För ett par år sedan promenerade jag från viking-terminalen i Stockholm ut till Sundbyberg, det var på den tiden jag försökte träna mig lite extra för vandringen mot Santiago de Compostela.
Det var tidig morgon, och jag mötte massor av människor på min väg. Trots att jag envist försökte få ögonkonkontakt med de trötta morgonflanörerna såg de flesta envist ner i marken. Någon enstaka person gav mig ett flyktigt ögonkast, för att snabbt vika undan med blicken.
Endast en stack ut ur mängden, och jag såg henne på långt håll. Hon kom stolt, rakryggad med raska steg. Våra blickar möttes på långt håll och hon gav mig ett härligt strålande leende! Och jag svarade med ett lika stort leende tillbaka. Jag minns henne lika tydligt än idag, den underbara människan.
Ett leende kostar inget att ge, men kan vara värt miljoner för mottagaren! Le och skratta ofta! Det får också en själv att må så mycket bättre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar