Det är vad de är de här morgonpromenaderna!Ibland är vi på tumanhand jag och Kozmo, men ibland händer det, som idag, att någon av katterna gör oss sällskap.
Stormen rasar ännu en dag, precis som det brukar den här årstiden och vågornas brus överröstar nästan fåglarnas kvitter i trädtopparna.
Jo just det fåglarna kvittrar fortfarande glatt fast vi har gått in i november!
Dikena har fyllts med vatten efter helgens regn, som egentligen borde varit snö, och det bildas små virvlande vattenfall som ystert porlar framåt.
Står en stund och ser på speglingarna i vattenytan i det lilla träsket. Vackert!!!
Mer behövs inte för att man ska känna lyckan växa i bröstet! Tänk så bra man har det!
Man får ta tillvara den lilla vardagslyckan, den finns ju överallt - bara att känna efter, och fylla kroppen med djupa andetag...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar