Sköna söndag!

Det blev en lång sovmorgon! Jag vaknade först 9.30 efter hela 9,5 timmars sömn, och trodde ryggen skulle gå av. Men jag vaknade upp till en härlig söndagmorgon med lovande sol och det hade tom kommit lite snö under natten.

Efter att ha tagit igen mig en stund i soffhörnan med den obligatoriska kaffemuggen, och fått SHOPPEN uppdaterad med blomsteressenserna för djur så drog vi till skogs jag och den fyrfotade vännen.

Där stod också den här så vackert klädd med snö, och den kommer småningom att stå så grön och grann i stugan. Jag har annars hela hösten lovat den fina granen vid vägen att den ska få stå brud denna jul, men jag tror att Kosmos dagliga "bevattning" gjort den en björntjänst? Vi får väl se kanske har den lite mera barr på toppkvistarna nästa år?

 Oj så vi saknat snö! Det blev många tvära vändningar och glada skutt på vår skogspromenad innan vi vände hemåt mot stugan. Där väntade pepparkaksdegen som jag gjort iordning senaste kväll och dottern och jag bytte av varandra vid bakbordet.
Jag brukar inte ha så mycket stohej runt julen och jufirandet, men pepparkakar brukar jag alltid försöka baka till 26e november av någon konstigt förekommen anledning.

Det bästa med pepparkaksdeg är att de går så bra att frysa, så när man känner att det är färdigtbakat och andra trevligare saker är i görningen... så är det bara att slänga degklumpen i frysen!

Det som var trevligare och mera lockande var förstås söndagens höjdpunkt - body-relaxation med INGRIDA och jag måste bara få visa... Ibland kan jag bara bli så förvånad över att de utmaningar hon ger en gammal kropp faktiskt också går att genonomföra :)

Kanske inte den mest graciösa posen, men ändå... jag känner mig så supernöjd med mig själv! Det lyckas ju dessutom ännu bättre åt andra hållet!

Kan väl bara hålla med om att övning ger färdighet!
Snart kommer jag också att gå ner i spagat för första gången i mitt liv! Inte långt kvar nu, och det kommer minsann också att fastna på bild då den dagen kommer, det lovar jag

Ett bad för hälsan!

Vår badrumsrenovering drar ut på tiden, och ännu står vi utan dusch, och därmed också bastu! vilket betyder att vi varit obastade en hel vecka!
En hel vecka utan bastu är en hel evighet hos oss där vi bastar nästan varje dag. Därför blev det att packa väskan och hoppa i bilen för en tur till "grannbyn" eller närmare bestämt upp till Einarsgården.
I mer än två år har vi hållit till i huset utan att ha prövat bastun, men nu är den då invigd!
Helt ok bastu även om det kändes lite främmande med den elektriska kaminen, och storleken? ja den var lite i mista laget, men det lär ju inte ha någon betydelse...

Bastuns betydelse för hälsan lär dock ha bevisats, citerar; Under de senaste åren har bastubadande blivit en symbol för god hälsa då många studier visat dess positiva effekter på hälsan.
Fastän sauna är bra för huden har det inte funnits vetenskapliga bevis för det förrän nu. En nyligen gjord studie av forskare vid universitet i Jena har visat att regelbundet bastubadande ger huden en starkare barriär mot bakterier, en ökad genomfuktning och likaså en snabbare återhämtning av förhöjda vätskeförluster och pH-värdet.
Därtill visade studien att hjärtrytmen, koncentrationen av joner i svetten och hudens genomblödning visade på effekter liknande den under träning; ju mer du badar bastu desto bättre mår din hud och hjärtat! http://www.epochtimes.se/Bastubad-goer-gott-foer-haelsan-a15497.html

Utöver detta höjdes bastubadandet till skyarna under Islands-detoxen. Just för att svettningen är så avgiftande.
Det ni... men det vet nog säkert alla bastuälskare alleredan?
Bastun är undergörande, inte tu tal om den saken. Men  hur undergörande den är för kropp och själ märker man först när man tvingats avstå en vecka.

Lättnad och Hormoner

Ja ack vilken lättnad! Jag har precis lagt sista handen vid oktobermånads bokföring, och därmed lämnat in två månaders moms till bokföraren och är nu fri från pappren fram till slutet av november. Ännu en gång känns det som att ligga steget före...

Huset är också ännu en gång en enda stor röra, men förhoppningsvis får vi in den nya mattan i badrummet till helgen?
Just nu står tvättmaskinen nästan i vardagsrummet, oanvändbar, och ja... allt är lite huller om buller! Men det blir säkert bra bara det blir färdigt.

Dagens naturliga hjärta tillägnas Lili-Ann

Dagens stora höjdpunkt blev utan tvekan kvällens sittning...jag har nämnligen bevistat en riktigt intressant föreläsning om kvinnor och hormoner med Lili-Ann Junell-Kousa. Otroligt bra föreläsare!
Dessutom är det alltid lika roligt att lyssna på någon som kan trollbinda sina åhörare!
Rekommenderar varmt alla kvinnor som någon gång får möjlighet; Gå och lyssna till hennes kunskap om hormoner och kvinnorshälsa!
http://svenska.yle.fi/artikel/2014/11/11/stress-ar-som-ett-paraply-over-vart-samhalle
Hormoner är ett mycket intressant ämne, och där har jag personligen ännu massor att lära. Men det är på gång... allt kommer att uppenbaras när tidpunkten är inne, och livet är en enda lång skola!

Lite kläm på sambandet mellan näring och hormoner börjar jag ju ha, och det pga mina egna svallande hormoner, men som sagt mycket mera lärdom finns att hämta inom området. Och där kom jag just på att jag ju egentligen borde ha återkommit till min sköldkörtel...men,men

Verkar som om vinter äntligen är på kommande

Lyckliga stunder!

Det är vad de är de här morgonpromenaderna!

Ibland är vi på tumanhand jag och Kozmo, men ibland händer det, som idag, att någon av katterna gör oss sällskap.

Stormen rasar ännu en dag, precis som det brukar den här årstiden och vågornas brus överröstar nästan fåglarnas kvitter i trädtopparna.
Jo just det fåglarna kvittrar fortfarande glatt fast vi har gått in i november!

Dikena har fyllts med vatten efter helgens regn, som egentligen borde varit snö, och det bildas små virvlande vattenfall som ystert porlar framåt.

Står en stund och ser på speglingarna i vattenytan i det lilla träsket. Vackert!!!

Mer behövs inte för att man ska känna lyckan växa i bröstet! Tänk så bra man har det!

 Man får ta tillvara den lilla vardagslyckan, den finns ju överallt - bara att känna efter, och fylla kroppen med djupa andetag...

 Sådärja... då orkar man ännu en gång ta itu med veckans arbete. Lycka är ju också att ha ett arbete att gå till!

Allhelgona

Ett veckoslut som firas för att hedra alla de kära som gått bort, eller?

Också här har kommersialismen tagit över, gravljus i all ära, men affärerna fylls med maskeradutstyrslar och allehanda hemskheter, som det är tänkt ska locka till köp.
Att detta kommit från det stora amerika är satt utom tvivel, men varför frågar jag mig?
Vad är meningen med det hela, att barnen ska få ännu en rejäl sockerboost? Eller är det för att döden som är en naturlig del av livet, ska göras till något annat än vad den är? Zombies?

Jag är åtminstone tacksam över att mina barn fick fira allhelgonhelgen hemma i lugn och ro, precis som jag en gång, med ett levande ljus som tändes till minnet av en bortgången nära.
Besöket på kyrkogården där ljusen tändes på gravarna.
Stämningen, stillheten, vördnaden, vart försvann denna?



Förra helgen signade löven från träden och naturen lades till vila, för att vakna upp till en ny vår.
Och jag slogs av tanken att nästa helg är det allhelgona!

Är det månne en slump att denna kyrkliga högtidshelg firas just denna årstid? Eller har det något med årstiden att göra? en liten påminnelse så där helt apropå...


Kanske denna högtid firas just nu för att vi ska påminnas om det naturen visar varje år.
Den dör, men är inte död... den vilar för att väckas till liv igen nästa vår.
Är det månne också så med våra kära? De dör, men är inte döda... kroppen dör och förmultnar precis som löven.

Men trädstammen står kvar, själen finns kvar... och livet går det vidare?

Kämpar vidare...

... med vikten alltså, men det känns inte alls lika hopplöst längre! :)

Igår kunde jag konstatera att vikten minskat med 4,8 kg sen jag satte mig på flyget till Island.

4,8 kg! Jag blev faktiskt helt överraskad!

Visst jag lyckades gå ner 3,5 kg under Islandsvistelsen, men något hände tydligen under detoxen!?
Personligen tror jag att det låga kaloriintaget  under 6,5 timmar och fasta i 15,5 timmar/dygn (ligger väldigt nära 16/6 dieten-tycker jag), i samband med 35 timmars vattenfastan troligtvis var det som lyckades frisätta leptinet, eftersom jag inte gått upp igen efter hemkomsten utan fortsatt minska i vikt.
Efter hemkomsten har jag inte heller frossat i snabba kolhydrater, och försökt hålla mig till 16/6, inte bokstavligen, men ändå- försökt!

Nu har jag också sen måndagen använt Synergys SLM-smart måltidsersättning, som jag druckit två gånger/dag, och igår efter bara fyra dygns användning visade vågen -0,8 kg, vilket vill säga... min förbränning fungerar!

här har jag blandat SLM-drinken med mistify, vilket ger en härlig bärdrink

Det heter ju att man ska byta ut en till två måltider/dag men eftersom jag har så lite måltider normalt i mitt liv så finns det inte heller mycket att byta ut. I stället har jag nu lagt in SLM som brunch, och kvällsmål, och däremellan äter jag en helt normal måltid. Utöver detta blir det någon frukt. Igårkväll blev vi också bjudna på middag och jag drack vin till maten och åt blåbärspaj och glass till efterrätt, så varför avstå från livets goda?

Förra hösten slutade jag ju äta frukost efter att ha få beskedet att min fettförbränning var lika med noll de stunder pulsen understeg 120!
Inget roligt besked kan jag lova, men det bekräftade ju det jag själv visste.
Av "en slump" ramlade jag i samma veva över information om fettförbränningshormonet leptin och förstod då varförför min förbränning inte fungerar. HÄR hittas bra information om leptin, jag orkar inte gå in på det närmare, var och en får läsa själv.
Hur som helst det var då jag slutade äta frukost just för att försöka få igång Leptinet.

De senaste fyra åren har jag ju också kravlat mig upp från botten efter sköldkörtelkollapsen ( lite intressant tycker jag själv, men återkommer i annat inlägg) och har tränat 4-5 ledda pass / vecka!
Jag har blivit starkare och visst har muskelmassan börjat komma tillbaka nu under senaste år, men vikten har trots detta stått på samma nivå, det heter ju så fint att bara man man ökar muskelmassan så ökar förbränningen automatiskt, men icke sa nicke! Inga resultat här inte! 
Så... situationen jag befann mig i kändes rent ut sagt hopplös!
 Och ingen ska då anklaga mig för att inte ha försökt!?
 
Men nu händer det tydligen saker!?
Dels har kroppen piggnat till, musklerna återhämtar sig snabbare efter träningen och jag känner mig FRI och ledig i kroppen!!! Men ska det verkligen behövas så mycket slit för att må bra? Tänk om det var så enkelt att man verkligen får allt man behöver ur kosten man äter utan att öka i vikt?!
Ja så säger ju de vise...

Ps. Jag har nu slutat med thyroxin helt, jag behöver det tydligen inte längre... men återkommer som sagt till min sköldkörtel vid annat tillfälle.

Ha en fortsatt skön allhelgona helg! Idag var promenaden med den fyrfotade underbart frisk och härlig! Nu fattas bara snön så blir tillvaron riktigt ljus!

Ett ljus för de kära som flyttat till andra sidan