Vi jagar genom livet för att hinna med så mycket som möjligt.
Känslan av att inte veta vart man är på väg eller varför man är just här får missnöjet och ofullkomlighetens vanmakt att växa. Och missnöjet går ut över omgivningen.
Jakten på lyckan får adrenalinet att flöda. Blodkärlen dras samman och musklerna spänns. Hjärnan känns som en getingkupa färdig att brista, med ett ständigt pågående surr.
Varför har det blivit så? Varför tror vi att det måste vara så?
Förpliktelser och skyldigheter är ju något vi själva tar på oss och det är inte meningen att vi ska ta på oss dessa för att tillfredställa andra. Den enda skyldighet vi har är att uppfylla vår innersta längtan efter harmoni och balans.
Det finns bara ett sätt att få kontakt med den innersta längtan, och det är genom stillheten!
Pausa dig själv!
Gå ut i naturen och andas djupt in den friska luften, känn hur den fyller lungorna! Andas ut alla spänningar och stilla dig själv.
Ge dig själv en stund av stillhet varje dag, och känn hur behovet av stillheten ökar för den kommer från vår innersta längtan.
Först i stillheten kommer svaren till oss och vi får en möjlighet att förstå varför vi är här och vart vi egentligen är på väg?
Det sägs att bönen är vårt sätt att tala med Gud, men först genom meditationen och stillheten får vi möjlighet att ta emot Guds svar på våra böner.
Hur ska vi någonsin kunna ta emot svaren om vi alltid rusar omkring och har huvudet fullt med måsten?
Först i stillheten ges vi möjlighet att höra och i stillheten kommer svaren till oss!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar