I kväll blev det en tur allena, ensam med endast mina tankar, och vännen som lite avvaktande håller koll med ena ögat, men jag slipper nära... kajaken stöter mot berghällen men hen står envist kvar med ena benet vilande under vingen
En kväll helt ensam på havet, kan det vara möjligt? En sådan ljuvlig kväll! De enda ljud som hörs är några barn som skrattande badar vid stranden, och förstås måsar, trutar och tärnor...
Jag paddlar sakta vidare utan brådska, stannar ibland och knäpper någon bild.
Efter ett tag möter jag en simmande lady i vattnet och vi utbyter några artighetsfraser, en smått ovanlig situation, men det är ju sommar!
Kommer sen fram till skränmåshålet, och hör ett samtal på grytskärslandet, undrar vem det kan vara och ringer en vän... men vännen är hemma, inte på grytskär. Vi samtalar en stund, medan jag i mitt högra öra hör en bekant röst, en ibland skönsjungande röst, vår egen utvandrade kändis som badar med sin dotter. Jag undrar om jag vågar plocka fram kameran? Jag är ju ingen paparazzi, men diset som sprider sig i viken vill jag fånga.
Jag vänder min Necky, och börjar paddla hemåt, sundet ligger fridfullt stilla, jag möter endast ett par i en kanot. Vi slänger några ord innan vi far åt varsitt håll.
Tänk att möta folk på vattnet, hälsa, samtala en stund och sen dra vidare... inget motorbuller eller störande ljud.
Två timmar, gled vi fram min Necky och jag och inte en endaste högljudd motorbåt, helt otroligt.
Nu paddlar jag med kraftigare tag, kvällen börja så sakteligen svalna.
Men ack vilken underbart vacker sommarkväll vi fått uppleva Me and my Necky :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar