Med dessa bilder som bär med sig ett vagt löfte om att vintern är på kommande så önskar jag er alla ett riktigt gott nytt år!
Och här avslöjar jag mitt nyårslöfte, som ska bli mottot för år 2016 :)
torsdag 31 december 2015
Gott nytt år!
Med dessa bilder som bär med sig ett vagt löfte om att vintern är på kommande så önskar jag er alla ett riktigt gott nytt år!
Och här avslöjar jag mitt nyårslöfte, som ska bli mottot för år 2016 :)
söndag 27 december 2015
Julen kom och julen gick
Den var grön...
grå och blåsig...
svart...men glittrande och glimmande.
Det enda den inte har varit detta år är väl vit? förutom några hagelkorn på juldagen. och lite snö veckan före jul, men den försvann ju lika snabbt som den kom.
Jag har haft en helt magisk underbar jul med allt som hör julen till.
Dan före dopparedan besökte jag mina morföräldrars grav och lade ett ljus på graven. Gravgården i Korsnäs är helt magiskt vacker i juletid, och tom dagen före julaftonen var den fylld med strålande ljus. Tyvärr var kameran out of order, jag hade velat visa hur vackert där är. Där finns inga lampor och växthuslampor som stör utan endast ljusen på gravarna och fullmånen ger ljus, vackert! Julaftonsnatten, faktisk vid midnatt, vandrade jag med maken och besökte våra hädangångna föräldras gravar. Midnattsmässan hade just avslutats och kyrkan var vackert upplyst. Gravarna var också där fyllda med ljus, men natten var också upplyst av artificiellt ljus, så den magiska stämningen uteblev, tyvärr.
Uppesittarkvällen fick jag med maken, min far och mina döttrar och den senaste lyckan, min härliga underbara dotter-dotter!
Julaftonen med syster och hennes familj och delar av min, också den en härlig afton.
Sedan har julen gått i middagarnas tecken med olika delar av släkten . Vi har ätit gott och umgåtts, spelat spel, sett härligt mysiga filmer på tv och bara varit. Och detta varvat med sköna promenader i den friska luften och en hel del sol, en bra bok, vibrationsplattan och lite yoga.
Juldagen och julannandag när stormen rasade runt knutarna, och brasan värmde gott blev jag påmind om hur bra vi faktiskt har det!
Här sitter jag frisk och trygg i min varma stuga, med mat på bordet omgiven av alla mina kära.
Jag kan bara känna en stor tacksamhet över att jag har det så bra! Tanken vandrar vidare till alla som befinner sig på flykt, plågas av sjukdomar eller lever i misär.
Men som Darin säger i reklamen; Man kan ju inte hjälpa dem alla, men alla kan ju hjälpa någon!?
grå och blåsig...
svart...men glittrande och glimmande.
Det enda den inte har varit detta år är väl vit? förutom några hagelkorn på juldagen. och lite snö veckan före jul, men den försvann ju lika snabbt som den kom.
Jag har haft en helt magisk underbar jul med allt som hör julen till.
Dan före dopparedan besökte jag mina morföräldrars grav och lade ett ljus på graven. Gravgården i Korsnäs är helt magiskt vacker i juletid, och tom dagen före julaftonen var den fylld med strålande ljus. Tyvärr var kameran out of order, jag hade velat visa hur vackert där är. Där finns inga lampor och växthuslampor som stör utan endast ljusen på gravarna och fullmånen ger ljus, vackert! Julaftonsnatten, faktisk vid midnatt, vandrade jag med maken och besökte våra hädangångna föräldras gravar. Midnattsmässan hade just avslutats och kyrkan var vackert upplyst. Gravarna var också där fyllda med ljus, men natten var också upplyst av artificiellt ljus, så den magiska stämningen uteblev, tyvärr.
Uppesittarkvällen fick jag med maken, min far och mina döttrar och den senaste lyckan, min härliga underbara dotter-dotter!
Julaftonen med syster och hennes familj och delar av min, också den en härlig afton.
Sedan har julen gått i middagarnas tecken med olika delar av släkten . Vi har ätit gott och umgåtts, spelat spel, sett härligt mysiga filmer på tv och bara varit. Och detta varvat med sköna promenader i den friska luften och en hel del sol, en bra bok, vibrationsplattan och lite yoga.
 |
| Detta är min jultall :) |
Juldagen och julannandag när stormen rasade runt knutarna, och brasan värmde gott blev jag påmind om hur bra vi faktiskt har det!
Här sitter jag frisk och trygg i min varma stuga, med mat på bordet omgiven av alla mina kära.
Jag kan bara känna en stor tacksamhet över att jag har det så bra! Tanken vandrar vidare till alla som befinner sig på flykt, plågas av sjukdomar eller lever i misär.
Men som Darin säger i reklamen; Man kan ju inte hjälpa dem alla, men alla kan ju hjälpa någon!?
söndag 6 december 2015
Skyskrapor och/eller frisk luft
Redan mer än en vecka har rusat iväg sen vi kom hem från New York - Staden som aldrig sover, även om vi gjorde det.
 |
| Central Park - New Yorks lunga |
Top of the rock med utsikt över Manhattan, China-town, Brooklyn-bridge, Frihetsgudinnan, Times square, Ground zero och nya One word trade center.
Oräkneliga gula taxibilar och våldsamt med trafik, ambulanser och poliser.
Thanksgiving Parade, Central-park, trängsel och människor i mängder - vänliga hjälpsamma människor.
Och dessutom veckan före black Friday på Macys, Century 21 och Jersey Garden.
Subway, staten Island färjan och buss...
Hektiska dagar fyllda med upplevelser :) med ca 90 km i de stackars benen! Blödande slemhinnor i näsan blandad med svart sörja på kvällen, torra läppar och hy- Medaljens baksida?
Om jag gör om det? Formodligen om tillfälle bjuds :) eller också blev det en ones in a lifetime upplevelse?
Den som lever får se :)
 | |||
| Vy från Top of the Rock |
 |
| Times Square |
 |
| Macys |
 |
| China Town |
 |
| Brooklyn Bridge |
 |
| Statye of Liberty -Ellis Island |
 |
| Finacial District och One World Trade center |
 |
| One Word Trade Center där fönstertvättning pågår :) |
 |
| Financial Center |
 |
| Wall Street |
 |
| Ground Zero |
 |
| Ground Zero |
 |
| Columbus Circle by night |
 |
| Vårt hotel - Holiday Inn Manhattan |
 |
| Och utsikten från vårt hotelrum - Warner Center |
 |
| Thanksgiving Parade - Columbus circle |
 |
| Ekorrar i Central Park :) |
 |
| Thanksgiving Day in Central Park |
Och väl hemkommen så bär det förstås till skogs med den fyrbenta vännen...
Också det en upplevelse! Med en annan variant av skyskraporna och med den största ahaupplevelsen... Vilken luft!!!
Inte har jag tidigare tänkt på vilken underbart ren och frisk luft vi har!? Vilken upplevelse att få fylla lungorna med härligt syremättad luft! Obetalbart!
Tänk att man ska behöva bege sig till New York för att bli medveten om vår härliga luft?
En självklar rikedom för oss som bor och lever här.
fredag 13 november 2015
Ups... I did it again!
Jag har en tid nu gått och funderat på att skriva en ny bok.
Javisst, jag känner mig nog lite sugen... tycker jag har en del saker jag skulle vilja berätta, trots allt, eller?
Nå ja, nu är ju ansökan ivägskickad till svenska kulturfonden , så få se då om de också tycker att det skulle kunna vara en bra ide'? Jag tror jag ska överlåta beslutet till kulturfonden så får vi se hur det går?
Ett nytt kapitel har annars påbörjats i mitt liv, och jag ser med förväntan fram emot kvällen då jag får träffa en ny människa som kommit in i mitt liv.
måndag 2 november 2015
Cytomegalovirus - vad är det?
Jag är nu ingen forskare, men av någon anledning halkade jag in på cytomegalovirus, troligtvis bara för att körtelfeber/mononuckleos kom på tal? men det väckte en del tankar och jag blev bara tvungen att följa den tankens väg.
Vad vet vi om Cytomegalovirus?
Har någon läkare kontrollerat om du är bärare av cytomegalovius (CMV)? Åtminstone har jag aldrig blivit testad för CMV.
Har någon läkare kontrollerat om du är bärare av cytomegalovius (CMV)? Åtminstone har jag aldrig blivit testad för CMV.
Jag känner bara till en person som de testat CMV på, och detta efter påtryckning, eftersom hon läst sig till ett samband mellan CMV och Glioblastoma multiformae. Provet var inte kostsamt heller, även om det ansågs onödigt, men mycket riktigt så visade testet att CMV var förhöjt!
Ok vad gör man sen åt den vetskapen? I princip ingenting eftersom medicineringen är så dyr, den skulle kosta 1600€/månad och ett halvårs medicinering, och det är inget som sjukhusen står för eftersom sambandet inte anses vetenskapligt bevisat... Men däremot skriver de nog ut recept om man själv betalar medicinen.
Undrar hur många som har 10 000€ extra i fickan, bara si så där för att köpa lite medicin?
Cytomegalovirus (CMV) är ett DNA-virus som tillhör herpesvirusgruppen. CMV kan spridas under graviditet från mor till foster och orsaka svåra kongenitala infektioner med framför allt neurologiska symtom som följd säger de på den svenska internetmedicinsidan...
Ok vilka är de neurologiska symtomen då?
Kan facialis-spasm vara ett sådant symtom? mycket troligt. Kanske också sömnbesvär går under neurologiska symtom? Tinnitus? Och glioblastom? Det orsakar sannerligen neurologiska besvär!
Dessutom hade min mor bältros en tid innan hon konstaterades ha Fem växande glioblastom i hjärnan! Och att hon hade försvagat immunförsvar var det heller ingen tvekan om, gick någon förbi med förkylning på vägen medan hon satt inne i stugan så var hon förkyld följande dag!
Samband? Det är det ingen som vet eftersom det aldrig blev kollat.
Däremot vet vi att glioblastomen krymte av virushämmande och immunhöjande behandling med örter och antioxidanter. Men den vetskapen gick aldrig vidare från Tammerfors till Vasa, och jag har aldrig upphört att förvånas över detta förfarande? Varför stod det inte i epicrisen? Varför ville ingen veta hur eller varför glioblastomen krympte?
Vad man vet är att CMV är relaterad till herpesinfektioner som vattkoppor, bältroos, och mononuckleos. Och att infektioner läker ut men att viruset kan bli vilande i kroppen. Och man vet också att de flesta bär på viruset hela livet, och att det kan orsaka svåra infektioner om man får ett nedsatt immunförsvar
En del information på svenska är ganska intetsägande,
Men så hittar man ändå till en mer heltäckande forskningsrapport från Karolinska institutet
CMV-virus - intrikat smittämne bakom många tillstånd, Vid reumatoid artrit har 60 procent av patienterna CMV-infektion, vid
psoriasis, inflammatorisk tarmsjukdom och Sjögrens sjukdom 90 procent
och i samband med SLE respektive myosit hela 100%!
Och hur behandlar sjukvården SLE? Ja nå inte med virushämmande medicinering åtminstone?
Varför inte? Om man vet att 100% av SLE patienterna har CMV infektion.
Nej det ges cortison som dämpar symtomen med sin antiinflammatoriska effekt och vid svåra skov ges medicin som slår ut Lymfocyterna som är kroppens eget försvar.
Stress har också visat sig förvärra sjukdomen så man kan ju anta att brist på L-Arginin också kan vara en bidragande faktor?
Det finns virushämmande mediciner inom sjukvården, men till vad och när används de? TBE är också ett virus, men inte heller i det fallet läggs medicin in? Är den för effektiv, eller varför?
Nå strunt samma, det finns ju så många örter som har virushämmande och virusdödande verkan, och dessutom har de flesta också en immunhöjande och adaptogen verkan. Så mera örter till folket!
Nu har jag ännu inte kollat om jag har CMV så det är kanske dags att montera upp bioresonansen och ta en snabbkoll? jag har ju faktiskt haft både vattkoppor, herpes och mononuckleos.
Egentligen behöver jag nog inte ens kolla utan det är bara att köra på med behandling direkt. Eftersom det finns ett färdigt program som harmoniserar allt som har med CMV infektion att göra. :)
Älskar min Rayonex och alla dess möjligheter.
Och kära vänner se nu till att stärka ert immunförsvar för det är det som ska hålla er friska!
Det vet också Immunologerna som undervisar läkarna, men jag har aldrig fattat vart den informationen försvinner?
lördag 31 oktober 2015
Det går inte!!!?
Det har man fått höra så många gånger!
Nej, det går inte... Vad är det som inte går? jag brukar svara; det är bara små barn som inte går, och de flesta lär sig :) Förr eller senare brukar de lära sig att gå :)
Vem säger att det inte går? eller att man inte kan? eller har råd? Vem sätter begränsningarna?
Jag minns så tydligt en höstdag för 19 år sedan. Det var det året då jag skildes från flickornas pappa, och jag hade bott med flickorna på sommarstugan ända från slutet på mars. Nu var det höst, och vintern nalkades.
Tillsammans med flickorna, den äldre nyss fyllda åtta och den yngre fem, skulle vi dra upp träbåten som transporterat oss mellan kobbar och skär under sommarmånaderna. Den hade legat hela sommaren i vattnet och var rejält tung.
Vi höll till vid mina föräldrars sommarstuga eftersom läget var lite gynnsammare där. Vi radade ut "trodor" att dra upp båten på... och vi drog och vi drog...
Inte en chans! den rörde sig inte ur fläcken!
Mamma det går inte, sa dottern.
Bilen kördes ner på gräsmattan och båten spändes fast i dragkroken, och båten följde sakta med ett tiotal centimetrar innan repet brast!
Hämta nytt rep ur ladan - samma procedur- och samma resultat...
"Det går inte" sa dottern, vi måste ringa till pappa!" ...klart det går svarade jag vi får vi väl lov att binda i flera rep då... och så hämtade vi ett rep till...
Vid det här laget var man redan ganska svettig och också lite uppgiven, och den äldre dottern slängde igen fram förslaget på att ringa till pappa eller morfar, men jag sa nej, detta ska vi klara själva! Och skam den som ger sig!
Vid tredje försöket, följde båten fogligt med och repen höll! Sporrad av glädjen och de höga adrenalin nivåerna så var det heller ingen konst att få den tunga båten svängd med hjälp av stöttor och den äldre dottern!
Och när den väl låg där med kölen upp sa jag till döttrarna;
Vad var det jag sa? Klart det går! Där ser ni, man kan inte bara ge upp, med envishet och tro på sig själv klarar man vad som helst!
Minnet av den äldre dotterns skratt av glädje och ögonen som strålade av lycka över vår förmåga att klara svårigheten själva, har för alltid fastnat på min näthinna.
Mitt modershjärta svällde av att se lyckan och glädjen i dotterns ögon!
Vi gjorde det! Vi kan klara vad som helst! Hon skrattade hjärtegott!
Så skönt att kunna ge henne den vetskapen, Jag undrar om hon minns, eller om hon glömt? Nej, jag tror nog att minnet finns där djupt inne.
Vad hade jag månne lärt mina döttrar om vi ringt till pappa eller morfar?
Det jag vill säga är;
Om det inte går, om jag inte kan, eller om jag inte har råd? Vem har ansvaret för att det är så?
Är det en vana? Jag har alltid gjort så här, och vill inte göra på annat sätt? eller rädslan att pröva något man inte gjort förr? Ok, kanske är det dags att gå utanför ramarna, och våga pröva på ett annat sätt?
Är det läraren som är för dålig? Ok då måste jag söka upp en annan lärare!
Betalar arbetsgivaren för låg lön? Eller är det jag som helt enkelt accepterar att ha för låg lön?
Valet är ju mitt!
Är jag ett offer? eller är jag min egen lyckas smed?
Jag kanske måste tillföra eller pröva något nytt för att lyckas?
Det är kanske dags att tänka om och vidga vyerna? För resultatet vet man absolut ingenting om innan man prövat!
Klart det går! Man måste bara bestämma sig för att det går!
Och ibland måste man våga bryta det gamla invanda mönstret att göra saker och ting innan man kan lyckas.
Livet är fullt av möjligheter! men allt för ofta gör rädslan för något nytt, rädslan att misslyckas, att man helt enkelt missar möjligheten...
Nej, det går inte... Vad är det som inte går? jag brukar svara; det är bara små barn som inte går, och de flesta lär sig :) Förr eller senare brukar de lära sig att gå :)
Vem säger att det inte går? eller att man inte kan? eller har råd? Vem sätter begränsningarna?
Jag minns så tydligt en höstdag för 19 år sedan. Det var det året då jag skildes från flickornas pappa, och jag hade bott med flickorna på sommarstugan ända från slutet på mars. Nu var det höst, och vintern nalkades.
Tillsammans med flickorna, den äldre nyss fyllda åtta och den yngre fem, skulle vi dra upp träbåten som transporterat oss mellan kobbar och skär under sommarmånaderna. Den hade legat hela sommaren i vattnet och var rejält tung.
Vi höll till vid mina föräldrars sommarstuga eftersom läget var lite gynnsammare där. Vi radade ut "trodor" att dra upp båten på... och vi drog och vi drog...
Inte en chans! den rörde sig inte ur fläcken!
Mamma det går inte, sa dottern.
Bilen kördes ner på gräsmattan och båten spändes fast i dragkroken, och båten följde sakta med ett tiotal centimetrar innan repet brast!
Hämta nytt rep ur ladan - samma procedur- och samma resultat...
"Det går inte" sa dottern, vi måste ringa till pappa!" ...klart det går svarade jag vi får vi väl lov att binda i flera rep då... och så hämtade vi ett rep till...
Vid det här laget var man redan ganska svettig och också lite uppgiven, och den äldre dottern slängde igen fram förslaget på att ringa till pappa eller morfar, men jag sa nej, detta ska vi klara själva! Och skam den som ger sig!
Vid tredje försöket, följde båten fogligt med och repen höll! Sporrad av glädjen och de höga adrenalin nivåerna så var det heller ingen konst att få den tunga båten svängd med hjälp av stöttor och den äldre dottern!
Och när den väl låg där med kölen upp sa jag till döttrarna;
Vad var det jag sa? Klart det går! Där ser ni, man kan inte bara ge upp, med envishet och tro på sig själv klarar man vad som helst!
Minnet av den äldre dotterns skratt av glädje och ögonen som strålade av lycka över vår förmåga att klara svårigheten själva, har för alltid fastnat på min näthinna.
Mitt modershjärta svällde av att se lyckan och glädjen i dotterns ögon!
Vi gjorde det! Vi kan klara vad som helst! Hon skrattade hjärtegott!
Så skönt att kunna ge henne den vetskapen, Jag undrar om hon minns, eller om hon glömt? Nej, jag tror nog att minnet finns där djupt inne.
Vad hade jag månne lärt mina döttrar om vi ringt till pappa eller morfar?
Det jag vill säga är;
Om det inte går, om jag inte kan, eller om jag inte har råd? Vem har ansvaret för att det är så?
Är det en vana? Jag har alltid gjort så här, och vill inte göra på annat sätt? eller rädslan att pröva något man inte gjort förr? Ok, kanske är det dags att gå utanför ramarna, och våga pröva på ett annat sätt?
Är det läraren som är för dålig? Ok då måste jag söka upp en annan lärare!
Betalar arbetsgivaren för låg lön? Eller är det jag som helt enkelt accepterar att ha för låg lön?
Valet är ju mitt!
Är jag ett offer? eller är jag min egen lyckas smed?
Jag kanske måste tillföra eller pröva något nytt för att lyckas?
Det är kanske dags att tänka om och vidga vyerna? För resultatet vet man absolut ingenting om innan man prövat!
Klart det går! Man måste bara bestämma sig för att det går!
Och ibland måste man våga bryta det gamla invanda mönstret att göra saker och ting innan man kan lyckas.
Livet är fullt av möjligheter! men allt för ofta gör rädslan för något nytt, rädslan att misslyckas, att man helt enkelt missar möjligheten...
måndag 19 oktober 2015
Dagens snabbis
Äntligen! Nu känner jag att jag är på gång igen. Också i bokstavlig bemärkelse...
Och utan undanflykter så stack vi också idag ut på dagens snabbis, i bland blir det lite längre sträcka, och ibland som idag, knappa tre kilometer, men huvudsaken är pulshöjningen och känslan när svetten rinner ner längs ryggen.
Det har varit trögt en tid, och jag har inte riktigt kommit igång med träningen denna höst, något som kännts av både i kropp och kläder! Antingen har det kommit resor, föreläsningar, jobb eller diverse krämpor emellan. Och ibland har det nog bara varit krämpor som känts som en passande ursäkt, tror jag? Men nu känner jag att det svängt, och det är huvudsaken.
Senaste vecka började med söndagens 10km länk, måndagen blev bara en kort snabbis, tisdagen var det tänkt att bli tre pass på gymmet, som dock avslutades efter 2 och ett halvt, onsdagen blev 2 riktigt korta snabbisar, men jag var så fruktansvärt "lemin", vilket satt i ordentligt ännu på torsdag. Men inga ursäkter... Jag tog mig genom torsdagens SBT med, i mitt tycke, godkänt vitsord. Fredagen blev det en kort snabbis, lördag en längre snabbis och söndagen blev det 5 kilometer i lite lugnare takt och avrundning med yoga-bodyrelaxation på gymmet. Och däremellan har jag stått 10-20 minuter på vibrationsplattan.Och visst ger det resultat! Kondisen har blivit bättre, andningen är inte längre så ansträng vid rask promenad, och idag märker jag faktiskt också att magen börjat krympa igen... Härligt! Och så får vi dessutom andas frisk härlig havsluft!
Nu kör vi! Visst hänger ni på också?!
söndag 11 oktober 2015
Veckans bensträckare...
...Bjöd på en tur till stränder i fyra olika vädersträck
Med utgång från ledörsundet gick vi via Junkarsgrund på den korta skogsstigen ut till Enskärsskatan. Tanken var att vi skulle gå den fem-kilometerssträckan, vi brukar gå, men så kom vi på att vi skulle söka örnbo...
Och vi drog till skogs...
Men eftersom lokalsinnet inte är det bästa ens längs vägarna, så blev slutresultatet inget örnbo, istället kom vi ut på Rörgrundsskären :)
Inte mycket mer att göra än att bita ihop om det begynnande skavsåret på hälen och påbörja vandringen hemåt längs vägen, eftersom de gamla trotjänarna inte är det bästa alternativet längs den stundom leriga skogsstigen.
Vårt enda sällskap i skogen förutom vår fyrfotade vän har varit ett par älgflugor.
Inga älgar, vitsvanshjortar, jägare, örnar eller björnar har vi sett röken av, men någon har lämnat avtryck av en björntass i mossa ;) helt passande på den plats vi kom i närkontakt med björnen för några år sedan.
En fin höstdag, med värmande sol, frisk luft och bra ventilation av lungorna och dessutom lite välbehövlig motion - 2 timmar - ca 10 km.
Tyvärr missade jag söndagens yoga- bodyrelaxation, men det var det värt!
Känns så skönt i kropp och själ!
Med utgång från ledörsundet gick vi via Junkarsgrund på den korta skogsstigen ut till Enskärsskatan. Tanken var att vi skulle gå den fem-kilometerssträckan, vi brukar gå, men så kom vi på att vi skulle söka örnbo...
Och vi drog till skogs...
Men eftersom lokalsinnet inte är det bästa ens längs vägarna, så blev slutresultatet inget örnbo, istället kom vi ut på Rörgrundsskären :)
Inte mycket mer att göra än att bita ihop om det begynnande skavsåret på hälen och påbörja vandringen hemåt längs vägen, eftersom de gamla trotjänarna inte är det bästa alternativet längs den stundom leriga skogsstigen.Vårt enda sällskap i skogen förutom vår fyrfotade vän har varit ett par älgflugor.
Inga älgar, vitsvanshjortar, jägare, örnar eller björnar har vi sett röken av, men någon har lämnat avtryck av en björntass i mossa ;) helt passande på den plats vi kom i närkontakt med björnen för några år sedan.
En fin höstdag, med värmande sol, frisk luft och bra ventilation av lungorna och dessutom lite välbehövlig motion - 2 timmar - ca 10 km.
Tyvärr missade jag söndagens yoga- bodyrelaxation, men det var det värt!
Känns så skönt i kropp och själ!
tisdag 6 oktober 2015
Doktorns order
Förra veckan gjorde jag ett läkar besök! Ja hör och häpna :)Besöket gjordes mera av nyfikenhet än av behov, men kanske mest för att jag tyckte jag borde passa på nu då doktorn för en gångs skull fanns i nejderna. Och eftersom maken blev tvungen att arbeta den dagen så lyckades jag också få min tid utökad till två tider och därmed också en behandling.
Dr Siddhartha är Ayur Vedisk doktor, och han såg mig, lyssnade på mig, tog min puls, tittade på min tunga och kastade en hastig blick på listan jag kryssat i med de uppgifter som stämde på mig. Därefter berättade han vilka symtom jag hade, och jag behövde i princip bara bekräfta att det stämde precis.
Och inte kunde jag ju heller förneka att jag har ett visst besvär med lederna eftersom nu kirurgen ville byta ut ett knä redan för en fyra-fem år sen. Nå den knäleden är fortfarande kvar och ska nog också få förbli så länge jag har något att säga till om.
Vilka symtom min mage uppvisar kunde han också berätta för mig, och jag fick nu också bara jaka med... magen skulle snabbt balansera sig om jag följer kostråden och dricker varmt vatten mellan måltiderna och innan jag går till sängs.
Jag passade förstås på att fråga om den pågående förkylningen som kommit o gått nu en tid. Men det var no problem! Den försvinner då magen reder upp sig, men om jag ville påskynda förloppet så kunde jag gurgla med 1 tsk gurkmeja och 1 tsk salt i ljummet vatten. (Jag gjorde det en gång, och sen glömde jag bort det eftersom jag inte såg förkylningen som något problem då längre)
Vi kom ju också in på, i mitt tycke och säkert många andras tycke? Övervikten! Men jag förstod att övervikten bara beror på hur jag ser på mig själv? Men om jag ville gå ner några kilon så var det bara att djupandas så skulle det sköta sig själv.Det kanske mest förvånande med detta läkarbesök var att denna doktor tom kunde berätta för mig vilka drömmar jag drömmer på natten!
Så ni förstår säkert att för en gångs skull så kommer jag faktiskt att följa doctorns order :)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)