Eftermiddag i paradiset

Solen stekte, värmde och smekte skönt min kropp, och jag la försiktigt ned boken med örtmedicin som jag suttit och läst i. Jag blundade och vilade huvudet mot kudden. Alla sinnen skärptes, och fåglarnas kvitter blev med ens mycket ljudligare. Vattnet porlade från springbrunnen i vår lilla damm, en humla surrade, och vinden viskade svagt i trädtopparna. Förutom makens knaprade i sin lilla snickarbod bredvid var allt var stilla. Plötsligt bröts stillheten av ett nytt märkligt tjattrande- blubbande ljud, och vår hund rusade

 skällande till försvar. Maken och jag såg på varandra och undrade vad i all världen detta var för ljud? Hade vattenledningen sprungit läck? Tjattret kom från grannens stora gran där två ekorrar dansade en yster dans runt stammen, så småningom hoppade de vidare och tjattret försvann i fjärran. Både hunden och jag lade oss till ro igen medan maken fortsatte med sitt plockande. Sluta med det där sa jag, sätt dig ner och lyssna på stillheten. Han satte sig en stund och stillheten infann sig igen. Fåglarnas muntra sånger i allehanda skalor, humlan som fortsatte sitt dova surr, vattnet som  porlade och vinden som viskade, på tungan kände jag fortfarande smaken av den kola jag sugit på för en stund sedan.
 På avstånd hördes svanhannen slå med vingarna mot vattnet medan han vallade sin fru med fyra ungar. Underbart... en stund av fullkomlig frid infann sig.

Tänk så lite som behövs för att man ska må bra.

.