Jag tar ett nytt oskrivet blad i min hand!

Idag är första dagen på resten av mitt liv! Känns inte så märkvärdigt egentligen, utan ungefär som tidigare. Däremot är jag ganska säker på att resten av mitt liv inte blir lika långt som det som nu är avklarat!

Igår medan dagsljuset ännu fanns kvar tog jag med hunden ut på en efterlängtad promenad. Stormen ven runt öronen så att den nästan tog andan ur en. Jag kämpade på i motvinden för få en magnifik utsikt över vattenkaskaderna som jag trodde havet skulle slunga upp i luften. Men tyvärr låg vinden på från fel håll så det magnifika skådespelet uteblev. Däremot fick jag uppleva hur solen gick ner i havet denna lilla julafton.

Medan jag stod där uppflugen på en stor sten med kameran i högsta beredskap, tänkte jag att det är ju så mitt liv är och har varit. Många gånger har man kämpat på i motvind för att försöka nå dit man trott att man velat nå, för att sedan märka att det inte blev riktigt som man tänkt sig. Men utan undantag har det ändå alltid fört något nytt och gott med sig.

Åren har lärt mig att se möjligheterna och det positiva i det som sker. Och istället för att kämpa emot och gräva ner sig i motgångar väljer jag att flyta med och se vart flödet bär. Livet blir då så mycket lättare att leva!

Men med en blick i bakspegeln  kan man lätt konstatera att mycket energi ödslat på absoluta meningslösheter... Livet lär!