Gårdagens snöfall och temperaturen som sjönk under minusstrecket återställde ordningen. Det blev ljusare och det blev genast så mycket trevligare att vistas utomhus!
Trots att temperaturen dragit sig ner mot -15 grader så ligger havet fortfarande öppet med endast en tunn isskorpa i strandkanten
Kanske slipper vi ut på någon skidtur på isen i vinter? Vi får väl se, ännu har vi inte gett upp hoppet helt.
Och se det ljusnar himmelen återfår något av sin vackra färg och all det gråa kanske får ge vika så småningom
Vännen och jag går på den vanliga söndagspromenaden och han skuttar yster omkring i nysnön.
Kylan biter i kinderna, men luften är härligt frisk.Jag står en stund och bara andas och tömmer lungor på gammal använd luft - tömmer huvudet på gamla använda tankar...
Lyssnar på stillheten och känner hur lugnet intar min själs boning.
Ännu är det tyst, makalöst tyst! Inget fågelkvitter, inga skränande måsar eller båtar.
Ingenting stör tystnaden allt är stilla... tom havet har tystnat och inte ens bränningarnas brus i yttersta skärgården stör tystnaden.
Fylld av tomhet lyfter jag kameran ännu en gång för att fånga den vackra bilden...
Välkända bilder, men varje gång i ny skepnad, och nya färger allteftersom årstiden växlar.
Och vännen han stortrivs!
Matte stortrivs också hon.
Väderkvickt till kropp och själ träder vi tillbaka in i vår enkla boning, med rosor på kinden och solsken i blick...Greppar frökatalogen och börjar fantisera...
Jag tror inte att jag visat mina födelsedagspresenter? Ljuset börjar vara utbrunnet, men det kan ersättas av nya ljus...
Men dotterns hemsnickrade "örttork" ska nog komma till användning i sommar. Jag tror att kanske hon också börjat tröttna på alla växter som legat eller hängt på tork då hon kommit på besök? Så nu ska det bli ordning på torkningen i torpet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar