Sjuk av salmiak!

Äntligen uppenbarade sig sanningen/orsaken till min sjukdomskänsla! Är man i "dimman" så står tyvärr inte alltid det uppenbara att finna. Det är ju bara att konstatera ännu en gång!

Kaliumvärdet konstaterades ju vara lågt, och blev ju förklaringen till mina hjärtbesvär och tröttheten, vilket kändes ofantligt skönt. Jag som börjat tro att utbrändheten var ett faktum, detta trots att hösten gav mig 5 veckors semester, som också det gjorde en utbrändhet smått oförståelig? Semestern tillbringades dock med 3 veckors vandring i upp mot 37 graders värme utan att inmundiga speciellt mycket kalium. Enligt mig var också spanjorerna förvånansvärt sparsamma med salt. Lägg därtill 2-3 veckors diarre', samt bastu nästan varje kväll och ovanpå detta 3-5 zumba-pass per vecka. Ja då kan man med facit på hand lätt räkna ut en möjlig kaliumbrist. Eftersom zumbapassen är ordentliga svettbad har jag också fordrat mycket salt efteråt. Det som för mig är salt - och gott! är ju förstås salmiak, som ni säkert redan gissat. Salmiak innehåller lakritsrot och ammoniumklorid. Lakrits driver tyvärr kalium ur kroppen, och är förstås därför en orsak till att blodtrycket stiger. Alltid får man lära sig något nytt...

Nu kommer jag fram till det mest skrämmande i hela denna historia. Jag har ju redan en gång tidigare varit ordentligt sjuk och trött av salmiak, i slutet av 80-talet. Och gör om samma sak igen!? Tala om oförstånd.
Då var tröttheten också det som var största bekymret, då somnade jag innan huvudet låg på dynan...och dessutom var jag blågrön i hudfärgen. Den gången visade det sig slutligen att ammonium värdet var mycket högt.
Det som jag nu kan skylla min dumhet på, och som avvikit från den gången, är att sömnen nu tyvärr uteblev trots att tröttheten var förlamande. Varje zumba-pass var uppfriskande, och jag kände mig pigg och upprymd efteråt, precis som det ska vara. Men så småningom blev jag bara mer trött, och tröttheten blev markant värre dagen efter ett svettpass! Utbränd? Ja det var ju vad jag började tro, och med det ökade bara stressen. Hur skulle det gå praktiskt om jag lyckades bränna ut mig? Dessutom blev obehaget i bröstet allt värre. Fladdrigt hjärta, andnöd, nervositet, tryck i huvudet, muskelryckningar och spänningar, och svaghet... kort sagt, jag kände mig dödssjuk! Också blodtrycket var förhöjt. I och med att jag tvingades ta paus med zumban blev det automatiskt paus med det salta lakritsgodiset. Bara någon gång ibland tog begäret överhanden.


Efter mitt besök hos naturterapeuten med bio-resonas, ökade jag genast intaget av kalium. Och bara någon dag efteråt började jag må bättre, men så återkom symtomen på lördagkvällen för att kvarstå framtill måndag.

 Måndagmorgon började jag genomsöka nätet igen på kalium - natriumbalans och symtombilder, och av en slump föll ögonen på följande länk: "Du kan bli sjuk av lakritsgodis" och genast visste jag. Jag hade gjort det igen! Mitt frossande i salmiak på lördagen hade igen fått mig att må sämre! Sambandet stod helt klart. Det låga kaliumvärdet orsakades av lakrits ätandet! och var inte enbart en följd av den ökade svettutsöndringen.

Det gamla ordspråket gäller nog ännu... med dumt huvud får kroppen lida. Nästa gång jag vill frossa i godis får det bli choklad, det innehåller åtminstone kalium.

Det kom att bli några veckors paus från Zumban / Bailan men i kväll tar jag nya tag!
Ännu en gång känns livet gött att leva!


.