Varför får inte barn vara sjuka...

 ... och därmed skaffa sig en naturlig motståndskraft?

Nu har det då hänt igen att ett ovaccinerat barn skaffat sig mässling utomlands. Och vad gör de då i det nu så fruktansvärt drabbade Lojo? Jo de sätter ungarna i karantän!? Varför inte ta vara på tillfället och ge dem en naturlig vaccination? Femti procent av barnen i Lojo är ovaccinerade, vilket ju innebär en risk om de insjuknar som vuxna. Men mässling, precis som de flesta andra sjukdomar får ett mångt lindrigare förlopp om man insjuknar som barn. Och därför såg man faktiskt tidigare till att utsätta sina barn för smitta genast en epidemi var på gång, att försöka undvika smitta ansågs dumdristigt, för då skulle man troligen smittas som vuxen.

Varför skulle mässling vara farligare idag än det var för 50 år sedan? nu när vi har en sån fantastisk sjukvård som har mediciner för allt.

Nej idag får inte ungar vara sjuka, för då måste ju föräldrarna vara hemma ur jobbet för att sköta om sitt sjuka barn.
Det betyder ju förstås att de bör få sjukersättning, och att arbetsgivaren tvingas skaffa vikarie som också kostar pengar.
Någon ska ju också få betalt för vaccinet som pumpas in i de små oskyldiga liven.
Ja, det är en massa pengar inblandade....
Klart det är i samhällsekonomiskt intresse att vi ska vaccinera våra barn!

Men vem bryr sig om hur barnen påverkas av detta?

Är det en slump att alla dessa sk autoimmuna sjukdomarna ökar i mängd och mångfald och söker sig allt lägre ner i åldrarna?

Är det en slump att allergierna ökar?

Jag bara undrar....?

http://svenska.yle.fi/artikel/2014/01/24/lojo-tiotals-elever-i-karantan-efter-masslingsfall
http://sv.m.wikipedia.org/wiki/M%C3%A4ssling

Vinterdag på stranden...

...och genom skogen.
Kylan biter i kinderna när jag och dottern i sällskap av den fyrbenta drar i väg på upptäcksfärd med kameran. De senaste dagarnas kyla hade redan igår satt fart på Kung Bores skaparkraft. Och han hade börjat forma fina konstverk på isen och på fönsterrutorna, men då var redan solen på väg ner så det blev till att skrinlägga fotograferandet .
 Första stoppet blev hos grannens "pensionärskuvös" där fina blomformationer bildats på glaset. Och kära granne,  det är bara vi som vandrat runt husknutarna och enligt oss i helt ärligt syfte, men våra fotspår kan vi inte dölja. Det enda vi stal från er var de här vackra tavlorna!

 Udden är också alltid en tacksam plats att fotografera, men idag drar vi oss ut på isen för att studera vinterblommorna. Den fyrbenta vill inte följa med ut på isen, utan står avvaktande på stranden.

 

Isen är för hal och han minns tydligen fortfarande hur förnedrande det kändes när han låg platt på mage som Bambi, med benen spretande i alla väderstrecken...
I stället är det idag jag och dottern som ligger på alla fyra på isen med varsin kamera i högsta hugg.

Hela isen är översållad med olika blomsterarrangemang, och man känner sig nästan skurkaktig som klampar genom dessa mästerverk och ser att de smulats sönder under fötterna.

Den ena isblomman är vackrare än den andra och det blir svårt att välja motiv. Iskristallerna bildar magnifika mönster och man fascineras över naturens förunderliga skaparkraft!

 

 

Tillbaka gick färden längs stigen som går genom skogen, och vår Kosmo njuter till fullo, och hem kommer vi med röda rosor på kinden och vita rosor i kamera.

Väl hemma på vår gård kan jag inte låta bli att fotografera vår gårds-al, den står så ståtlig i eftermiddagssolen. Nu väntar vi bara på lite mera snö. Hoppas på lite skidföre på isen, nu när den fått växa till sig i kylan.

Kattklo- en växt med klös

  Kattklo växer vilt i syd och centralamerica, speciellt i amazonas regnskogar och har fått sitt namn från sina kattklo-liknande utväxter. Den går även under namnet Vilcacora och Una De Gato.
Historiskt har växten, som är en lianväxt, använts i århundranden av sydamerikas indianstammar för att förebygga och bota sjukdom, och användningen kan dateras enda tillbaka till Inca-civilisationen. På senare tid har kattklo enligt folkmedicin börjat användas för behandling av virusinfektioner (som herpes och HIV), alzheimer,cancer och arthrit. Endel folkslag använder den som immunstimulant, också för att befrämja njurarnas hälsa och för att förhindra och avbryta graviditet. (Därför rekommenderas den ej heller till gravida).

Det är den inre barken som används för att göra te, extrakt och kapslar.
Infusioner kan också användas på huden.

 ( Källa )
 http://www.webmd.com/vitamins-supplements/ingredientmono-395-CATCLAW

 Kattklo används idag alternativmedicinskt på grund av sina dokumenterade immunstimulerande och antimutagena effekter som ett stöd vid cancersjukdomar, och för att reducera biverkningar av kemoterapi och skydda friska celler.
 Desutom används kattklon;

- för att rensa tarmarna och som antiinflammatoriskt mot chrons sjukdom, ulcerös colit, tarmvred, IBS och andra magproblem för att stärka magen/tarmen.
-som antiinflammatorisk mot alla typer av arthrit, muskelsmärtor och skador.
-som allmänt stärkande medicin till att stärka och balancera alla kroppens funktioner.
-som förebyggande och för att läka magsår och som skydd mot tarmarna.
-att behandla HIV, bältros och andra virussjukdomar.
-för att behandla nervsmärtor, kroniska inflammationer och reumatiska sjukdomar.

Utöver detta, (om inte detta skulle vara nog?) har den en smärtstillande effekt. Den har en lätt blodtunnande effekt och den hjälper mot dysenteri och rensar ut toxiner. Den är också urindrivande och skyddar njurarna. Pga. den antiinflammatoriska effekten har den också en positiv påverkan på höga kolesterolvärden.

Men kanske viktigast av allt!? Ett område där skolmedicinen har mycket liten hjälp att ge...Kattklo har också visat sig vara väldigt effektiv mot borrelia!
http://www.healthynewage.com/intraindex.html
/http://botaborrelia.wordpress.com/lena-dicksons-eminenta-avhandling-om-borrelialyme-disease/

Därför tycker jag att den mycket bra kan kallas en ört med riktigt mycket klös!?

Vetenskapligt namn: Uncaria tomentosa
http://flkimport.com/punadegato-S.html
Biologisk och klinisk forskning
Klaus Keplinger, journalist och självlärd etnolog från Innsbruck, Österrike organiserade det första och avgörande arbetet med Kattklo. Keplingers arbete under tidiga 1970 och 80-talet ledde till att åtskilliga extrakt av Kattklo såldes i Österrike och Tyskland såväl som Naturläkemedel som registreringen av fyra patent som skildrar framställnings proceduren av det immun stimulerande oxindole alkaloider. Dessa ovanliga oxindole alkaloider orsakade ett världsomfattande intresse för de medicinska egenskaperna hos detta värdefulla vin från regnskogen. Andra oberoende forskare i Spanien, Frankrike, Japan, Tyskland och Peru följde i Keplingers spår.

Kan artros botas?

Har du reuma??? Frågan slängde kirurgen till mig över det gröna skynket i operationssalen för x-antal år sedan, jag kommer inte ens ihåg när det var längre kanske 5-6 år sen. Reuma? Nej jag har ingen reuma!
(Orsaken till arthroskopin var att mitt högra knät orsakat en längre tids problem, ännu en gång... Det gick varken att sträcka ut eller böja. Ibland låste det sig helt med fruktansvärda smärtor som följd.)
 Läkarens följdfråga blev om jag hade reuma i släkten? Nej, inte vad jag vet. svarade jag smått tilltufsad över skynket.
Mitt knä var så förslitet och det fanns inget brosk kvar överhuvudtaget, enligt läkaren, så att det egentligen borde bytas ut genast, men min "ringa" ålder talade emot det.
Om du bara kan uthärda ett till två år? så ska vi försöka så. Och så skulle jag försöka gå ner något kilo i vikt... Knät putsades, han försökte också borra 20-30 små microhål i benytan i hopp om att eventuellt få nytt bosk att växa.
Och hem for jag med kryckor, sjukskrivning i 6 veckor, och absolut ingen belastning på 3 veckor. En vecka senare stod kryckorna i ett hörn... redan då bestämde jag mig för att ingen ska byta ut mitt knä!

Jag har ända sen barndomen haft problem med mitt knä. Jag antar att det brukade gå delvis ur led? eller också var det knäskålen som delvis luxerades? och det hände otaliga gånger i barndomen. Men det for alltid på plats, och det var inga läkarbesök som gällde på den tiden.
 Som 15 åring besökte jag första gången läkare för mitt knä, som inte längre gick att böja. Och då konstaterades en ledmus som skulle växa bort... Åren gick och smärtorna och problemen var något jag lärde mig att leva med. Som abulanssjukvårdare lärde jag mig att lyfta båren med ryggen, att böja knäna och lyfta med benen var otänkbart...
I mitten på 90-talet började knät trilskas rejält, och första arthroskopin gjordes och diagnosen blev osteochondritis dissecans, och en benbit plockades bort.
Därefter gick åren, och jag hade inga egentliga besvär från mitt knä framtill att mitt knä var förbrukat och helt plötsligt skulle "bytas ut"... Klart att mitt knä varit sjukt, och knöligt, och svårt att böja, men vadå? Det hade ju alltid varit så...

Vad är då artros och hur kan man bota det?



I wikipedia hittar jag ingen information om botemedel, endast symtomlindrande behandling.

"Artros innebär en obalans mellan nedbrytning och uppbyggnad av ledbrosket vilket leder till bristande funktion i leden. Det finns många som har artrosförändringar som syns på röntgen men som inte har några symtom på sin sjukdom, och tvärtom. Artros fortskrider långsamt men det finns ännu inte något botemedel. Smärtan och artrosutvecklingen kan ibland avstanna något under sjukdomsförloppet." Detta påstående är hämtat från Svenska reumatikerförbundets sida och inte heller där hittar jag någon information om botemedel, och ingen annanstans heller. Endast symtomlindrande behandling med tuppkamsextrakt i injektionsform eller NSAID preparat (inflammationsdämpande medel). Viktnedgång kan också det dämpa nedbrytningen av leden, och så kan man ju förstås byta ut leden till slut...

Nu är jag inte intresserad av symtomlindring och operation, utan jag är mer intresserad av varför man får artros? Hur den uppstår? Och hur man blir av med den?

Vad kännetecknar en led med artrosförändrig?

För att utgå från mitt eget knä;

Smärta, Varför? Det är svårt att böja, eller sträcka ut och smärtar därför.
Varför? Ja musklerna har ju blivit spända och ihopdragna av ngn anledning, troligtvis pga att jag försökte bespara knät från de rörelser som orsakade smärta i barndomen? Det har också uppstått smärtsamma "kuddar eller knutor" runt knäleden, och de blir ofta röda och varma och är fruktansvärt sjuka om man rör vid dem eller försöker massera.
Orsak? Inflammerad bindväv.
Varför har bindväven blivit inflammerad? Den har väl blivit blockerad pga spänningar och rörelseinskränkningar i leden och nu försöker vår fantastiska kropp få igång cirkulationen igen genom att öka blodgenomströmningen i området?
I bindväven ska närings- och förbränningsutbytet från cellen ske. Är bindväven blockerad blir gifter och förbränningsprodukter kvar i leden och den börjar brytas ner och inte slipper det heller någon ny näring till leden. Resultat? Den kan ju inget annat än att förtvina och dö?!
Vad kan man göra åt det då? Få bort blockeringen runt leden så att cirkulationen kommer igång och "närings/giftbytet" börjar fungerar!

Och därför gick jag in för att stretcha och tänja musklerna, och intensiv massage av mina smärtsamma kuddar runt mitt tjocka missbildade knä. Kampen mot övervikten inleddes
(men vikten är fortfarande densamma)  :)
 Knät återhämtade sig märkbart. Rörligheten blev bättre än jag någonsin upplevt tidigare, jag kunde tom sätta mig ner på huk och kissa i det fria, bara det ett under!
Två år senare försökte vi oss på pilgrimsvandringen mot Santiago de Compostela... men fick bryta pga mitt knä. Surt!

Väl hemkommen var jag på krigshumör, och motståndaren var mitt knä! Vem som skulle vinna kampen var ännu oviss.

Jag gick på mitt första Zumba-pass, med fruktansvärd smärta i knät. Knappt någon av rörelserna gick att utföra utan en huggande smärta. En väninna som noterade mitt dilemma tyckte så synd om mig, och sa att jag kanske kunde pröva på Zumba-gold som var skonsamt för lederna, det hade visst varit annons i tidningen i veckan.
Jag for hem sökte upp tidningen och läste att det också fungerade för rullstolsbundna...  Rullstolsbunden? Nä nu jäklar fick det vara nog!

Jag satte mig i gungstolen och gav mitt knä en riktigt rejäl omgång med "slipmaskinen" ja just det slipmaskinen vibrerar rejält! Och genast kändes knät bättre.
Jag fortsatte med dagliga behandlingar, och anmälde mig till Zumba -Toning, märkväl inte Zumba-gold. Och det gick hur bra som helst. Två pass i veckan blev snabbt tre.
Och nu är det 4 år sedan jag övergick till Baila på Gymmet, och har sedan dess blivit en trogen kund. Oj, så tungt det var till en början, och oj vilken valpsjuka och vilka smärtor! men skam den som ger sig...
Baila, burlesque, SBT, Bootcamp, Bodyrelaxation- Ashtanga, Pump, styrketräning... no problem!
Jag har tom vågat börja på med lite löpträning...
Nu när träningen upptogs efter jul var det heller inga problem med hoppen! Men en del hopp och en del rörelser är jag fortfarande lite försiktig med.

Är det då med enbart träning, motion och massage mitt knä blivit bra?

Nej jag har också stoppat i mig massor av näring i form av vitaminer, mineraler och aminosyror.
I ett halvtårs tid tog jag Genacol (Kollagen) Som enligt en immunolog är det enda botemedlet mot artros.( detta en immunolog som utbildar läkare, så vart tar informationen vägen?)

Trots att mitt knä, och mina leder mår bättre och är rörligare än på långa tider har jag nu också bestämt mig för att ta en kur med flytande Hyaluronsyra ("tuppkamsextrakt") och flytande  MSM. 
Lägg därtill all avgiftning och övrig behandling med hjälp av bioresonans...

Kriget fortsätter och vem som utgår som vinnare är ännu oklart, men som sagt mitt knä är åtminstone i bättre skick än vad jag någonsin kan dra mig till minnes!

Ordningen återställd

Är det vinter så ska det också vara vinter! Redan nu är det risk för att sommaren blir ett fiasko efter all värme i december.

Gårdagens snöfall och temperaturen som sjönk under minusstrecket återställde ordningen. Det blev ljusare och det blev genast så mycket trevligare att vistas utomhus!

Trots att temperaturen dragit sig ner mot -15 grader så ligger havet fortfarande öppet med endast en tunn isskorpa i strandkanten

Kanske slipper vi ut på någon skidtur på isen i vinter? Vi får väl se, ännu har vi inte gett upp hoppet helt.

Och se det ljusnar himmelen återfår något av sin vackra färg och all det gråa kanske får ge vika så småningom

 Vännen och jag går på den vanliga söndagspromenaden och han skuttar yster omkring i nysnön.

Kylan biter i kinderna, men luften är härligt frisk.

Jag står en stund och bara andas och tömmer lungor på gammal använd luft - tömmer huvudet på gamla använda tankar...
Lyssnar på stillheten och känner hur lugnet intar min själs boning.

Ännu är det tyst, makalöst tyst! Inget fågelkvitter, inga skränande måsar eller båtar.
Ingenting stör tystnaden allt är stilla... tom havet har tystnat och inte ens bränningarnas brus i yttersta skärgården stör tystnaden.

Fylld av tomhet lyfter jag kameran ännu en gång för att fånga den vackra bilden...

 Välkända bilder, men varje gång i ny skepnad, och nya färger allteftersom årstiden växlar.

 Och vännen han stortrivs!

Matte stortrivs också hon.
Väderkvickt till kropp och själ träder vi tillbaka in i vår enkla boning, med rosor på kinden och solsken i blick...

Greppar frökatalogen och börjar fantisera...

Jag tror inte att jag visat mina födelsedagspresenter? Ljuset börjar vara utbrunnet, men det kan ersättas av nya ljus...
Men dotterns hemsnickrade "örttork" ska nog komma till användning i sommar. Jag tror att kanske hon också börjat tröttna på alla växter som legat eller hängt på tork då hon kommit på besök? Så nu ska det bli ordning på torkningen i torpet.

The choice is yours!

 Jag satt för en stund sen och lyssnade på en underbar människa, med tårarna rinnande längs kinderna, och jag hoppas att alla som läser detta också väljer att se och lyssna på nedanstående länk...

Valet är mitt, eller ditt, hur man nu sen väljer att se på saken. Vi har alltid en valmöjlighet. Våra dagar fylls av en massa val varje vaket ögonblick av våra liv.
Den stund vi slår upp ögonen på morgonen står vi inför vårt första val för dagen, ska vi blunda igen och fortsätta sova? eller vakna - stiga upp och påbörja dagen? Antingen väljer jag att känna att detta är en ny härlig dag full av möjligheter och som kan bli ännu bättre, eller också börjar jag med att känna efter vad som känns fel och kanske utgår från att det bara kan bli värre?
  På samma vis  fortsätter dagen... valen sker vanligtvis helt omedvetet, men det är ändå ett val. Om jag spiller mitt morgonkaffe i knät kan jag välja att skratta och se det positiva i att jag nu får möjlighet att dra på mig ett par snyggare byxor eller också kan jag surna till och låta ilskan förstöra resten av dagen.
Vi kan antingen välja att låta oss påverkas och nedslås av negativa människor i vår omgivning, eller också kan vi gå undan eller varför inte omtänksamt påpeka vårt medkännade till den andra för att hen "råkar ha" en dålig dag.

Hur jag låter mig påverkas av omgivningens negativitet är mitt val.

Vad "det blir" av mitt liv är mitt val! Mitt liv blir inte som det blir pga av en massa olika omständigheter som förstört mina möjligheter...

               

http://shockable.com/called-worlds-ugliest-girl-response-unbelievably-beautiful-literally-cried/

Mitt/Ditt liv blir som det blir pga vad vi väljer att göra det till!   

Äntligen Vardag!

Jag tror snart jag börjar se spöken efter alla dessa lediga dagar...

Igår eftermiddag tog jag en runda med hund och kamera.
Knäppte lite här och där ibland med blixt och ibland utan, bara för att se hur man kan se samma sak på olika sätt. Vid hemkomsten gick jag igenom bilderna och blev lite konfunderad...

  Vem i allsindar var det som gick förbi min kamera där i skogen med en ryggsäck på ryggen? Och jag som inte ens fick en chans att säga hej...

Nåja, blixten fångar upp så mycket som man inte ser med det egna ögat.

Träsket, grått och ruggigt, men ändå underbart vackert och skönt i den friska luften.

 

 Samma bild,med blixt, och träsket blir mörkt nästan hotfullt, medan omgivningen nästan badar i ljus, och jag kan plötsligt konstatera att det regnar. :)

Det ska bli riktigt skönt att få återgå till den normala vardagen och få dygnsrytmen återställd. Jul och ledigheter i all ära, men i år blev det lite väl många lediga dagar och i vårt hus är det detsamma som sena nätter, och därmed sena morgnar, läs dagar, och allmän tröghet. Inte bra för en kropp som är van att befinna sig i någon slags konstant rörelse.
I morgon är en annan dag... och då påbörjas igen träningen som nu legat i dvala, två pass på gymmet ska det bli i morgon efter avslutad arbetsdag. Härligt!

 Visst har väl både höst och vår sin tjusning?! Men nu efterlyser jag lite vinterväder också!

Min Nyårskrönika

Jaha det var det, nu har ännu ett år försvunnit bara si så där...
Ett år... hur mycket ryms på ett år, vad har det fört med sig?

Jo det flyter på, jag har som alltid fått en massa nya erfarenheter och en hel del nya bekantskaper.

På våren knöts kontakten med Luz Angela Lopez - atlasprof. Till en början kan man säga att vi fick närkontakt... då hon la min atlaskota i rätt läge, något jag inte ångrat. Numera består kontakten i att hon regelbundet besöker Einars-gården för att ta emot klienter. I februari har också hennes livskamrat Torleif genomgått kurs i atlasprofilax, så de kommer att kunna ta emot flera klienter varje gång de kommer. De är båda  också utbildade i kinesisk medicin och acupunktur. Information hittas här www.atlasprofilax.fi

I maj fick jag också mitt diplom i örtmedicin. Det har medfört en hel del utgifter och flacklande fram och tillbaka till Stockholm, och Hälsoporten på Odenplan, innan jag slutligen stod där med den nya kunskapen och det härliga dokument i min hand! Dr Mic McMullen med fru Anna är två intressanta personligheter som jag är tacksam över att jag fått lära känna.

Det blev också en utbildning i Levande blodanalys, och nu väntar jag bara på att microskopet ska komma till mig så jag kan börja på med blodanalysen. En efterlysning på ett electronmikroskop lade jag ju in på våren, men ännu har det inte uppenbarat sig? Kanske var jag inte riktigt tydlig i min beställning? Jag får väl göra en ny beställning och inte bara förlita mig på att lotto-vinsten ska infinna sig...
 
Denna dam besitter också massor med kunskap! Frau Gudrun Bunkenburg, Rayonex international medical support specialist och Veterinär.
En hel dag delade hon med sig av sina kunskaper och erfarenheter av frekvensmedicinen, och jag är så tacksam för att jag fick träffa henne och ta del av hennes visdom! Jag hoppas jag får möjlighet att få träffa henne och lyssna på henne snart igen.

Projektet på Einars-gården har tagit fart och maken har ljutit ny grund och jobbat på i "lillstugan" varje ledig stund. Och nu framskrider framtidsplanerna i maklig takt :). Jag får ta och återkomma till det vid ett senare tillfälle...

Kundtillströmningen fortsätter att öka, och till min stora glädje så minskar den tunga kroppsliga belastningen som massage medför, detta trots att nya klienter som vill ha massage dyker upp...märkligt!? Nej, eftersom Bio-resonansen ökar med rasande fart, är det detta som gör att det kroppsliga arbetet blir lättare. Jag får en möjlighet att variera arbetet, så den fysiska belastningen minskar. Men ännu har jag inte kommit till den dag då jag helt resolut vägrar någon massage, nej det kan jag ju inte göra, jag vet ju hur gott den gör!

Hösten bjöd också på 10 dagars härlig semester på Rhodos, inför 2014 lovar jag mig själv att riktig semester är något min kropp och själ ska få uppleva lite oftare än förut, visst det kostar men det lönar sig säkert i det långa loppet!

År 2013 har jag också haft en oinbjuden gäst i min kropp, och jag visste ju inte ens om att han fanns där...och jag vet inte ens hur länge han funnits där? Svindeln, yrseln och tryck i "hjärnan" bara fanns där en dag för att så smånigom bli nästintill handikappande, lägg till illamående, kväljningar, trötthetsskov, muskelsvaghet, kramper o ryckningar i små muskler, ilande meridiansmärtor, synstörningar mm, mm.
Konstigt hur man kan vänja sig och börja tro att det är normalt?! Men så är det om något kommer smygande. När det sedan försvinner och är borta så känner man sig ännu en gång pånyttfödd! Vilken underbar känsla! Så farväl mr Borrelia, du är inte välkommen tillbaka, och i framtiden lovar jag mig själv att lyssna mera på min kropps signaler.

Min Mirakelsalva slog igenom med buller och brak under år 2013!
Jag visste att min salva var bra, jag hade ju testat den på familjen under flera år, men att få ut det och kunna marknadsföra den var svårare.
I början av året dök detta sår upp, och de stod då inför amputation. Med hjälp av Mirakelsalva, honung, kärlek och omsorgsfull vård så såg det ut som den nedre bilden 22.12.2013. Den bästa julklapp jag kunde få!

Vilka förväntningar har jag då på 2014?
Jag är så glad och tacksam för att få leva detta liv med allt vad det innebär av glädje, utmaningar, sorger och besvikelser, det är ju det som gör livet till vad det är... en möjlighet att växa och lära sig nya saker - varje dag! Och nästan varje dag har jag fått erfara att man faktiskt lär sig något nytt!

Min förhoppning är att vi alla ska få vara friska och må bra, och att jag nu ska få skörda frukterna av de frön jag sått, för jag är faktiskt fullkomligt nöjd med att befinna mig där jag är just nu! Förhoppningsvis mitt i livet? omgiven av alla de människor som betyder så mycket för mig, ingen nämnd, men heller ingen glömd.

Det enda jag önskar mig är ett elektron-microskop och därför passar jag nu på att lägga in en beställning...

Snälla, snälla universum jag skulle vara så innerligt tacksam om du skickade mig ett elektron-microskop i gott skick!!!

Min önskan är att alla får ett gott och lyckosamt år 2014!

True friendship is a knot which angels hands have tied