Hundarna börjar till min stora lycka hitta till Einarsgården, och vilken glädje och tillfredställelse det ger mig!
De tillitsfulla blickarna och förtroendet jag känner mig få. Ingen tvekan där vid andra besöket, utan de kommer in glatt viftandes på svansen i vetskap om att detta är ett bra ställe! Och den lycka jag känner då hunden söker sig självmant till mina händer är obeskrivlig! Ingen tvekan om att detta kommer att bli en stor del av mitt framtida yrkesliv!
Senaste helg var jag på en kurs i Natural horsemanship, mycket givande den också. Nu har jag ju ingen häst, så jag fick bara se på när de andra tränade sina hästar, men otroligt intressant att se med vilka enkla medel det går att kommunicera och manövrera ett sånt stort djur som hästen
Ikväll har jag tyvärr också varit på mitt första akutbesök, (efter att han besökt veterinären för röntgen) kanske inte det mest trevliga uppdrag man kan tänka sig, men det gick ju ganska bra, bara några brutna revben på den kära vännen. Trots att det är en stor hund kanske han ändå har lärt sig att det inte är någon bra kombination att jaga katter ut framför bilar? Det blir intressant att se hur snabbt revbenen läker med hjälp av bioresonansen? ikväll var dock den stora malamuten en liten slagen hjälte, stackars liten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar