När jag blir 50...

Jag såg en gång en film vid namn "Den tatuerade änkan", och lovade mig då att när jag blir 50 ska jag också göra min tatuering! Jag var då i 30 års åldern, och tatueringar var ganska ovanliga, något som har ändrats med åren. Nåja 50 kom och 50 gick... just där vid 50 var det på tal, men jag blev aldrig riktigt klar över vad det skulle bli eller var min tatuering skulle sitta, så det hela lades på is, men bortglömt? Nejdå. Det man lovat ska man hålla!

Och så kom det sig att jag såg en liten näpen kolibri, och tänkte att en sån kunde jag bära på min kropp. Jag googlade på kolibrin och dess betydelse och hittade denna vackra Inka-myt om Picaflor, kolibri på spanska.

Enligt inkatraditionen har vi alla människor samma frö inom oss, en potential till ”mästerskap”, ett frö som kan gro och bära frukt. Inkamyterna beskriver den processen med symboler från naturen, något som känns naturligt med tanke på deras syn på naturen som levande, medveten och oupplösligt förenad med dem själva. De berättar att om du kan öppna ditt frö och ge det den näring det behöver så kan det slå rot, gro och växa till en stark och vacker blomma. När blomman har vuxit till sig slår den ut i all sin prakt ovanför ditt huvud och då lockar du till dig den lilla kolibrin som vill komma och äta av din blommas söta och mustiga nektar. Den här lilla kolibrin är en mycket speciell och värdefull bundsförvant.
Enligt inkamyterna så hände det sig en gång att alla fåglar utlyste en tävling om vem som kunde flyga ända upp till solen. På tävlingsdagen samlades alla fåglarna, utom kolibrin som inte syntes till någonstans. Efter att ha väntat en stund bestämde sig de andra fåglarna för att strunta i kolibrin, och startskottet gick. Fåglarna flög och flög, högre och högre. En efter en blev de utmattade och tvingades avbryta tävlingen, och till sist var det bara kondoren kvar. Han kämpade febrilt, men när han var nästan framme vid solen tröt de sista av hans krafter och även han tvingades ge upp. Precis i det ögonblicket började någonting röra på sig under kondorens fjäderskrud, och så kom någonting med blixtens hastighet och flög den sista korta sträckan ända upp till solen. Det var kolibrin som hade åkt snålskjuts gömd under kondorens fjädrar, och på så vis vann hon tävlingen. 

Inom inkamytologin är solen symbolen för den högsta kraften, kunskapen och visdomen i universum. När kolibrin kommer till dig, som resultat av ditt frös utveckling till en vacker blomma med god nektar, upprättar du din egen direkta kommunikationslinje till denna kraft, kunskap och visdom. Så budskapet i denna vackra och lekfulla beskrivning är mycket starkt. (Källa: "Inkamästarnas arv" av Anna E. Southerington.)'

Jag förstår denna Inka-myt på följande sätt: Om jag sår goda frön och vårdar dem ömt tills de slår ut i full blom, så kan vi ta oss till oanade höjder, den lilla picafloren och jag!

Därför sitter nu denna blå-gröna kolibri på min nacke som en ständig påminnelse.

Det våras i sundet

Och se nu ryms all is som finns kvar på samma bild :)

Nordanvinden har öst på med sin isande kyla, trots att termometern visat plusgrader. Och det är bara att konstatera;
Det blev inte mycket till vinter i år, bara två månader har vi haft is, och snön? ja den har lyst med sin frånvaro!

Mörkret och den eländiga vintern som inte har varit vinter , utan en lång tråkig höst... har medfört att vi har haft en solresa spikad till påsken, men eftersom bolaget ställde in vårt flyg och våren behagar komma så tidigt detta år så har vi ändrat våra planer radikalt... och nu är planerandet i full gång igen...

Planerandet, förväntningarna och packandet är för min del en stor del av själva resan, och nu ser det nästan ut som om vi äntligen ska ge oss tid att gå färdigt vår vandring mot Santiago de Compostela, i höst.
 Men hur jag än har försökt boka flygresa många, många gånger idag så har det inte lyckats. Jag får väl försöka ta nya tag i morgon, och fortsätter strulet, så är det väl inte tänkt att det ska bli av i år heller? Min medvandrare säger dock att vi ska ta bilen till slutmålet, och kanske blir det så? eller kanske finns det annat planerat för vår del? :) Den som lever får väl se...

Nu ska vi bara njuta av våren och allt den för med sig, den inplanerade semestern i påsk står kvar, och det blir en skön vilsam semester i hemknutarna.

Kanske lika bra så :)

Helgen har också bjudit på en underhållande show i härlig Flower of Power anda. Verkligt sevärd show av Rockbultarna och Double Up :)

Dessutom har jag sytt en ny gungstolsmatta, med matchande sittdyna. (Lite Flower power där också?)

 Känner mig helnöjd!

Jag har tydligen gått in i en turkos/blå period nu?! Trevligt med lite färger som omväxling i mitt annars så bruna murriga liv.

Vårtrött? D-vitamin och Kvinna & Co mässa

Hjälpande döttrar med att ställa i ordning montern

Helgen har tillbringats på Kvinna & Co mässan i Närpes, även detta år en trivsam tillställning, med många utställare med varierande utbud. Och jag tror att alla kunde hitta något som intresserade dem?

Detta var en av mina höjdpunkter! Ingridas (min inspiratör och tränare :) fartfyllda show , med yoga, styrketräning och baila.

Detta år erbjöd jag kontroll av D-vitamin nivån, eftersom brist på D-vitamin är en väldigt aktuell fråga. Jag kunde konstatera en mycket stor variation i nivåerna. Faktiskt var det några som uppvisade för hög nivå, men de hade antingen tagit ganska stora mängder D-vitamin i vinter, eller också ätit fisk nästan dagligen.
De flesta dock hade för låga D-vitamin nivåer, en del t.o.m enormt låga nivåer. Och på min fråga är du trött? Fick jag alltid samma svar...
Ja! jag är så trött! Många hade också problem med värk och stelhet.

Fortfarande finns det många som är mycket rädda för D-vitamin förgiftning, speciellt äldre och de tar kanske bara 10 µg D- vitamin varannan dag, för säkerhets skull, trots att rekommendationer har höjts. I själva verket borde de kanske ta 200µg/dag en kort tid för att få bukt med bristtillståndet, därefter 100µg en längre tid för att komma upp ur trötthetsdimman? för att därefter ta 20µg dagligen året runt för att motverka brist.
Resultatet av helgens mätning säger mig att alla äldre kan ha brist på D-vitamin även om de skulle ta en dos på 50µg/dag året runt. Tänk hur många åldringar vi har med trötthet och stelhet och värk!!

Så här på vårkanten drabbas många av trötthet.

Vårtröttheten är ett allmänt begrepp, och består till stor del av D-vitaminbrist.
Vårdepression är ett annat begrepp, som också kommer till följd av brist på detta vitamin som ska bildas i huden av solens strålar. Hos oss är det bara under sommarmånaderna vi har en sol som är så stark att den förmår bilda D-vitamin, och bara någon timme mitt på dagen då solen är som starkast.
Och vad gör vi då? Jo vi uppmanas ju undvika solen, eller skydda oss med solkräm.... Inte konstigt att vi lider  brist på detta viktiga vitamin.
Även om tröttheten är ett av de första tecknet på D-vitaminbrist så visar allt mer forskning att D-vitaminbrist har en roll i mängder av sjukdomar.
Infektionssjukdomar, vinter- och vår-depressioner, cancer, hjärtsjukdom, benskörhet, autism, generell värk/fibromyalgi, övervikt… listan på sjukdomar där ett samband misstänks är lång. En brist kan alltså teoretiskt ge nästan vilka sjukdomar som helst. Vitamin och mineralbrist kontrolleras enkelt med Bioresonans.

Trotsar prognosen!

Idag har vi besökt Peter, som lever med diagnosen glioblastoma multiforme 4.
Det är sportlov, och som vanligt tillbringas ledigheten på sommarstugan i skärgården.

Han fick sin diagnos den 13 september 2011 och prognosen var då mycket dålig. Enligt läkarna hade han mindre än ett år kvar att leva.

Han genomgick operation och 90 % av tumören kunde avlägsnas. De resterande 10% vågade de inte röra. Därefter följde strålning och till en början cellgifter, som ganska snart avbröts på initiativ från hustrun, eftersom Peter blev sämre.


Peter har sen dess, med hjälp av sin hustru, kört sitt eget race! Han har lagt om kosten, lämnat bort socker, använt kosttillskott och örter, basat kroppen, och dessutom behandlat med bioresonans ända från början.

Livet, efter att tumören infann sig, har inte varit någon dans på rosor, men han lever glatt vidare prognosen till trots!

Under en tid gick han på stora mängder cortison, och biverkningarna höll på att knäcka honom förra vintern. Det senaste året har han också varit rullstolsbunden, men det är något paret nu håller på att ändra på.
Han har börjat träna på att stå, och så småningom ska han också börja gå igen.
Kraften i benen återvänder sakteligen och han är nu mycket mera rörlig och piggare än för ett år sen!

Tumören har vuxit marginellt under de två år som gått.
I november hade den också vuxit "marginellt" men för första gången sen 2011 hade den också delvis krympt! Och i stort sätt var storleken den samma som på våren 2013 och detta gav nya krafter och nytt hopp.

Livet går vidare och paret kämpar på.
Hösten 2013 hyrde de också en egen raoycomp ps 10, och Peter får nu dagliga behandlingar med bioresonans.

Kampen fortgår och vem som som står som slutlig vinnare återstår att se!? Men ett är säkert, de senaste ronderna har klart vunnits av Peter!

Och som en läkare en gång uttryckte det...
Bakom varje framgångsrik man står en stark kvinna!


Kan bara inte låta bli att lägga till denna länk...8.4.13  http://arenan.yle.fi/radio/2237958  :)