppfattning om hur stor bit av fjället som trillade fjorden :) Förstår att det blev ett jätteplask!

Nu måste jag ju bara lägga till en bild på ett fartyg som jag tog uppe på mitt rum även om den togs följande dag :)
Och tänka sig det står också 2 orangefärgade gubbar längst fram i fören :)

Och detta är min gräsmatta där jag sitter och läser på eftermiddagarna