En spännande -men magisk natt på Sognefjellet

Senaste natt tillbringade jag uppe på Sognefjell med endast fullmånen som vittne!

 Och den den var onekligen mycket större här uppe men så var jag ju också 1430 meter närmare.

Största spänningen var att hålla koll på temperaturen och ibland började det blinka varnande för frost men under  + 2 grader kröp aldrig mätaren.
Detta i kombination med regn och sommardäck och mörker på slingrande bergsvägar höll adrenalinet på topp.

Jag stannade till  vid Sognefjellshytta högst upp och funderade en stund på att söka fram duntäcket och sova en stund tills det ljusnade men kom fram till att det kanske var bättre att ta sig vidare i sakta mak, för tänk om jag inte vågade ta mig ner då sikten ljusnade ;) ?

Utsikten högst upp var rent magisk, och visst hade det varit underbart att få se den också i soluppgången. men jag gled ändå försiktigt vidare... sikten inne i molnen däremot var lika med noll, men som tur var så låg fåren snällt kvar längs vägkanterna, de lyfte bara helt lätt på huvudet när jag sakta gled förbi....108 km lång var vägen över fjellet, mycket långa kilometrar i mörkret!

Sogne fjell by night

vägen ner mot Övre Årdal

http://www.nasjonaleturistveger.no/no/turistvegene/sognefjellet

Färden genom Sverige via Sollefteå, Åre och Storlien till Trondheim gick som en dans

Åre

Strax innan Storlien

Vädret kan bara sägas vara  omväxlande... Ömsom sol, ömsom spöregn och tunga grå skyar.

Igår lade vi 1200 km bakom oss min juke och jag, och fram till Årdalstangen kom vi i gryningen, och här ska jag nu leva och bo i veckorna 5!

Årdalstangen i gryningljus

Och inte mig emot! Här kommer jag säkert att må och trivas!

Sognefjorden eller Årdalsfjorden som den kallas här inne