Kvällstur runt broarna

Andra jagar Pokemon men jag hittar bara hjärtan :) (2 på denna bild)

I dag har det regnat hela dagen, men lagom till kvällsturen bröt solen genom molntäcket.
Endast några droppar regn kom under den 1,5 timmes turen.
 Men här är lika vackert oberoende av sol eller regn, det ger ju bara olika färgskiftningar.
Jag gick ikväll längs med vägen upp mot sjukhemmet,  sen tog jag vägen ner längs med älven fram till bron som skiljer Årdalsvattnet från älven. Årdalsvattnet är på sitt djupaste ställe 186 meter, en sötvattens insjö, som fylls på från fjällen.
Sen följde jag älven en bit på norra sidan men svängde sen upp på höjden. Ner kom jag tillbaka över bron som skiljer älven från Årdalsfjorden. Sportstrackern visade på 5,4 km runt broarna men det tar ju väldigt lång tid då kameran är med :)

Plockar in bilderna vartefter vägen...

Den svarta peugeoten är min tjänstebil

Årdalstangens sjukehjem

Bron som skiljer Årdalsvattnet från Årdalsälven

Årdalsvattnet  lugnt, stilla och hemlighetsfullt

Fiskande pojkar i älven

Tyckte blåklocke-hjärtat gjorde sig så fint mot muren

ljusspel

Hemma! Och någon verkar ha huggit ut ett stort runt hjärta i fjället medan jag varit borta

Sportstrackern som jag haft med mig bekräftar det gubbarna på Tangen berättar alla synliga fjäll runt omkring mig är alla ca 1000 meter höga!

Genom eller över bergen?

Ja det är väl inte alltid man kan välja?
I går for jag på en liten upptäcktsfärd. Jag hade ju gott om tid innan jag gick på kvällspasset.

Så jag tog vägen på norra sidan om fjorden mot Seimsdalen och Ofredal. Till Seimsdalen kom jag snabbt det var bara nån kilometer genom berget, så jag fick för mig att fortsatta på en brant stigande väg längs med fjällsidan mot Seimsåsens aktivitetscenter.
Plötsligt hade jag öppningen av en liten brant stigande tunnel framför mig... jaha?
Det kändes inte direkt som någon god ide' att försöka svänga där på fjällsidan? så det var väl bara att ge sig in i berget.
Där var kolsvart, trångt, fuktigt och det kändes som om det gick rakt uppåt?
Hur mycket klarar min Juke? som nu inte är känd som den piggaste i uppförsbacke, och hur lång var denna tunnel? Kändes väldigt långt...
När jag väl kom ut i ljuset så fortsatte stigningen och jag kom fram till aktivitetscentret.

Visst var det vackert där, lummigt grönt, lugnt och skönt. Men det slog mig att det egentligen inte alltid är slutdestination som är det viktigaste utan många gånger är det nog faktiskt vägen som är målet?
Jag svängde och for neråt tillbaka. Och in i berget...

Vyn över Seimdalen och fjorden var bedårande även om ett litet dis störde sikten.

Väl nere tillbaka kunde jag konstatera att vägen gick upp där bakom husen innan den försvann genom berget för att komma ut på toppen

 Helt plötsligt nån dag tidigare hade jag sett en bil uppenbara sig på andra sidan vattnet!?
Oj? Varifrån kom den då? Jo givetvis ur berget. Jag följde den lilla pricken där på andra sidan vattnet, tills den igen försvann in i berget...
Ännu var det ju långt kvar till kl 15, så varför inte ta reda på varifrån bilen kom och vart den försvann?
Det blev att fortsätta på vägen mot Sogndal. Ganska snart efter rondellen kom första tunneln (lite över 2 km genom berget) sen ut på den korta sträckan där jag såg bilen, ca en km och sen in i berget igen.

Seimsdalen till vänster med Seimsåsen i bakgrunden, och Årdalstangen på höger sida, själv är jag nu på södra sidan av fjorden

Jag följde vägen fram till Foddnäs och färjfästet mot Sogndal, och där fick det räcka till för denna gång.

 

På torsdag tar jag färjan över till Sogndal (dit är det ca 40 km och tar väl ca 1,5 timme men dit måste jag för att få norskt signum och skattekort... Och på torsdag är min första lediga dag. Då är också annat inplanerat, sightseeing för hela slanten. Så hoppas på fint väder till torsdag :)

Jag blir alltmer fashinerad av storleken på både fjord och fjäll, det är så förvillande. Men idag då jag satt nere vid stranden kom ett fraktfartyg förbi (inte första gången) men idag såg jag faktiskt att det var ett fullstort fraktfartyg :) Tidigare när jag sett det stå vid Hydro så har jag tänkt att det var små gulliga fartyg de anlitar. Men om man utgår från att Owefossen faktiskt har en höjd på över 100 meter?!

Så är fartyget ganska långt ifrån fjällväggen, och djupet där fartyget är, är 300 meter djupt... så då är det lika djupt som fjället i bakgrunden är högt? Ser ju inte såå högt ut? meen..

Då fraktfartyget plötsligt får formen av en leksaksbåt, och kajen trots allt är långt från land, ja då känns det plötsligt mycket högre eller djupare :) Och om man jämför hacket  i fjället till höger med fraktfartyget ? ja då får man plötsligt en liten uppfattning om hur stor bit av fjället som trillade fjorden :) Förstår att det blev ett jätteplask!

Nu måste jag ju bara lägga till en bild på ett fartyg som jag tog uppe på mitt rum även om den togs följande dag :)

Och tänka sig det står också 2 orangefärgade gubbar längst fram i fören :)

Och detta är min gräsmatta där jag sitter och läser på eftermiddagarna

Vad fjällen förtäljer

 Jag har nu varit här i 5 dagar, även om det känns mycket längre än så sen jag kom över fjället om natten (pilen längst upp till höger) ner kom jag i mörkret i 48 vindlingar mot Övre Årdal (ni ser vad man får lära sig på hemmet :) ) Fyre dager har jag varit på jobb, och ännu har jag 5 dagars jobb innan jag får mina 2 första lediga dagar, vad jag nu ska med dem till?

Nå jag har ännu inte utforskat närområdena, så det blir väl till att starta bilen och ta sig igenom de närmaste fjällen för att se vad som finns där bakom. Men här nere är det nu långa tunnlar för att ta sig till nästa samhälle.

Lite stolt är jag över mig själv för att jag ännu inte har suttit i bilen sen jag kom hit, natten till måndag!

Arbetsplatsen ligger en 10 minuters promenad bort, och jag bor på 3e våningen utan hiss.
Och ska det köras bil i jobbet så sker de i tjänstebil. Men förövrigt är det apostlahästarna som tar mig framåt.

"Tjörtja" ligger precis bredvid sykehjemme och detta är utsikten från Sansehagen vill säga Sinnenas trädgård

Dessa fjäll har jag nu beundrat sen jag kom hit, och funderat över deras utseende. Längs fjällsidorna rinner små forsar som rännilar längs med sidorna, och det lär vara från dessa Årdal fått sitt namn? Vad Årdal nu sen betyder har jag inte lyckats luske fram men rännilarna är vackra att se på!

Och denna foss,  Owefossen fotade jag från toa-fönstret redan första natten jag kom fram, men att den kommit till efter ett ras läste jag mig till nedan först igår!

Också att en båt motsvarande denna låg upp och ner på piren efter en zunami fick jag bildbevis på i linken här nedan. Vilka krafter naturen besitter!

Detsamma gäller olika områden jag funderat på, och varför de ser ut som det gör? Det är tydligen något Årdalsborna lever med- ständigt, möjligheten för ras.
Men de är like glae o goe för de! På deras axlar vilar inga sorger och bekymmer utan de verkar vara ett mycket lyckligt folk!

 Resterna av ras ses lite överallt nu då jag nu vet hur det ser ut.

Den antydan till ett hjärta som jag kikat på, ska också enligt texten här i länken ha uppkommit efter ett ras 1934, och då sprängdes det i berget för att ge utlopp för Owefossen och på det sättet förhindra nya ras. Och se där rinner också i hjärtat en liten rännil i mitten... Ja de rinner ju överallt!

Dock rasade trots detta delar av fjället ner i fjorden 1983, och orsakade en ordentlig zunamivåg som slängde upp båtar på piren här utanför. Ganska häftigt! För det är här just utanför mitt fönster :) Och det var denna förunderliga formation i fjället som uppstod då...

Jag har også fått mig förtäljt att det är 3 km djupt utanför mitt fönster där detta ras orsakade zunamivågen, men det tror jag inte på! Kanske kan det vara 300 meter? Men "itjce så mytchje" som 3 kilometer djupt !?

hmm just he...mytchje, kva heitär du, kva läitar du etter, tjörtja osv gammalt fornnordiskt språk både här och hemma :)

Och så lite fredags "kousa" till kaffet med frukt, is och "rysk/finska" hembakade piråger, (idag har vi varit 7 st personal på 12 klienter! )

I morgon är en ny dag och vem vet vad nytt man får veta då?

Kom just på att jag har sovmorgon i morgon för då är det ju kvällsvakten som gäller.
Så då tror jag faktiskt att det får bli en tur på norra sidan av fjorden och så ser jag sen vart jag hamnar...

http://www.allkunne.no/framside/fylkesleksikon/kommunar-i-sogn-og-fjordane/ardal/naturskader-og-ulukker-i-ardal/1933/76558/

En spännande -men magisk natt på Sognefjellet

Senaste natt tillbringade jag uppe på Sognefjell med endast fullmånen som vittne!

 Och den den var onekligen mycket större här uppe men så var jag ju också 1430 meter närmare.

Största spänningen var att hålla koll på temperaturen och ibland började det blinka varnande för frost men under  + 2 grader kröp aldrig mätaren.
Detta i kombination med regn och sommardäck och mörker på slingrande bergsvägar höll adrenalinet på topp.

Jag stannade till  vid Sognefjellshytta högst upp och funderade en stund på att söka fram duntäcket och sova en stund tills det ljusnade men kom fram till att det kanske var bättre att ta sig vidare i sakta mak, för tänk om jag inte vågade ta mig ner då sikten ljusnade ;) ?

Utsikten högst upp var rent magisk, och visst hade det varit underbart att få se den också i soluppgången. men jag gled ändå försiktigt vidare... sikten inne i molnen däremot var lika med noll, men som tur var så låg fåren snällt kvar längs vägkanterna, de lyfte bara helt lätt på huvudet när jag sakta gled förbi....108 km lång var vägen över fjellet, mycket långa kilometrar i mörkret!

Sogne fjell by night

vägen ner mot Övre Årdal

http://www.nasjonaleturistveger.no/no/turistvegene/sognefjellet

Färden genom Sverige via Sollefteå, Åre och Storlien till Trondheim gick som en dans

Åre

Strax innan Storlien

Vädret kan bara sägas vara  omväxlande... Ömsom sol, ömsom spöregn och tunga grå skyar.

Igår lade vi 1200 km bakom oss min juke och jag, och fram till Årdalstangen kom vi i gryningen, och här ska jag nu leva och bo i veckorna 5!

Årdalstangen i gryningljus

Och inte mig emot! Här kommer jag säkert att må och trivas!

Sognefjorden eller Årdalsfjorden som den kallas här inne