Gott Nytt År - 2013

Jag önskar alla nära och kära, alla mina vänner, kunder, samarbetsparners och alla jag känner eller kanske kommer att lära känna...ett riktigt gott och givande nytt år!
Glöm inte att hålla ögonen öppna, och ta emot alla nya utmaniningar och möjligheter som det nya året erbjuder! Livet är fullt av överraskningar och glädjeämnen, det gäller bara att se dem och våga ta emot dem.

En stor nyårskram till er alla!

Busväder

Fy vilket nyårsväder, nej tacka vet jag julvädret med -20 grader, och frost i näshåren!
Inte har det heller blivit mycket uträttat en dag som denna.
På morgonen körde jag min första av de dagliga 2 rundorna på mini-cirkeln, inte vet jag om det gör någon nytta, men man kan ju alltid hoppas... det är nästan den enda motion som drabbat min kropp sen fotskadan, förutom några kilometers promenader i det härliga vintervädret vi hade över jul. Jag har inte ens fått igång skidorna sparkade ännu, och nu far snön sin kos! Sent ska syndaren vakna heter det ju.



Det märks tyvärr... det sväller lite här och där! Inte enbart av kärlek... men nu blir det nyår, och efter morgondagens nyårssupe' så ska det köras igång på gymmet igen! Foten börjar ju också vara i skick så då finns det inga ursäkter längre.

Fullmåne

Fullmånen som sakta försvinner bakom morgonmolnen, för att lägga sig till välbehövlig vila över dagen.

Ett måste för att orka med att stråla ännu en natt. Vi har haft magiska nätter nu när fullmånen lyst som en strålkastare över den snötäckta isen.

Gryningsljus

Den kära efterlängtade, kanske fruktade julen går mot sitt slut och livet återvänder till sin normala bana framåt, för det är väl framåt vi är på väg? Ännu har då inget stannat av, utan utvecklingen har gått framåt i rasande fart! Kanske för snabbt? Hur många klarar nu av att leva i en tillvaro utan elektricitet?

Innan julen var det många som förde jordens undergång på tal, och alla de diskussioner som förts runt detta begrepp och det magiska datumet 21.12.12. Personligen minns jag en av mina barndoms jular, då jag skräckfyllt låg i min säng och väntade på den stora skrällen som skulle ske kl 01 på juldagsnatten. Klockan slog 12, halv ett och slutligen ett... men jordens undergång uteblev, så småningom vaknade jag på morgonen och allt var precis som vanligt!
Så varför skulle det bli annorlunda denna gång?
Visst moder jord lider av vårt missbruk av jordens resurser. Hon gråter och ropar på hjälp, men är det någon som hör? Nej allt fortsätter som förut, i allt snabbare takt...

Tänk om all elektricitet slås ut... då stannar vårt samhälle. Alla maskiner stannar av, det betyder att vi mister kokmöjligheter, kyl, frys, uppvärmning och  tv, det som kanske är det vi främst tänker på. Efter någon dag dör datorn och telefonen, för de laddas också med el. Hur länge rinner vattnet i ledningarna? för att inte tala om avloppen? Det går inte ens att handla mat i en affär...och vad skulle man föresten handla med?

Vilken undergång det skulle bli! Vi fick gå tillbaka till det gamla bondesamhället där alla föder upp och odlar sin egen mat, gräver sin egen brunn, använder utedasset och torkar sig därbak med halm! För att tillverka papper krävs ju också el ?

Den som vill ha nya kläder blir tvungen att klippa fåren, karda och spinna sitt eget garn för att sedan väva till tyg och sy en ny festblåsa. Skorna tillverkas från djurhudar, men hur många är det som kan garva idag?
Sjukvården läggs ännu en gång tillbaka till de örter naturen har att ge.

Vilken tanke!
Men det är där jag tror att största faran för en undergång ligger, - tillbakagången!

Kanske är det inte så dumt att ta tillvara och lära sig det som var en naturlig del av vår mor och farfäders vardag? Och kanske börjar det bli läge för eftertanke?
Låt gryningen och 2013 bära med sig hopp om en nyare, ljusare och lyckligare värld!

*En ny start i samklang med naturen - utan stress och fruktan för framtiden

Skymningspromenad i juletid

Uppfriskande lördagspromenad medan skymningen sakta sig sänker och kölden biter i näsan, härligt! Och dessutom fem dagars julledigt. Njut... ni som jag!

Silverträdet

Naturens skönhet
är obeskrivlig.
Kung Bore har målat allt
i silver och guld.

Jag vandrar

genom vinterlandet.

Snön knarrar

under mina fötter

Gnistrande pärlor
pyntar trädet
Och jag får njuta
alldeles gratis.

Kylan biter
I mina kinder.
Solen står lågt
och värmer inte.

Frusna händer,
frusna fötter
men tankarna på vänner
ger mig värme i hjärtat

(En vacker Juldikt som jag hittade på nätet  av Wilhelmina Schedin, )

God och fridfull jul! Var rädda om varandra!

Julstämning

Det bästa med juletiden är alla de vackra ljusen som lyser upp hus och trädgårdar, en lisa för den hösttrötta ljushungrande själen !

Nu har snön också kommit i rikliga mängder, och säkert 10-15 cm till sedan dessa bilder togs igår kväll. Nästan så man vågar tro på en vit jul i år?

Fortsätter snön vräka ner på detta vis hela vintern, så har vi snö upp till takåsen i mars! Men visst är det väl  för härligt?!

 I dag har jag också  inhandlat ett par nya skidor, så bara jag vågar vara säker på att isen bär ska det här bli skida av! Men jag vågar mig inte ut på isen ännu, nästan varje morgon har nytt flödvatten sökt sig upp på isen, och med det isolerande snötäcket, kommer det att bli mycket osäkert med isarna trots att vi haft ordentligt med kyla. Det blir väl till att borra ett hål i julhelgen för att kolla läget... Nå det är ingen panik,  flera år har vi ju suttit i båten och vittjat näten i julveckan.

Min nya partner

Till slut tröttnade jag på eländet att inte kunna röra mig fritt och utan begränsningar, som jag önskade, så jag bestämde mig för att göra något drastiskt, och nu har jag då skaffat mig en ny "partner"!

Idag den 12.12.12 har vi ingått partnerskap och jag hoppas nu på många härligt svettdrypande stunder tillsammans med min nya vän!
 Det är ju bara så att begränsas tillvaron av slarviga fötter, så måste man ju kunna göra det knästående istället...

Så tillåt mig presentera min nya vän Rolle!

Älvorna hälsar solen!

Magi på slätten denna morgon med älvornas ystra dans som hälsade solen välkommen ännu en dag, eller? Kanske var det bara den sömndruckna hjärnan som spökade efter 10 timmars oavbruten sömn, men något var det dock som dansade på slätten i morse...

Hur som helst så har det varit härliga vinterdagar så här lågt i advent.

Skönt att vara hemma igen trots att det varit ett härligt veckoslut i Stockholm och "ombord" med ett glatt gäng 50-års firare. Först fick jag min julmarknad i gamla stan på lördagen. Det var nu inte det bästa tänkbara föret för min sargade vrist, men skam den som ger sig...

Lördagskvällen avslutades sedan ombord med ett gäng glada gratulanter och två ärtiga 50 åringar i lyxförpackningar. Kryddan på moset blev nog showen av självaste Tina Turner som fick fart på the Ladies så det sprakade om dem och stämningen var på topp resten av den oförglömliga kvällen!

Det kan vi väl göra om någon gång?

Äntligen Julmarknad i Gamla stan

Jag har varit på väg i många år, för att uppleva julmarknaden i Stockholm -gamla stan, och nu ska det då äntligen bli av! Jag vet inte hur mitt ressällskap har tänkt sig dagen i Stockholm? men för min del är det spikat.
Gamla stan i Stockholm hör till mina favorit pärlor, och tyvärr har jag inte hunnit besöka den under de senaste tripparna dit, men nu kan varken vilda hästar eller snökaos i Stockholm stoppa mig. Undrar om det vore ide' att stoppa ner snöskorna i bagaget?


Det är mycket sällan jag avsätter en hel helg för endast fröjd och gamman, men detta veckoslut sätts helt på nöjeskontot! En kryssning med buffe', i goda vänners lag, och femtioåringar i kvadrat! Och som krydda på moset julmarknad i gamla stan! Kan det bli bättre?



http://www.gamla-stan-stockholm.se/gamla-stan-julmarknad.php.

http://www.stockholmgamlastan.se/lang_sv/se_gora/julmarknad.php

Första advent

...och sol hela dagen! Alltid en början. Senaste år hade vi ju inte en enda hel soldag i advent, och fick vi ihop 2-3 soldagar totalträknat under hela advent? det är tveksamt, men så blev ju sommaren därefter också. Året innan dess hade vi så många soldagar i advent, så det blev knappt så veckorna räckte till för all sol den sommaren, ja hujeda mig vilken sommar det var 2011.

Enligt gammalt så heter det ju att en soldag i advent motsvarar en solvecka till sommaren, och åtminstone så har det stämt ganska bra de senaste 2 åren.
Dagen idag har också bjudit på lite extremkyla, speciellt innan man vant sig vid kylan, och eftersom det nu var kallaste dagen hittills så passade vi ju förstås på att byta ytterdörren till Einarsgården! Men resultatet gör säkert att vi sparar många liter olja under kommande vinter. För skillnaden var markant, och resultatet blev en fröjd för ögat.
Förövrigt har dagen bestått av "tomteverkstad" och dagens tillverkning har tillägnats Duchkräm, så nu finns dusckrämen tillgänglig att avhämtas för de som lagt in beställning på denna. Andra produkter hittas också här.
Burr... vilken kyla, blev till att släppa in kissemissen, inte många minuter den kära katten stannar ute i kylan, men hon är så välkommen in i den varma stugan!

Tvingad till vila!

I måndags fick sig min redan sargade vrist en ny törn! Tänk så enkelt det går att skada det som redan skadat är...Där stod jag med båda fötterna stadigt på golvet när vristen plötsligt vippade till, och en tydlig pisksnärt hördes från foten! Jaha, var första tanken, en avrivningsfraktur igen! Men jag tror trots allt att det var ett ligament som revs av i själva fotbladet, någonstans inom ringen på bilden. Inget att göra åt detta, men med bioresonansens hjälp tycker jag dock att läkningen gått snabbare än vid tidigare liknande tillbud. 

Efter att ha linkat mig igenom första dagarna kunde jag konstatera att en stadig sko med mina Pedikom inlägg gav det bästa stödet och hjälpen för smärtan.Och i med att smärtan gett med sig en aning, så kom direkt tankarna på gymmet tillbaka, och när nästa pass skulle gå att genomföra? och vad händer väl då? Jo, då passar förstås värsta förkylningen på!

Så nu är det vila som gäller över helgen, och kanske hela nästa vecka? Men då får det vara nog!

Livet är inte spikrakt

Livet är inte spikrakt, det var titeln på den bok en vän lade i min hand kort efter att min man påbörjat sin mödosamma färd tillbaka efter hjärnblödningen. Det är också det som har  uppdagats ganska tydligt för
för mig under de prövningar som ju livet trots allt är. Vi ställs hela tiden in för nya prövningar, och man tänker hur ska jag nu orka ta mig vidare? Men av någon anledning går livet vidare, mitt i mörkret finns de små ljusglimtarna som tänder små gnistor av hopp om en ljusare framtid.

 Ibland kan saker kännas så orättvisa och meningslösa! Vänner dör, barn dör... Varför? Finns det någon mening med något så meningslöst? Nej! är väl det man först intalar sig, inte kan det finnas någon som helst mening! Men allt eftersom dagar läggs till dagar, för att så småningom bli till år, så kan man börja se ett visst mönster i det som skett och också börja förstå varför det hänt.

Vi ställs inför prövningar och vi ställs inför valmöjligheter. En prövning gör att vi kanske ställs inför en korsväg och måste byta väg. Valet är alltid vårt eget - vilken väg ska man välja? Kriser kan man inte undvika, men valet hur man låter krisen påverka sig är alltid ens eget! Antingen bestämmer man sig för att bli stärkt av krisen eller också gräver man ner sig i eländet och låter krisen stjälpa hela tillvaron?

För min del har det alltid känts enkelt, valet har blivit att gå vidare och göra det bästa av situationen. Och ur varje kris har man gått en aning starkare, trygg i vissheten om att man aldrig tilldelas mera än man orkar bära!

Söndagspromenad med vännerna

En märklig söndag - vovven har sorg , och för att muntra upp honom en aning traskade vi ut i den nästintill stormiga söndagseftermiddagen. På behörigt avstånd kom också Maja, vår gamla katt. Ibland smög hon sig försiktigt för att springa ikapp så snart vi kom utom synhåll. Kosmo rusade glatt runt och såg till att sträcka ordentligt på benen. Ibland fick jag en känsla av att han inte var ensam i sin lek, för det såg ut som om han väjde undan för en osynlig lekkamrat emellanåt. Vem vet? Kanske fanns den hädangångna goda vännen med i en för mitt öga osynlig värld?
Så tragiskt att han så oväntat skulle gå bort. Visst han blev påkörd av en bil 2 dagar tidigare, men vem kunde väl tro... Han var på bättringsvägen, bara lite förstoppad och med två brutna revben innan han försämrades snabbt på natten till fredag,och fick somna in tryggt i vetskapen om att vara älskad! Hjärtsvikt är väl det mest troliga eftersom han ätit hjärtmedicin något år. Men allas vår sorg har varit stor! Andra goda vännen vår Kosmo förlorat på kort tid.

Min kära fyrfotade vän såg dock till att glatt skutta runt i vattnet i en yster dans innan det blev dags att återvända hemåt i snålblåsten. Havet var mest en grå ilsken massa denna eftermiddag, och det kändes skönt att få återvända till stugvärmen och tankarna på vår vän som lämnat oss för att få vila ett tag i hundhimlen.

In Memorian - Shadow

Trivs som fisken i vattnet!

Hundarna börjar till min stora lycka hitta till Einarsgården, och vilken glädje och tillfredställelse det ger mig!
De tillitsfulla blickarna och förtroendet jag känner mig få. Ingen tvekan där vid andra besöket, utan de kommer in glatt viftandes på svansen i vetskap om att detta är ett bra ställe! Och den lycka jag känner då hunden söker sig självmant till mina händer är obeskrivlig! Ingen tvekan om att detta kommer att bli en stor del av mitt framtida yrkesliv!
Senaste helg var jag på en kurs i Natural horsemanship, mycket givande den också. Nu har jag ju ingen häst, så jag fick bara se på när de andra tränade sina hästar, men otroligt intressant att se med vilka enkla medel det går att kommunicera och manövrera ett sånt stort djur som hästen
Ikväll har jag tyvärr också varit på mitt första akutbesök, (efter att han besökt veterinären för röntgen) kanske inte det mest trevliga uppdrag man kan tänka sig, men det gick ju ganska bra, bara några brutna revben på den kära vännen. Trots att det är en stor hund kanske han ändå har lärt sig att det inte är någon bra kombination att jaga katter ut framför bilar? Det blir intressant att se hur snabbt revbenen läker med hjälp av bioresonansen? ikväll var dock den stora malamuten en liten slagen hjälte, stackars liten.

Projekt djurklinik på Einarsgården

Dränering på gång

Det går sakta men säkert framåt, ett första delmål är avklarat, dvs dräneringen! Så här bedrövlig såg tomten ut förra helgen. Nu har snön smält bort och dikena har fyllts igen, skönt att ha det överstökat. Någon vackert grön gräsmatta kommer vi inte att få direkt i vår, men den kommer den kommer.
I dag har också den första fyrbenta klienten besökt gården, den tillfälliga kliniken är av modell mindre, men så länge besökarna är ganska små ryms vi bra.

Dagens djur mottagning

Nu efter att en del av projekten färdigställts börjar det bli dags att påbörja nästa etapp; 

Och här är nu de uppslagna dörrarna som bara väntar på att arbetet ska påbörjas i den nya kliniken. Entre'n tycker jag redan nu ser ganska trevlig ut? och in till höger blir den egentliga mottagningen medan "stallet" kommer till vänster, men där ska ett fönster bytas ut mot en ny större dörr. Stallet jo, det blir sen ännu ett senare projekt...

Det ser kanske lite luggslitet ut i dagsläget? med alla överloppsmöbler som slängts in under tak, men vänta bara det kommer att bli så bra!! Brasan ska knastra hemtrevligt ännu en gång i den gamla vedspisen som den gjort sen början på 50-talet, nu har muren spruckit, och det blir det första som ska rustas upp i detta kommande projekt.

min kära Juke

Den gled så lugnt ner i diket min älskade lilla groda, och jag kände mig helt hjälplös! Och där ligger den väl fortfarande på sidan och vilar ifall inte bärgningsbilen hämtat den vid det här laget? Märkligt att jag hunnit fästa mig så vid en bil, att jag nästan skämdes över att tvingas överge den där i diket. Kanske har vi gjort vår sista färd tillsammans? Det är nu helt upp till försäkringsbolaget att avgöra, det beror väl på hur mycket jag skadat min trofasta vän... 

Och snö på marken

Där kom den då, den första riktiga snön. Det känns lite snopet med morötterna i trädgårdslandet, och tomten full av kvar"glömda"sommarminnen, men jag har trots allt lite svårt att tro att snön har kommit för att stanna.

Vår nya tomt uppe i byn är också den en mardröm! Där har svärsonen lekt med grävmaskinen hela veckan, så där ser det ut som Jerusalems förstörning! Men säkert blir det bra så småningom bara snön täcker alla dräneringsdiken. Många stora vackra stenar såg också dagens ljus, så där kommer ett stort stenparti att ta form i framtiden. Varmt och gott har vi i stugan trots den vintriga utsidan, det blir skönt att komma in igen i stugvärmen efter morgonpromenaden med vännen.

På dagens agenda står förutom skörden av morötter också lite tillverkning av shampo och duschkräm.

Hjälp för de sjuka djuren

Nu öppnar Einarsgården sina dörrar för de kära djuren!

Den nya djurklinikens renovering har inte ännu påbörjats, men "grov"delen av huset kommer nu att tas i bruk för de kära små liven. För den som oroar sig för sitt husdjurs hälsa är Bioresonansen något jag varmt rekommenderar. Med hjälp av denna kan man snabbt få reda på var orsaken till var problemet ligger. Med en analys får man så att säga en helgenomgång av djuret på bara en timme! Hormoner, hjärta, lever, njurar, rörelseapparat, vitamin och mineralstatus, allergier mm, mm ja i princip allt går att kolla och behandla!

Låter det som en påhittad skröna? Nåja personligen tycker jag också nästan att det låter väl bra för att vara sant, men efter att nu en tid använt bioresonansen på de egna husdjuren och dessutom en häst, så vet jag effekterna av behandlingen.

Hundens skakningar är i det närmaste borta! På hunden konstaterade jag parkinsson för en tid sedan, och visst hade han skakat en längre tid, och blivit allt mera stel och skakig, men man blir ju lite hemmablind för sina egna... Nu har han dock blivit behandlad och skakningarna är numera knappt märkbara, dessutom rör han sig mera mjukt och ledigt än tidigare. Han älskar dessutom att få behandling! Första gången blev han helt utmattad, men allteftersom vi fortsatt behandla, så reagerar han inte längre så starkt på behandlingen som tidigare.
Vår gamla katt däremot vill helst gå sin egen väg... som alla andra katter, och för att undersöka och behandla en katt så rekommenderar jag att den hålls i bur, det kan vara besvärligt att få katten att göra som man vill. Ibland som på bilden kan det lyckas riktigt bra, medan vissa gånger kan bli en kamp! Så bur rekommenderas.

Och så har vi ju den kära sir Lancelot som jag fått äran att lära känna, en bild kan jag väl få dela med mig av honom, men jag antar att tystnadsplikten gäller också när det handlar om djur, så jag vill inte närmare gå in på behandlingsorsak. Däremot har jag förvånats över hur känslig och mottaglig en häst är för behandling! 

Shadow pojken är nästan en del av familjen, och därför vågar jag säkert berätta att han numera mår mycket bättre, efter att hans husse och matte fått reda på vilka födoämnen som orsakar hans allergiska besvär.

Så välkomna alla hussar och mattar, ta med de kära liven för ett besök ifall ni känner er osäkra på vad som fattas dem.

Snö i luften

Ännu dröjer det en tid innan isen lägger sig, och tvärtemot de flesta andra hoppas jag också i år på en snörik vinter! Underbart att ränna fram över isen med den kalla nordanvinden som biter i kinderna!

Denna vinter ska jag skaffa nya skidor och försöka komma igång lite snabbare än ifjol. Det kändes lite snopet när vintern tog avsked då jag börjat få fart under skidorna! 

Välkommen kära vita vinter, låt mig bara hinna få upp morötterna imorgon, och få undanröjt lite på tomten, sen är det bara för snön att vräka ner!

Nybakad Fytoterapeut

Äntligen är det då över allt detta flygande fram och tillbaka till Stockholm. Sista kursdagen är över och jag kan nu titulera mig Fytoterapeut! kanske blir det att bygga på utbildningen nästa vår med en fördjupning i örterna, men just nu känns det bara skönt att ha det överstökat. Visst kändes det lite vemodigt att skiljas från alla nya bekantskaper man fått under kurstiden, men vem vet kanske ses vi igen?

Vår lärare Dr Michael McMullen

Tänkvärd musikal

Igår kväll såg jag  musikalen Next to normal med min dotter på Vasa teater. Rekommenderas varmt, den är mycket sevärd pjäs om hur det är att leva i en familj, där det finns inslag av psykisk sjukdom. Stark och tänkvärd!
http://www.wasateater.fi/information_plays.php?info_id=38

Efter ett förflutet inom akut och ambulanssjukvård så kan jag bara lyfta på hatten! Inte trodde jag att det var möjligt att på ett så autentiskt sätt föra ut information om bipolär sjukdom i musikalform!? Fantastiskt!

Efter regn kommer solsken!

Efter den senaste veckans ihållande regn, och med alla översvämningar till följd av detta, kan man inte säga annat än att vi haft en underbar förmiddag med ett härligt höstväder! Jag har ju förmånen att få bo och leva i paradiset, så det myckna regnet har inte stört oss nämnvärt, för hos oss så rinner allt överlopps vatten direkt ut i havet, det underbart vackra havet!

Under förmiddagens promenad med den fyrfotade vännen, som glatt skuttade omkring i alla pölar, kunde vi konstatera att det visserligen finns ganska mycket vatten i skog och mark, men att vi skonats från de mångfaldiga översvämningar som drabbat våra trakter denna helg.

http://www.vasabladet.fi/Story/?linkID=212241
http://www.vasabladet.fi/Story/?linkID=212217
http://www.youtube.com/watch?v=va96lelb9ww

Det låg något trolskt över stämningen i skogen denna underbara förmiddag. Allt var friskt och nytvättat och doften i skog och mark efter en riktig rotblöta är svår att jämföra med något annat frisk-jordaktighet kanske?

Jag känner mig så tacksam över att få bo och leva på detta vis, mitt i naturen!