Känner du dig lycklig?

Den frågan ställde min make för en tid sedan.  'Ja men visst är jag lycklig!' kom mitt svar omgående, helt sanningsenligt. 'Varför frågar du?' undrade jag. 'Ja man vet ju inte om man inte frågar...' fick jag till svar. 

Visst kan jag vara trött, kinking, grinig, stressad och allt som hör detta livet till, men olycklig är jag då inte. Men det är ju allt för sällan man uttrycker lyckan i ord, man bara tar för givet att den andra ska veta hur man känner. Tyvärr uttrycker man hellre sitt missnöje.

Under de två semesterveckorna i sommar kulminerade lyckan!  Lyckokänslan var tidvis obeskrivlig dessa underbara sommarveckor då jag hade semester, och jag hann tänka efter vad som egentligen är lycka och vad som gör mig lycklig.

Lycka för mig är; att sitta i båten och köra genom vår underbara skärgård tillsammans med livskamraten, att kunna se allt det vackra, känna doften av hav och tång, att glädjas åt måsarnas kamp om de godbitar vi behagar skänka dem.

Dessa underbara fåglar som hatas av så många

Lycka är att känna doften av naturens blomster och grönska, att höra fåglarnas kvitter och humlornas surr. Lycka är att känna solen och den ljumma vinden smeka kroppen. Lycka är att känna sötman av de egenhändigt odlade jordgubbarna och tomaterna. Att se hur de växer och mognar. Lycka är att komma hem efter en lång arbetsdag och mötas av glädjen över just min hemkomst, av både fyrfotade och tvåfotade, - känslan av att vara väntad och efterlängtad.
Lyckokänslan då räkningslådan ännu en gång är tömd och vi har lyckats betala allt, - ja den är mäktig.
En tom diskho när jag kommer hem efter en lång arbetsdag gör mig lycklig, och ifall middagen står färdig på bordet....
Ett glas vin på verandan en vacker sommarkväll, ja det behövs egentligen så lite för ett lyckorus!

 Det är alla de där småsakerna som gör mig lycklig! men allt för sällan de blir uttryckta i ord...