Rädslan styr vårt samhälle?

Ja vart är världen på väg?
Ett gammalt uttryck men nu aktuellare än någonsin.

Hela samhället börjar vara uppbyggt på folkets rädsla och snart är allihopa rädda för sin egen skugga!
Allt bör också vara försäkrat, för det kan ju hända...
De vinklade nyhetssändningarna behöver man ha kontroll över ("rädsla säljer"eller ger tittare) för tänk nu vad den där Trumpen kan ställa till med, om man av misstag skulle släppa kontrollen över vad han har för sig en endaste liten stund?

Föräldrar behöver stå i ständig kontakt med sina barn av rädsla för allt som kan hända, om man nu skulle låta dem stå på egna ben?!

Visst det är farligt att leva! Det har det alltid varit, eller?

Nej, det var inte farligt att leva när jag var barn, det var bara underbart härligt!

Vi höll till i skogen dagarna i ända. Trots att någon sköt en varg i byn.

Byggde vi inte trädkojor så kanske vi byggde en flotte för att ta oss över ån, eller cyklade längs trafikerade vägar utan hjälm.
Att samla kråkägg och skatägg var också det en vanlig syssla, och ibland ramlade någon ner ur trädet, och jag har ett minne av en bruten arm? Dock inte min.
Med gamla moraknivar som vi fick av föräldrarna byggde vi pilbågar och täljde pilar, och med dessa lekte vi sen cowboy och indian...Blev vi fångade så släpades vi iväg till något gammalt utedass, och där fick vi sitta med haspen ordentligt på från utsidan. Utan rädsla, för givetvis litade man på att kompisarna kom och släppte ut en.

Vintertid byggde vi hoppbackar i skogen. Vi skidade allt vad vi orkade utför mellan träden för att kunna hoppa så långt som möjligt. Att skidspåren och pulkbackarna gick över vägen var det ingen som oroade sig för.
Polarn där nere skulle ju hålla koll på bilarna om hen inte glömde för att skynda upp i backen tillbaka.
Skridskobanorna fixade vi själva på nån pott i skogen. Det hände väl att man blev våt? Men vad gjorde väl det? Man höll sig varm med att vara i rörelse. Aldrig att föräldrarna ens kom på tanken att börja söka en. Nej, de kommer nog hem när de blir hungriga....

Telefonen var en sådan som satt fast i väggen, ville man ringa så beställde man ett samtal via centralen. Telefon fanns inte heller i varje hus. Och det var sällan den användes. Ville man träffa kompisar så gick eller for man helt enkelt dit.

Barnsjukdomar skulle man ha! Gick det en epidemi så var det bara att följa med föräldrarna på besök dit där smittan fanns. För barnsjukdomar skulle man ha medan man var barn, därför  att man fick dem så mycket lindrigare då. Mässling, vattkoppor, rödahund, påsjuka...

TV kanske man fick titta på en stund på kvällen, och nyhetssändningar sändes kl 22, men då var ungarna i säng.

Vi kände inte till rädslan, vi ville bara leva och ha roligt!

Idag sitter de yngsta med och ser på nyheterna dagarna i ända. Och det är viktigt att informera dem om allt som kan hända.
Sen tar man ungarna till psykolog för att de är stressade och inte kan sova? Jag säger bara... fy... Vart är världen på väg?

Ska vi vara rädda? Har vi orsak att vara försiktiga? Kan det hända här hos oss?

Det är de mest vanliga frågorna som dagens tv-reportrarna ställer.
Underbygg folkets rädsla.
Rädsla är det som säljer.

Varför har det blivit så?

Skrämmande läsning, säger någon och delar en nyhet på FB...
Usch så hemskt säger en annan och delar en bild av leende ynglingar som står med varsitt avskuret öra och en sargad hund ligger vettskrämd nere på bilden...

Vad är det för fel på folk???
Varför utgår man från att andra vill se eller läsa det som är hemskt?

När ska människan börja förstå att det man lägger uppmärksamheten på, så är det som växer sig starkt?
Vill man förändra världen så dela istället det som är positivt, så det får en möjlighet att växa. Tycker man att djurplågeri är fruktansvärt? varför delar man det då vidare?

Vill man förändra världen till en positivare plats att leva? Börja med att förändra sig själv.
Tänk Kärlek!
Lev kärlek!
Visa Kärlek om du vill ha en kärleksfull värld.

Obehagskänslan man får av att läsa något eller titta på något kommer från djupet av vår själ, och är bara ett tecken på att vi riktar vår tanke, vår uppmärksamhet till något som vi inte vill skapa i vår tillvaro.
Rikta istället uppmärksamheten till det som ger lycko- och glädje-känslor så vet vi att nu är vi på rätt väg, att vi håller på att skapa något bra!

Jag vill inte ha ondska och orättvisor i min tillvaro och därför vägrar jag ge uppmärksamhet till sånt.

Men oberoende av hur mycket man blockerar flödet för att slippa se all skit så slinker alltid något igenom.

Det som förundrar mig är att folk påstår sig vilja ha en bättre värld att leva i samtidigt som de frossar i all världens elände?
Hur har de egentligen tänkt att få den ekvationen att gå ihop?