Omstrukturering med webbshoppen

Jag har tänkt det länge, men samtidigt har det tagit emot för jag lade ju ner en del pengar när jag startade webbshoppen Bio-energica för ganska många år sen.
Och jag har ju tänkt ha den som pensionärssyssla i framtiden, men om det inte bär sig med nuvarande betalningssystem och inte går att uppgradera för att få betalningsfunktionen att fungera? Ja då är det väl bästa att lägga ner?

Men vad jag inte tänkte på var att jag därmed också förlorade min väl inarbetade mailbox...

Webbshoppen är dock inte borta i och med att jag lagt ner denna sida, utan den fortgår på vår andra webbshop www.tritonnets.fi och salvorna kommer att finnas tillgängliga under fliken handvård.

Kommer att vara ett lite uppehåll tills allt hamnat på sina platser, men det blir säkert bra bara det blir färdigt. Och där finns också en fungerande betalningsfunktion med kortanvändning.

Ett riktigt äventyr!

I dag tog vi oss till Ofredalen (Offerdal) genom tunneln upp över Seimsåsen och ner på andra sidan på en delvis asfalterad, delvis grusväg, med får som låg roligt (lungt) på vägen... bara att stiga ur och sjasa dem åt sidan! Och över privata gårdstun gick vägen.

Tretton kilometer till andra sidan.Och en slingrande brant smal grusväg på fjällsidan sista vägen ner, bara med enstaka mötesplatser. Motorbroms i ettan och tvåan ner...

Men oj vad vackert i Ofredalen med den gamla sågen och kvarnen som tidigare drevs av forsen. Numera endast cafe, med några övernattningsrum, och museiområde.

Bilen, den strejkande, parkerades i liten nedförsbacke. Och tur var väl det! Tanken på bärgningsbil tillbaka, ve och fasa! Jag tror inte ens att det varit genomförbart.
Det blir nog service genast vid hemkomst. Men jag räknar med att vi tar oss hem, för om den väl startar så går den ju...

Bilder, bilder och bilder i mängder i min lur. Här ett litet smakprov

 

Avbruten söndagsutflykt

Jag hade tänkt mig till Vettisfossen denna soliga, lediga söndag. Förövrigt den 3e lediga dagen på denna min turne.

det får bli en bild från Årdalsbroschyren istället

Det har ju regnat en hel del under de senaste veckorna, så nu rinner faktiskt vatten överallt tom så det rinner ner längs de överskjutande klippväggarna och rinner ner på vägarna. Nå hur som helst hade jag tänkt mig upp till Vetti och därifrån en vandring upp till fossen eftersom nu detta är nordens högst fritt fallande fors med en fri fallhöjd på 275 meter. Men det är väl inte tänkt att jag ska dit tydligen?

Jag stannade först till vid Eldegardsfossen eftersom det nu var så mycket vatten i den. Detta är nu en gång för alla forsarnas rike, och bilden är tagen från vägen.

Och därifrån for jag vidare genom Utladalen. Tyckte väl att Vettisfossen kom snabbt på, men stannade till där, och kunde konstatera att det var Hjellefossen, och upp ganska långt ovanför denna finns Vettisfossen.

Men den var allt ganska mäktig Hjellefossen den också.

 

När jag återvände till min bil och skulle sätta nyckeln i låset visste jag, innan nyckel nått låset, att nu startar den inte! Och nej, den gjorde ju inte det! Jag trodde ju att jag var fri från detta problem, sen jag bytt batteri i nyckeln. Men tydligen är det fukten som spökar? För här var luften fuktmättad!

 Mitt dilemma uppmärksammades av 2 Holländska vandrare som erbjöd sig att skuffa igång bilen, som de gjort med en bil tidigare!? Så tydligen är det också andra som fått sin utflykt stoppad vid Hjellefossen... Stort tack till dessa två barfotade holländare, nyss nerkomna från sin fjälltur!
Döm om den hemmavarandes förvåning när han förstod att det gått att skuffa igång min, nu i dagsläget inte lika populära, pärla. Jag har nu bestämt att det är regnet och fukten som får den att gå i strejk och hoppas nu på lite mera sol och uppehållsväder så den tar mig och min snart hitflygande väninna hem igen.

Och se hem det vill jag! Kommer inte från att jag börja känna mig allt mer instängd här i grytan, jag som ju är van vid öppna vidder och fri sikt så långt ögat når...  Nu beror det ju på lite vartåt fönstren ligger men utsikten från sjykehjemmet är en mäktig fjällvägg med grönt och någon liten fors, går man ner på knä så kanske man ser himlen? Jag saknar möjligheten att se himlen var jag än är.

Jo börjar nog längta hemåt nu... Och med allt detta regnande som varit och alla varningar för ras och därmed också stängda vägar så förhöjs känslan av att vara instängd.

Efter att ha läst massor med böcker, så har jag nu äntligen kommit i gång med stickningen

<3 p="">

Livet är de dagar som går

Dagarna kom och dagarna gick- Inte visste jag att det var livet?

Nä, nä det är ju inte mina ord... Jag vet att dagarna som går är livet, och därför gäller det att leva varje dag - här och nu, och ta tillvara varje stund för att uppleva så mycket som möjligt av detta som kallas livet, det har ju sagts; att man vet inte dagen ej heller stunden...

Här i min lilla dal är det tydligen regnperiod? Det har nu regnat varje dag, antingen större eller mindre stänk, en veckas tid. Men i dag har solen tittat fram, och nu lovas också några grader varmare.

Förra veckas torsdag hade jag den första och hittills enda lediga dagen och fick äntligen fixat med skattebestyren.

Jag for tidigt på morgonen in till Sogndal ca 1 timme bort (45,5 km), där skatteetaten finns. (Det finns faktiskt ett skattekontor i Årdalstangen också men de har semesterstängt) Därifrån var det tänkt ett stopp i Leardal, före Flåm.
Men, men min kära Juke tänkte vägra starta på färjan, startspärren fick för sig att krångla, så det blev att köra raka spåret till Flåm. Samtidigt skaffade den hemmavarande fram alla kontaktuppgifter till verkstad och bärgning ifall det skulle bli av nöden.

Nå varför Flåm då, om bilen strejkar? Jo för i Flåm finns Flåmsbanan och Flåm gav också möjlighet till en liten båttur på fjorden som där går under namnet Aurlandsfjorden. Från Flåm for jag sen med buss till Gudvangen, där nu också raset gick någon dag före, så vägen efter Gudvangen var avstängd. Men se det var inte min väg... :)

Från Gudvangen blev det sen en tur på fjorden fram till Flåm. Inte helt fel, men tyvärr lite regntunga skyar.

Vidare från Flåm bar det med Flåmsbanan upp 860 möh till Myrdal. Flåmsbanan lär vara den enda järnvägslinjen i Norge som går med vinst, men så är det också den största turistmagneten.

Kjosfossen

Rallarvägen "liten foss! och järnväg i 2 etage med ändstation Myrdal högst upp

Förutom fjordtur och tågtur så fick man ju köra i Norges längsta och troligen vackraste tunnel? 24,5 km genom fjället. Ja det var den lediga dagen, hem kom jag efter kl 22.

Men man behöver ju inte ha lediga dagar heller för att få uppleva vacker natur? Åtminstone inte om man får jobba på dagesentret i Årdalstangen. Nej, då packar man in klienterna i bilen och far på fjällstur! Så det blev en tur upp över Tyin till Jotunheims nasionalpark med paus på Eidsbugardens fina hotelrestaurant. Som sagt det är gott att va gammal i Årdal.

Och se där... visst råkade ett hjärta smyga sig med högst upp i bilden :)