Stunder av en förlamande trötthet, en trötthet som hör våren till?
Nej kanske mera en annan trötthet, en återhämtningens trötthet.
De tre senaste dagars förlamande trötthet har varvats med stunder av klarsyn, och bubblande glädje...
Stunder av stillhet, lyckorus och förundran...
En förundran över den kraft och den styrka som finns i allt levande.
Förundran över kraften och styrkan som finns i mig!
Lever här och nu...
Jag tar till mig den lycka det innebär att leva här och nu, att få vara en del av flödet, vara en del av den energi som ständigt befinner sig i rörelse, en rörelse som alltid är på väg framåt...
bara den får flöda fritt, utan blockering.
Vad har hänt med mig? har något hänt med mig? Jag gläds över min varseblivningsförmåga, över min förmåga att se och höra. Jag tar tacksamt emot varje ögonblick - varje stund - varje känsla som uppenbaras.
Sjunger inte fåglarna klarare och vackrare än de gjort förut? Är inte granarna grönare än tidigare? Och havet är så blått! Doften av mull i skogen fyller mitt sinne till bristningsgränsen...
Upptäcker idag också en ny glänta i skogen, på en stig som vi vandrar varje vecka, flera gånger per vecka....
Är jag samma människa som jag var förra veckan?
Lever här och nu... står inför en ny vår, och förundras över styrkan som vaknar till liv i allt levande. Allt föds på nytt...med förnyad kraft!
Sitter i gläntan med min kära vän, stryker över hans lena päls, lyssnar - känner.
Han känner - och makar sig närmare, sätter sig till rätta, varvid min hand sakta glider lite längre ner för att slutligen hamna på hans ryggslut...djurets suck av förnöjelse... vår känsla av samhörighet.
En ny vår - vaknar till liv efter vinterns dvala - och jag står inför en värld i förändring - med samma nyfikenhet som en nyfödd!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar