Skäms på mig!

Jag ligger efter både med blogg och tillvaro... trots att jag vill dra mig till minnes att jag för en tid sen påstod mig ligga steget före?

Men det är mycket som händer och mycket som är på gång!
Dagarna fylls med saker jag vill göra, och datum läggs fortare än man anar till följande datum, och vips står en ny månad vid dörren.

Men åtminstone har vi nu äntligen fått vinter! Men det beror högst antagligen på påsken. För till påsk brukar ju årets sista snö ramla ur molnen.

På tal om påsk blir det nog inte mycket till påsk hos oss i år heller. Inget städas och pyntas här inte, och hoppas jag hinner få lite mat ur kyldisken innan allt är borthamstrat?

Nå i såfall blir det väl att plocka lite köttfärs ur frysen. Svälta ska vi nu inte behöva göra :).

Långfredagen ser jag fram emot, då ska det bli långpromenad, men förövrigt tror jag det varnas för soffläge och uppladdning för en lång arbetsdag på påsklördag... Men se därefter kommer en efterlängtad semester!

Så fina handdekorerade ljus fick jag av en klient igår, och de får bli min påskbild!

Ha en riktigt skön påskhelg och njut av ledigheten!

En ny vår

Här och nu - Dagar i förändring

Stunder av en förlamande trötthet, en trötthet som hör våren till?
Nej kanske mera en annan trötthet, en återhämtningens trötthet.
De tre senaste dagars förlamande trötthet har varvats med stunder av klarsyn, och bubblande glädje...

Stunder av stillhet, lyckorus och förundran...
En förundran över den kraft och den styrka som finns i allt levande.
Förundran över  kraften och styrkan som finns i mig!

Lever här och nu...
Jag tar till mig den lycka det innebär att leva här och nu, att få vara en del av flödet, vara en del av den energi som ständigt befinner sig i rörelse, en rörelse som alltid är på väg framåt...
bara den får flöda fritt, utan blockering.

Vad har hänt med mig? har något hänt med mig? Jag gläds över min varseblivningsförmåga, över min förmåga att se och höra. Jag tar tacksamt emot varje ögonblick - varje stund - varje känsla som uppenbaras.

Sjunger inte fåglarna klarare och vackrare än de gjort förut? Är inte granarna grönare än tidigare? Och havet är så blått! Doften av mull i skogen fyller mitt sinne till bristningsgränsen...
Upptäcker idag också en ny glänta i skogen, på en stig som vi vandrar varje vecka, flera gånger per vecka....

Är jag samma människa som jag var förra veckan?

Lever här och nu... står inför en ny vår, och förundras över styrkan som vaknar till liv i allt levande. Allt föds på nytt...med förnyad kraft!

Sitter i gläntan med min kära vän, stryker över hans lena päls, lyssnar - känner.
Han känner - och makar sig närmare, sätter sig till rätta, varvid min hand sakta glider lite längre ner för att slutligen hamna på hans ryggslut...djurets suck av förnöjelse... vår känsla av samhörighet.

En ny vår - vaknar till liv efter vinterns dvala - och jag står inför en värld i förändring - med samma nyfikenhet som en nyfödd!

Hjälp vad händer?!

Skriver idag den 1 a mars, och sundet håller på att öppnas!!?

Känner ett missnöje bubbla upp från djupet av mitt hjärta, försöker trycka det tillbaka, men omöjligt... Så här ska det inte vara!

Norrut ligger öppet vatten, men söderut har sundet nu fyllts med packis.

Det är fel! Det blåser isandes kallt som det alltid brukar göra när havet släpper sitt istäcke på våren, men det är ju för tidigt...

Min vinterälskande själ kan bara stillatigande se på med ett stygn av sorg och saknad och med en stor misstro... Uteblev faktiskt vinter i år igen??
Vi får väl se...

Nu rusar tiden snabbt så min lilla skäridagbok får ligga åt sidan för annonsering, rekognosering, aktivering, motionering, inventering, carpentering och fundering överlag ... men månne inte det blir bra till slut! Och lugnare tider är att vänta bara allt faller på plats.

Något verkar ändå ha fallit på plats? eftersom jag idag kunde räkna till hela11 nya hjärtan på vår vandring

...men det tydligaste av dem alla var utan tvekan detta!

Kanske en tröst från vintern som uteblev?