torsdag 4 februari 2010

Det tabubelagda amalgamet

Jag har länge tänkt att jag ska berätta min historia, men tänk att det ska vara så svårt!
År 1994 sanerade jag mina tänder från amalgamet, och blev därmed fri från många års värk och vädermödor. Den tiden arbetade jag fortfarande inom sjukvården, och jag blev om och om igen kallad till ledningen för diskussion, pga att det kommit klagomål från tandvården. Klagomålen gällde mina påpekanden till patienter att de var amalgamförgiftade! Nu är det ju så att jag aldrig någonsin sa till någon patient att de var amalgamförgiftade (många kan faktist fortfarande tänka själva), utan jag kunde säga till dem att: Ifall det inte hittades någon orsak till deras besvär så skulle de hålla i minnet att det kunde komma från tänderna. Jag ansåg att det var omoroliskt att helt tiga bort det faktum att man kan bli sjuk av kvicksilver, eftersom jag ju trots allt fått svära en något avkortad version av läkareden vid min sjukvårdsexamen. 
Min plikt var att göra mitt allra bästa för att patienten ska uppnå bästa möjliga hälsa...
Avlägsnandet av amalgamet ur min mun fick mig att återvända till livet! Min hjärna började åter fungera. Tillfrisknandet från diverse besvär gjorde förstås att jag också kunde känna igen symtomen hos andra, jag hade så väldigt gärna velat berätta, men i "kraft av mitt ämbete" blev jag satt med munkavle. Jag fick inte berätta för patienter att man kan bli sjuk av amalgam-kvicksilver!
Fortfarande är amalgamet lika tabubelagt, men jag arbetar inte längre inom sjukvården, så nu ser jag det som min uppgift att berätta! Kanske kan någon bli hjälpt av mina ord? Varje vecka kommer klienter till min mottagning med en mängd olika symtom som läkarna inte kunnat sätta diagnos på. "De har tagit alla prov, men de hittar inget fel! så nu måste jag prova något annat." Vanmakt och förtvivlan lyser ur deras ögon, för de känner ju att något är fel i kroppen. Efter att ha lyssnat på alla symtom de lägger fram, så ställer jag förstås min fråga; Vad har du i munnen? Och de allra flesta har munnen full med amalgam. Svarta stinkande plomber! och ibland hittas också ädlare metaller blandade med amalgamet. Att kvicksilver är ett gift vet de flesta, men detta gift bär man fortfarande frivilligt i sina munnar, trots att det numera anses som ett riskavfall när det avlägsnas ur munnen!
Jag tycker det saknar rim och reson!?
Amalgamet är totalt ofarligt så länge vi bär det i våra munnar, men genast det avlägsnas därifrån blir det ett riskavfall!!!
Jag får be att återkomma senare, med min egen personliga amalgam-historia

1 kommentar:

  1. Jag vet. Amalgam är ett nervgift.

    Kommer ännu ihåg när jag jobbade som journalist, skulle intervjua en tandläkare, lärare, riksbekant för sitt amalgammotstånd. Bara jag kommer på vad han heter nu. Leif Grans var det. Han berättade ganska omskakande historier. Han föreläste på Hvc, men kanske han inte fick säga något där...

    Hittade en yle-länk http://yle.fi/elavaarkisto/?s=s&g=7&ag=62&t=487&a=06489

    Har själv munnen full, då jag tog bort det (1/2) så måste jag äta karnosin för att få det ur kroppen, annars lägger det sig bara på ett nytt ställe. Karnosin avgiftar. Det hjälpte mog.

    http://www.biovita.fi/uusi/articles.php?lang=fi&id=195

    Otroligt att sjukvården får bära sig åt så här och göra folk sjuka.

    Läste en gång en historia att nån fiffikus i USA kom på att amalgam kunde användas, då blev man av med avfall smärtfritt samtidigt :) Penningen styr.

    Hoppas plastplomberna är bättre.

    SvaraRadera