Guds skafferi har ännu en gång slagit upp dörrarna! Skafferi eller apotek kanske man hellre vill kalla det?
Den nyvaknade naturen lyser med sin färgprakt och sina doftsensationer och det är bara att välja och vraka... det finns säkert något för en var, varför inte pigga upp salladen med lite syrlig harsyra? en fröjd för ögat.
Harsyran innehåller oxalsyra precis som rabarbern, och stora mängder bör därför inte konsumeras av personer som har tendens till njursten.
Förövrigt är rabarbern bra för att öka peristaltiken, och kan fungera som laxermedel vid hög dosering, den innehåller också bittermedel som stimulerar matsmältningen. Den reglerar sköldkörteln, är mjältstimulerande och dödar parasiter och candida. Bra va?
Detta hatade ogräs har också vaknat till liv!
Ett ogräs som är urindrivande och galldrivande. Det stimulerar matsmältningen med sina bitterämnen och fungerar som ett tonicum för lever och njurar. Av gammalt sägs det också vara blodrenande. Den fungerar också bra mot led och muskelinflammationer. De spröda maskrosbladen, speciellt på våren, är dessutom riktigt goda som salladsblad! Eller varför inte mixa ner dem i morgon smoothin? Alla gröna växter innehåller clorofyll som är viktigt för vår avgiftning. Av maskrosen kan man dock använda hela växten. Blommorna ger också ett färgglatt intryck i grönsalladen.
Hos oss har vi havet som kyler på våren, och därmed får vi också vänta lite längre på grönskan.
Men nu slår också björken ut sina löv. Passa på att plocka de härligt gröna bladen nu på våren och frys in eller torka. Vill du bli kvitt dina urinvägsinfektioner? Brygg te på de färska löven och drick genast de första symtomen dyker upp. De c-vitaminrika björkbladen med sina urindrivande egenskaper är oumbärliga som första hjälp vid begynnande UVI!
Lika härligt varje vår att se naturen vakna till liv, Skafferien kan fyllas och vitamin och mineraldepåerna likaså :)
Ja här finns verksamheten på Einarsgården- om hälsa, örter, djur, behandlingsmetoder - ur ett holistiskt perspektiv. Vårt liv vid havet - i ord och bild. Attraktionslagen, andlighet, resor, kampen mot övervikten... Kort sagt- Mitt Livspussel!
tisdag 20 maj 2014
onsdag 14 maj 2014
Skrivtorka
Lite lugnt på skrivfronten kan man kanske tycka? Men det betyder inte att det dagliga livet står stilla, tvärtom. En del nya järn att hålla varma, eller kanske litet galet uttryckt? det kanske mera handlar om att kunna hålla sig sval medan man sätter sig in i det nya . Samtidigt ska det jordiska klaras av, jorden jämnas och gräsfröna ska räfsas ner , dessutom växer gräset hejdlöst på andra ställen allt medan kliniken rullar på.... energin är det dock inget fel på... Livet känns gott att leva!
Ber att få återkomma :)
Ber att få återkomma :)
lördag 3 maj 2014
Förlamande trötthet och viktuppgång?
Hypothyreos, eller underfunktion på sköldkörteln handlar för många om mångårigt lidande innan diagnos fastställs. Varför?
Varför ska man behöva lida i många år innan läkarna prövar en behandling med thyroxin? De skriver ju ut så många andra läkemedel, för att prova och se om de fungerar och har verkan. Jag har just suttit och tittat på detta program om två unga kvinnors lidande innan de fick diagnos och medicinering, och där ifrågasätter också endocrinologen läkarnas "rädsla" för thyroxin.
http://arenan.yle.fi/tv/2152917?post_id=1232574758_10202109978650959#_=_
Personligen började min orkeslöshet 2003 och vikten började öka. Sköldkörtelvärden kontrollerades, men de visade förstås "helt normala nivåer" och jag var därmed helt frisk. Jag beklagade mig för en väninna som rådfrågade läkaren på sin arbetsplats om vad han trodde? Kunde det vara sköldkörteln?
Han svarade; Jag skulle inte ens kolla med blodprov, utan sätta in thyroxin direkt, det är garanterat en underfunktion på sköldkörteln!
Ett halvår gick, och jag fick mina värden kontrollerade igen - normalt! Vikten fortsatte öka, orken tröt och jag blev allt mera stel i kroppen. Hjärnan "somnade" och reaktionsförmågan sviktade. Jag fick sköldkörtelvärdena kollade igen eftersom jag kan vara ganska påstridig, och jag kände ju tydligt att något var fel! Men fortfarande ansågs de normala... och jag ansågs frisk.'
I något skede kollades EKG som då visade på bradycardi, men det var tydligen också helt normalt? En person som knappt orkar röra sig har en vilopuls på 50 (dessutom i samband med EKG tagning och man vet att ngt är fel), är det normalt?
Kroppen samlade vätska, benen svullnade och musklerna försvann. I något skede fick maken lov att "skuffa på" för att jag skulle ta mig ur båten upp på bryggan. Och jag som rott upp nät i full storm orkade nu knappt ro i stiltje. Musklerna förtvinade... och varje cell i kroppen skrek av trötthet! Något var allvarligt fel, men VAD?
Året var nu 2008 och vikten hade ökat med 40 kilo och knät som jag haft problem med hela livet började säga ifrån, själklart- försök själv gå omkring med 40 kg packning från morgon till kväll, det sliter på knän och vrister. I samband med ett läkarbesök för knät vräkte jag ur mig min frustration, och fick massor med prov tagna, däribland T4 och TSH. Och döm om min förvåning... de visade äntligen på underfunktion.
Tack! utbrast jag då läkaren upplyste mig om detta per telefon, TACK! Han blev först helt tyst i andra ändan innan han försiktigt sa; ja så kan man kanske också se på saken? Men det var så jag kände det, en enorm tacksamhet över att det enbart handlade om en underfunktion på sköldkörteln, och det var också vad jag upplyste läkaren om.
Jag fick äntligen Thyroxin, och efter två veckors behandling började jag känna mig piggare, så pass att jag orkade börja röra på mig en aning.
Det var då livet ännu en gång vände, och jag började ännu en gång arbeta mig upp från botten... (Första gången var efter amalgamförgiftningen. Vid 30 års ålder var jag ett förgiftat vrak och vid 40 sa jag "ni ska få se att jag kommer att dö frisk om det fortsätter förbättras i den här takten" för att ganska omgående dyka ner till botten igen... och nu vid 50+ säger jag; Jag mår otroligt bra, och vill fortsätta så!)
Nu sex år senare känns livet riktigt bra! Styrkan och smidigheten återvänder. Vikten är fortfarande kvar men jag har inget problem med att bära den, och som jag sagt tidigare hyser jag fortfarande hopp om att komma ner i matchvikten tillbaka. Men det har kostat! Kanske inte så mycket pengar,förstås en del i form att gymkort och bensin, men det har kostat svett och ömma muskler, och massor med envishet!!!
Thyroxinmängden har jag kunnat minska dels med hjälp av motionen, men också med bioresonans, aminosyror och örter, men om jag kan få bort thyroxinet helt? Det vågar jag inte ens sia om, jag tror inte ens att jag vågar försöka, för tänk om jag far tillbaka in i utmattningen?
Det hittas mängder med information om sköldkörteln på nätet, symtomlistor på både under och överfunktion. Bla HÄR finns en sida med bra information, och den som är sjuk söker oftast på sina symtom.
såå....Varför läser inte läkarna på om dessa symtom? Varför utgår de från att man som patient hittar på eller ljuger? Jag tror inte att en frisk människa kommer till en läkare för att bli sjukskriven? Däremot så orkar kanske inte en människa som känner sig sjuk arbeta? och söker sig i första hand till läkare om något känns fel.
Jag kan bara tänka mig hur min kropp skulle ha kunnat se ut idag, om någon lyssnat på det jag sa och tagit fasta på symtomen, och jag hade fått hjälp tidigare? Önsketänkande... och då vågar vården dessutom klaga på övervikten oberoende vart inom vården man kommer... Fy Skäms... ;)
Varför ska man behöva lida i många år innan läkarna prövar en behandling med thyroxin? De skriver ju ut så många andra läkemedel, för att prova och se om de fungerar och har verkan. Jag har just suttit och tittat på detta program om två unga kvinnors lidande innan de fick diagnos och medicinering, och där ifrågasätter också endocrinologen läkarnas "rädsla" för thyroxin.
http://arenan.yle.fi/tv/2152917?post_id=1232574758_10202109978650959#_=_
Personligen började min orkeslöshet 2003 och vikten började öka. Sköldkörtelvärden kontrollerades, men de visade förstås "helt normala nivåer" och jag var därmed helt frisk. Jag beklagade mig för en väninna som rådfrågade läkaren på sin arbetsplats om vad han trodde? Kunde det vara sköldkörteln?
Han svarade; Jag skulle inte ens kolla med blodprov, utan sätta in thyroxin direkt, det är garanterat en underfunktion på sköldkörteln!
Ett halvår gick, och jag fick mina värden kontrollerade igen - normalt! Vikten fortsatte öka, orken tröt och jag blev allt mera stel i kroppen. Hjärnan "somnade" och reaktionsförmågan sviktade. Jag fick sköldkörtelvärdena kollade igen eftersom jag kan vara ganska påstridig, och jag kände ju tydligt att något var fel! Men fortfarande ansågs de normala... och jag ansågs frisk.'
I något skede kollades EKG som då visade på bradycardi, men det var tydligen också helt normalt? En person som knappt orkar röra sig har en vilopuls på 50 (dessutom i samband med EKG tagning och man vet att ngt är fel), är det normalt?
Kroppen samlade vätska, benen svullnade och musklerna försvann. I något skede fick maken lov att "skuffa på" för att jag skulle ta mig ur båten upp på bryggan. Och jag som rott upp nät i full storm orkade nu knappt ro i stiltje. Musklerna förtvinade... och varje cell i kroppen skrek av trötthet! Något var allvarligt fel, men VAD?
Året var nu 2008 och vikten hade ökat med 40 kilo och knät som jag haft problem med hela livet började säga ifrån, själklart- försök själv gå omkring med 40 kg packning från morgon till kväll, det sliter på knän och vrister. I samband med ett läkarbesök för knät vräkte jag ur mig min frustration, och fick massor med prov tagna, däribland T4 och TSH. Och döm om min förvåning... de visade äntligen på underfunktion.
Tack! utbrast jag då läkaren upplyste mig om detta per telefon, TACK! Han blev först helt tyst i andra ändan innan han försiktigt sa; ja så kan man kanske också se på saken? Men det var så jag kände det, en enorm tacksamhet över att det enbart handlade om en underfunktion på sköldkörteln, och det var också vad jag upplyste läkaren om.
Jag fick äntligen Thyroxin, och efter två veckors behandling började jag känna mig piggare, så pass att jag orkade börja röra på mig en aning.
Det var då livet ännu en gång vände, och jag började ännu en gång arbeta mig upp från botten... (Första gången var efter amalgamförgiftningen. Vid 30 års ålder var jag ett förgiftat vrak och vid 40 sa jag "ni ska få se att jag kommer att dö frisk om det fortsätter förbättras i den här takten" för att ganska omgående dyka ner till botten igen... och nu vid 50+ säger jag; Jag mår otroligt bra, och vill fortsätta så!)
Nu sex år senare känns livet riktigt bra! Styrkan och smidigheten återvänder. Vikten är fortfarande kvar men jag har inget problem med att bära den, och som jag sagt tidigare hyser jag fortfarande hopp om att komma ner i matchvikten tillbaka. Men det har kostat! Kanske inte så mycket pengar,förstås en del i form att gymkort och bensin, men det har kostat svett och ömma muskler, och massor med envishet!!!
Thyroxinmängden har jag kunnat minska dels med hjälp av motionen, men också med bioresonans, aminosyror och örter, men om jag kan få bort thyroxinet helt? Det vågar jag inte ens sia om, jag tror inte ens att jag vågar försöka, för tänk om jag far tillbaka in i utmattningen?
Det hittas mängder med information om sköldkörteln på nätet, symtomlistor på både under och överfunktion. Bla HÄR finns en sida med bra information, och den som är sjuk söker oftast på sina symtom.
såå....Varför läser inte läkarna på om dessa symtom? Varför utgår de från att man som patient hittar på eller ljuger? Jag tror inte att en frisk människa kommer till en läkare för att bli sjukskriven? Däremot så orkar kanske inte en människa som känner sig sjuk arbeta? och söker sig i första hand till läkare om något känns fel.
Jag kan bara tänka mig hur min kropp skulle ha kunnat se ut idag, om någon lyssnat på det jag sa och tagit fasta på symtomen, och jag hade fått hjälp tidigare? Önsketänkande... och då vågar vården dessutom klaga på övervikten oberoende vart inom vården man kommer... Fy Skäms... ;)
torsdag 1 maj 2014
Första Maj...
...arbetstagarens dag eller företagarens andrum? och någon håller på att dricka upp vattnet i sundet :)
Men vi har ju haft vackert väder om än lite kyligt.
Första maj, jo... Egentligen skulle det vara ganska skönt med en 1 maj varje vecka, just för den där egna tiden, men samtidigt skulle det snabbt bli ganska tomt i en företagares plånbok.
Dagen har gått i hemarbetets tecken, dvs sånt det är svårt att hinna med annars. Vi har stökat på i trädgårdslandet och planterat lite buskar. Rensat bort gamla grenar ur hallonbuskar och vinbärsbuskar. Slängt ut näten ur vinterförvaringen, dvs tömt mitt lilla hobbyväxthus och förberett det för odlingssäsongen. Någon tomatplanta skall väl in där kan jag tänka mig.
Det blev också en runda upp till Einarsgården för att koka lite salva. Och det blev tyvärr sista koket av mirakelsalvan för denna säsong, för nu är det slut på de "gröna råvarorna"!
Det har räckt förvånansvärt långt, men så skördade jag också rikligt senaste sommar, och trodde också att det skulle bli massor över, men se nu är det slut!
Jag är dock mycket tacksam för den genomslagskraft mirakelsalvan fått denna vinter, men så uträttar den ju också mirakel :).
Hoppas nu bara på värme och snabbt grönskande natur!! så vi får något att skörda, men det är ju på gång.
Vinbärsbuskarna vid Einarsgården har också fått nya stöttor idag, och nu ska det inte vara några problem att komma runt dem med gräsklipparen.
Jordgubbslandet där bredvid gav dock en liten snopen överraskning, det hade tydligen haft "hyresgäster" över vinter? Tomt under de torra bladen... bara gropar i marken... hoppas det smakat gott åtminstone.
Avslutningsvis blev det till att avrunda dagen på gymmet med ett häftigt pump-pass, (och jag är så tacksam för att eftermiddagens skrovmål hölls kvar i lilla magen) så Ja... jag är helt nöjd med min första maj, trots att jag glömt bort att vädra min studentmössa. Nu väntar bara bastun, och sen är allt fullkomligt!
Men vi har ju haft vackert väder om än lite kyligt.
Första maj, jo... Egentligen skulle det vara ganska skönt med en 1 maj varje vecka, just för den där egna tiden, men samtidigt skulle det snabbt bli ganska tomt i en företagares plånbok.
Dagen har gått i hemarbetets tecken, dvs sånt det är svårt att hinna med annars. Vi har stökat på i trädgårdslandet och planterat lite buskar. Rensat bort gamla grenar ur hallonbuskar och vinbärsbuskar. Slängt ut näten ur vinterförvaringen, dvs tömt mitt lilla hobbyväxthus och förberett det för odlingssäsongen. Någon tomatplanta skall väl in där kan jag tänka mig.
Det blev också en runda upp till Einarsgården för att koka lite salva. Och det blev tyvärr sista koket av mirakelsalvan för denna säsong, för nu är det slut på de "gröna råvarorna"!Det har räckt förvånansvärt långt, men så skördade jag också rikligt senaste sommar, och trodde också att det skulle bli massor över, men se nu är det slut!
Jag är dock mycket tacksam för den genomslagskraft mirakelsalvan fått denna vinter, men så uträttar den ju också mirakel :).
Hoppas nu bara på värme och snabbt grönskande natur!! så vi får något att skörda, men det är ju på gång.
Jordgubbslandet där bredvid gav dock en liten snopen överraskning, det hade tydligen haft "hyresgäster" över vinter? Tomt under de torra bladen... bara gropar i marken... hoppas det smakat gott åtminstone.
Avslutningsvis blev det till att avrunda dagen på gymmet med ett häftigt pump-pass, (och jag är så tacksam för att eftermiddagens skrovmål hölls kvar i lilla magen) så Ja... jag är helt nöjd med min första maj, trots att jag glömt bort att vädra min studentmössa. Nu väntar bara bastun, och sen är allt fullkomligt!
måndag 28 april 2014
MSM skydd mot fästingbett
MSM har många goda egenskaper som många säkert redan känner till om inte så finns en del information att hitta här eller här, och det är inget jag har tänkt gå närmare in på här och nu, var och en får läsa själv.
Däremot vill jag dela med mig av den senaste veckans erfarenhet.
13 fästingar var den skörd vi gjorde vid genomgång av vår vita katt för en vecka tillbaka! Då tipsades jag av en bekant att de gett sina djur Ionosil (silver?) och MSM, och inte sett några fästingar på djuren detta år.
Värt ett försök med MSM tänkte jag, eftersom svavelångorna kanske eventuellt skulle kunna avskräcka fästingar?
Jag blandade 1msk MSM pulver till 100ml vatten i en sprayflaska, och detta har jag nu sprayat ner i pälsen varje kväll, och fästingarna har reducerats till 1-2 st/ dag. I går kväll glömde jag spraya kissemissen, och ikväll avlägsnade jag 8 st av den vita! Vår svarta katt har däremot varit helt fästingfri sen MSM sprayningen infördes.
Tillfällighet? Kanske, jag har ju bara testat 5-6 dagar, men testet fortsätter.
Väl värt att pröva för alla som vill undvika fästingangrepp på de kära djuren, och speciellt med tanke på alla de goda egenskaper som erhålls på köpet!
Kanske kan MSM också skydda oss människor mot ohyran?
Obeskrivbar Glädje!
Glädje, en förunderlig känsla!
En obeskrivbar lätthet i kroppen,
hjärtat sjunger, och förnöjsamt sjunger man med.
Hela ens väsen genomsyras av lycka!
Arbetet går som en dans, och plötsligt har man räfsat ner gödseln i den blivande gräsmattan, utan att förstå varför man inte gjort det tidigare? Och har dessutom lite extra tid för att blogga innan dagens första klient anländer.
Det märkliga är att dessa glädjerus vanligtvis infinner sig efter att man fattat ett oövertänkt beslut!
Man får en fråga... Känner efter en sekund... Går på känslan...Och ger ett svar, och det slår aldrig fel.
Inga funderingar på om man har råd? möjlighet? eller vad andra ska tycka och tänka eller känna?
Man bara gör det för att det känns bra, för att man vill och för att man har förmågan att fatta ett beslut -här och nu - utan eftertanke...
Och då infinner sig detta glädjerus!
Och så berättar man för livskamraten... ser honom känna på känslan en sekund, och så kommer hans svar; Ja det tycker jag du ska göra, det mår du säkert bra av... Underbara karl!
Kanske upplever han enbart en lättnad över att slippa vara delaktig denna gång? att få vila från mig ett par dagar, slippa tjat och gnat och bara få rå om sig själv?
Och då blev det ju rätt för honom också :)
Nej, de beslut som fattas på känslan och inte förnuftet slår aldrig fel! Fyll du också ditt liv med lite glädje!
Jag har förresten börjat packa, snart flyttar jag ut i mitt sommargym på terrassen och gräsmattan. Låt det grönska! Och även om det skulle bli en dålig sommar, så spelar det egentligen inte så stor roll ;)
Njut av livet!
Njut av förmågan att kunna fatta beslut,
och framför allt av glädjen!
Gläds åt din förmåga att kunna fatta och genomföra beslut!
Det är inte alla som kan det.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)