Gumman har börjat i löpskola... en egen liten hemmagjord löpskola, där allt får gå i egen takt!
Det märkliga är, att när jag ökar på takten så går det mycket lättare att springa?!
Jag springer inte långt, men har nu bestämt att jag springer en kort sträcka i det närmaste varje dag, varvat med gång.
Första delmålet är lagt... och när det är uppnått, dvs när jag orkar springa den sträckan hela vägen fram och tillbaka, ja då ska jag börja springa åt andra hållet... :)
Varför så krångligt? Jo för åt andra hållet är det större risk att träffa på andra flanörer ;) och jag vill inte utsätta dem för pinsamheten att stöta på mig!
Nu väntar jag bara på mina nya dojor, så att jag riktigt ska kunna börja ta ut stegen...
Konstig känsla, nästan så jag får lust att kuta iväg en liten sväng nu igen, men först en stund i sängen... gissa om den fyrfotade vännen tycker att detta är ett av mattes bättre påhitt!?
Tror säkert att svansviftaren trycker på "gilla"
SvaraRaderaJodå, o de vänjer sig så snabbt, så nu håller han redan i piskan o manar på ifall jag ska få för mig att strejka :)
SvaraRadera