Avbruten söndagsutflykt

Jag hade tänkt mig till Vettisfossen denna soliga, lediga söndag. Förövrigt den 3e lediga dagen på denna min turne.

det får bli en bild från Årdalsbroschyren istället

Det har ju regnat en hel del under de senaste veckorna, så nu rinner faktiskt vatten överallt tom så det rinner ner längs de överskjutande klippväggarna och rinner ner på vägarna. Nå hur som helst hade jag tänkt mig upp till Vetti och därifrån en vandring upp till fossen eftersom nu detta är nordens högst fritt fallande fors med en fri fallhöjd på 275 meter. Men det är väl inte tänkt att jag ska dit tydligen?

Jag stannade först till vid Eldegardsfossen eftersom det nu var så mycket vatten i den. Detta är nu en gång för alla forsarnas rike, och bilden är tagen från vägen.

Och därifrån for jag vidare genom Utladalen. Tyckte väl att Vettisfossen kom snabbt på, men stannade till där, och kunde konstatera att det var Hjellefossen, och upp ganska långt ovanför denna finns Vettisfossen.

Men den var allt ganska mäktig Hjellefossen den också.

 

När jag återvände till min bil och skulle sätta nyckeln i låset visste jag, innan nyckel nått låset, att nu startar den inte! Och nej, den gjorde ju inte det! Jag trodde ju att jag var fri från detta problem, sen jag bytt batteri i nyckeln. Men tydligen är det fukten som spökar? För här var luften fuktmättad!

 Mitt dilemma uppmärksammades av 2 Holländska vandrare som erbjöd sig att skuffa igång bilen, som de gjort med en bil tidigare!? Så tydligen är det också andra som fått sin utflykt stoppad vid Hjellefossen... Stort tack till dessa två barfotade holländare, nyss nerkomna från sin fjälltur!
Döm om den hemmavarandes förvåning när han förstod att det gått att skuffa igång min, nu i dagsläget inte lika populära, pärla. Jag har nu bestämt att det är regnet och fukten som får den att gå i strejk och hoppas nu på lite mera sol och uppehållsväder så den tar mig och min snart hitflygande väninna hem igen.

Och se hem det vill jag! Kommer inte från att jag börja känna mig allt mer instängd här i grytan, jag som ju är van vid öppna vidder och fri sikt så långt ögat når...  Nu beror det ju på lite vartåt fönstren ligger men utsikten från sjykehjemmet är en mäktig fjällvägg med grönt och någon liten fors, går man ner på knä så kanske man ser himlen? Jag saknar möjligheten att se himlen var jag än är.

Jo börjar nog längta hemåt nu... Och med allt detta regnande som varit och alla varningar för ras och därmed också stängda vägar så förhöjs känslan av att vara instängd.

Efter att ha läst massor med böcker, så har jag nu äntligen kommit i gång med stickningen

<3 p="">