Jakten på skogens själ

I flera dagar nu har vi vandrat runt i skogen, jag och min vän, i jakten på skogens själ.

Vi kan ju höra den, vi kan känna den och vi kan till och med känna doften av den.
Och ibland kan jag känna närvaron alldeles tydligt i form av rysningar av välbehag längs ryggraden...

Du underbara skog som stillar min själ och ger frid till mina tankar, varför lyckas jag inte fånga din själ genom min telefonlins?
Du gäckar mig! Det går en stilla susning genom trädkronorna en alldeles vindstilla söndagsförmiddag, var det du?

Eller den lilla medtagna åkerfräken som så ensam står där vackert grön i allt det vita?

Vi lyckas inte fånga dig på bild idag heller, men vi går tacksamma hem igen, vi har åtminstone fått uppleva stillheten, och välbehaget av att känna din närvaro.

Vi lyckas fånga några stenars själar, de har äntligen fått gå i välbehövlig vinter vila :)

här tog jag bild av stenens hjärta :)

Och några snöhjärtan ligger också på vår väg och pockar på uppmärksamhet...

Fåglarna vaknar plötsligt till liv och börjar en stillsam sång, först då inser jag att tystnaden varit fullkomlig.
Solens strålar bryter igenom molnen och ger en känsla av en varm andedräkt som stilla smeker min kind.

Detta är rikedom! Frisk luft och stillhet, den medicin som borde ordineras mot allehanda krämpor :)