Jo här hamnade jag, och orkade inte så mycket annat denna sexdagars-semesters sista dag. Dagarna bara försvann, och vädret har ju varit helt makalöst semesterväder även om det varit för varmt för min vinterhungrande själ.
Efter en liten motionsrunda i vedlidret på morgonen, med efterföljande simtur och ett par timmars solande med en tidning på bryggan (där vinden svalkat skönt idag), intog jag hängmattan som låg i mestadels skugga.
Jag förundrades ännu en gång över avsaknade av mygg denna sommar! Endast en broms höll mig sällskap en liten stund, bara en kort stund, och sen blev också den tyst!
Förövrigt hade jag bara sällskap av vindens sus i trädkronorna, och någon skränande mås på avstånd. Stillhet när den är som bäst.
Jag låg i min matta och gungade sakta, emellanåt. Rofyllt, avkopplande och helt underbart härligt och inte ett moln så långt ögat kunde se. Undrar vart Tor stack i väg med sin hammare? Oss har han nu inte besökt. Och vi skulle nog gärna ta emot lite regn nu!
Alarnas löv torkar bort och det rasslar i de torra nedfallna löven som ligger på den gula nu föredetta gräsmattan, ingen vits att klippa gräs nu, och följaktligen ligger löven också kvar.
Rasslet orsakas av en katt på jakt, och denna gång är det en liten ödla som gått ett tragiskt öde till mötes.
Jag ser att nässlorna är fulla med frön, och jag tänker att jag borde ta tillvara fröna, eftersom de innehåller ett naturligt fytohormon, men orkar inte resa mig ur hängmattan.
Ligger kvar och tänker på de lediga dagarna som rann iväg, bara smälte bort i hettan, och i morgon är en ny dag, arbetsdag, lite gruvansvärt med tanke på den fortgående hettan.
Vi får väl se... kanske man överlever? Men jag har åtminstone fått uppleva några härliga semesterdagar med långa turer i kajaken, sol, sommar och bad i närmare 30 gradigt vatten och tyvärr lika varmt i luften. Båtturer till havs och lite fiske. Besökt Colorado genom ett fantastiskt teatergäng på vridläktaren i Närpes, promenader med hunden och så förstås lite yoga. Ligger kvar ännu en stund och kikar upp längs trädstammen. Inga småfåglar i träden, inget fågelkvitter heller för den delen. Har de flyttat redan? eller svultit och torkat ihjäl?
Nå endel av de vita fåglarna finns åtminstone kvar,även om många redan börjat ge sig iväg mot sydligare breddgrader.
Masar mig till slut ur den sköna hängmattan, bär ner kajaken (som av någon märklig anledning befinner sig på bilkärran) till stranden. Nordanvinden håller på att mojna så det blir en skön match med paddlorna, men fortfarande steker solen obarmhärtigt.
Avslutar denna semester med lite huvudstående och ser redan fram mot den egentliga semestern i september!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar