Den gled så lugnt ner i diket min älskade lilla groda, och jag kände mig helt hjälplös! Och där ligger den väl fortfarande på sidan och vilar ifall inte bärgningsbilen hämtat den vid det här laget? Märkligt att jag hunnit fästa mig så vid en bil, att jag nästan skämdes över att tvingas överge den där i diket. Kanske har vi gjort vår sista färd tillsammans? Det är nu helt upp till försäkringsbolaget att avgöra, det beror väl på hur mycket jag skadat min trofasta vän...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar